Samma Gud?

Man hör ofta sägas att egentligen tror vi nog på samma Gud, muslimerna och vi.
Jag har hört det många gånger, bl.a. en gång av en god vän vid bröllopsmottagningen efter vigseln som jag hade förrättat. Han höll ett tal till brudparet och talade sedan till oss alla, många kända och okända vänner. Talet gick ut på att kristendomen och islam egentligen handlar om samma sak, om samma Gud som finns bakom båda religionerna. Mannen (brudgummen alltså) var formellt kristen, han hade konverterat för sin bruds skull, men senare har han visat sig vara muslim i hjärtat, tror jag.

Efter en stund gick brudparet och talade med gästerna. Jag och brudens far satt ensamma vid bordet. Jag satt (för en gångs skull) tyst. Han såg på mig, brudens far som hade sagt dessa ord, och sade: det tyckte inte Henrik om.
– Nej, sade jag, det tyckte jag inte om. För det stämmer inte.

Häromkvällen hörde jag en kristen palestinier tala. Han medverkade vid ett möte där också en messiansk jude talade, det var en bild som fastnade på näthinnan som jag sent skall glömma! Efesierbrevets ord om hur de båda har blivit ett, hur skiljemuren är borta, i Kristus nämligen, var uppfyllda inför mina ögon och öron. Gripande!

Särskilt minns jag den kristna palestinierns ord. Inte bara hans ord, utan hans blick, hans ögon. Han talade om hur viktigt det är att be för muslimerna. Om ni inte ber, sade han, vem ber då för dem?

Han konstaterade också att många kristna tänker om muslimer att de är ”hopplösa fall”. Inte som människor, men som muslimer: de har valt sin religion och från den kan man inte vika.

Han talade om hur det kristna evangeliet om Jesus måste förkunnas för dem. Om vi inte talar med muslimer om Jesus, så tror de att Han inte är viktig för oss heller. Nu lämnar vi dem oftast i fred, för ”dem kan man inte påverka.”

Jag skall inte glömma hans fråga: hur många muslimer går till helvetet varje dag därför att de inte känner Jesus?

Märk väl: detta var hans fråga, den f.d. muslimen, bosatt i Israel, en flitig gäst på Västbanken, för att vittna för sina vänner om Jesus.

Han betonade också hur det kristna evangeliet är radikalt för kvinnorna. Många kvinnor lever i ständig fruktan. Rädslan att vara beroende av mannen, leva på hans villkor, och försöka vara en god gustru så att han inte förskjuter henne.

Han berättade om hur han försöker betona att Jesus beskyddar och välsignar kvinnor lika mycket som män. Att Paulus, Kristi apostel säger att här inte är jude eller grek, träl eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett, i Kristus Jesus.

Det kristna evangeliet har sällan i all enkelhet ljudit så radikalt, så nödvändigt. För kvinnor och för män.

Han berättade hur han med livet som insats tar sig över gränsen, för att kunna missionera.

Vart kommer du, när du dör, brukar han fråga sina palestinska vänner. De kan inte svara, de har inget svar.
– Ställ samma fråga till mig!
Vart kommer du när du dör?
– Till himlen, med Jesus, svarar mannen och hans ansikte lyser.

Detta torde ha varit hans första resa till väst, och avsikten med hans resa var kristallklar.

Med skam tänkte jag på hur tröga vi är (jag är) här hemma att tala med det missionsfält som Gud har sänt till våra dörrar, eftersom vi inte gått ut. Hur han, en palestinier, vittnar för judiska militärpoliser om Jesus, ber dem läsa Bibeln som han ger dem och får ett löfte av dem att de verkligen skall läsa den, också Nya testamentet (han berättar hur de gömmer Bibeln innanför sina skottsäkra västar…)

En nöd, en hunger efter evangeliet. Hur felaktiga prioriteringar har vi inte. Hur vansinnigt är det inte i ljuset av sådana människor att svara med att skära ner missionsanslaget på grund av våra debatter!

Våra syskon inom pingströrelsen har agerat. Med egentligen ganska små resurser och ett svagare utgångsläget har de åstadkommit under bland muslimer i Mellanöstern, genom radio och TV-mission, genom evangeliserande program via Internet.

”Ingen, ingen, kommer till Fadern utom genom mig. Det finns ingen annan väg till Gud än Jesus”, sade han, palestiniern, den f.d. muslimen.

Han vet.

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *