En annan väg – finns den?

EN ANNAN VÄG – finns den?

Jag skrev tidigare att jag tror att det finns en annan väg. Med det avser jag inte att det finns andra vägar till Gud än Jesus. Jesus är vägen – den enda vägen till himlen, till frälsning, till Fadern.

Med en annan väg menar jag att det finns en annan väg nu än KONFRONTATIONENS väg: anpassa dig, eller försvinn!

Till den del frågeställningen gäller kvinnliga präster eller inte, så finns det i ett övergångsskede en annan väg (på sikt tror jag ingen kyrka kan leva med olika uppfattningar i längden). Alternativet heter enligt min mening: vänta och se! Med vänta och se menar jag detta: vänta tills du ser. Jesus säger ”av frukten känner man trädet”. Om läget nu är förvillande, och du inte vet vad du skall tänka, ge dig tid, ge andra tid.

Vi kan leva med detta nu, om vi som representerar en minoritet, väjer och väljer att leva utan att provocera dem som tänker annorlunda.

Är denna fråga så viktig, att du vill att de som tror som kyrkan förr har trott, skall vara tvungna att handla mot sitt samvete, eller alternativt lämna kyrkan? Detta medan sådana som förnekar trosbekännelsen, skall stanna kvar och predika? Är det bra?
Det tycker inte jag.

Jag har inte funnit biblisk, teologisk mark under fötterna för ”den nya ordningen”. Men jag vill inte att någon kvinnlig präst skall känna sig anfäktad för min syn. Vi har samma Bibel. Var och en måste lyssna till Ordet och försöka förstå vad Gud menar.

Jag ser inte som min uppgift, varken nu eller i en hypotetisk situation som biskop att bekämpa, eller försvåra de kvinnliga prästernas existens. Jag menar att det finns vägar till stiftet – alla andra biskopar viger kvinnor, och även om den lösningen inte är optimal, är den ändå en lösning. Ingen behöver tvingas till att handla mot sitt samvete. Jag är beredd att försöka hantera alla situationer så att det inte skall hänga på manligt-kvinnligt, utan att det skall finnas vägar med respekt för olika övertygelser.

Men: jag har den senaste tiden allt mera börjat fråga mig om denna fråga är en isolerad fråga. Tvärtom verkar det vara så att frågan hänger samman med många andra frågor – en egentligen ganska djupgående olikhet i synen på vad som är kyrkans uppgift, på vad Bibeln är, på vad som gäller som rätt och orätt för människan.

Du får gärna ställa konkreta frågor, och du får också gärna förklara hur du tänker. Nu gäller det långt STÖRRE frågor än kvinnliga eller manliga präster.

Det är Jesusfrågan som det gäller, vilken plats den frågan får i finländarnas liv.
I ljuset av den frågan är andra frågor mycket obetydliga.

Men jag tror att om Jesusfrågan är viktig, då blir också det som Jesus och apostlarna säger viktigt. Vad säger de? Om kyrkans uppgift, om de frågor som vi idag brottas med?

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *