Sånt är livet

Till det typiska för detta biskopsval hör också att personer som inte hör till vårt stift kommer med synpunkter och försöker påverka valets utgång. Jag tycker faktiskt att det inte riktigt hör till god ton att blanda sig i ett val som man inte har något att göra med, låt vara att det som sades om vederbörande kandidat mycket långt kan stämma. Men nu är det Borgå stift som väljer biskop, inte andra stift. Hur skulle det ha uppfattats om vi hade kommenterat någon kandidat när ärkestiftet nyligen valde biskop? Även om prof. Seikko Eskola inte är vem som helst, och utan tvekan väl orienterad om situationen i Borgå stift. Dessutom är han en person som känner den kandidat han talar för, men ändå tycker jag att principen att diskutera kandidater i ett annat stifts biskopsval är diskutabel. Seikko Eskola meddelar öppet att han inte tillhör Borgå stift, vilket också bör noteras, till hans fördel. Han försöker ju inte dölja detta, vilket naturligtvis inte skulle gå i ett stift där alla känner alla på något sätt.

I en del tidningar har kritiska insändare ingått där några av oss fått oss kring öronen. Det hör väl med till bilden. Personligen är jag inte odelat glad över insändare som mera tar fasta på att svartmåla någon kandidat än att framföra argument för den egna kandidaten. Jag avser faktiskt något som gäller alla biskopskandidater.
Däremot tycker jag, utan att någon frågar mig om det, att det är helt motiverat att olika stödgrupper (som nu i Kp) framför argument för sin kandidat.

Med tanke på ”livet efter detta” är det viktigt att alla turer i långdansen sker sakligt, och att vi går fram ”med rättfärdighetens vapen både i högra handen och i den vänstra”.

Henrik

–> Seikko Eskola skriver i denna veckas nummer av Kyrkpressen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *