Om den teologiska undervisningen

Mina ord om ”den teologiska undervisningen” i den förra kommentaren kanske kräver en kort precisering.

Orden skall inte förstås så att eftersom jag arbetar i Teologiska institutet i Finland (STI) så vill jag klämma åt våra teologiska fakulteter.

Jag anser naturligtvis inte att det går att i en sats betygsätta all undervisning vid våra teologiska fakulteter. I mina (kanske dunkelt uttalade) tankar finns det som min kollega Timo Eskola, docent i NT:s exegetik påpekat, att de olika problem som vår kyrka nu brottas med på ett märkvärdigt sätt tidsmässigt tycks sammanfalla med den tid när den mera radikala exegetiken dominerat det som kommit att bli en väsentlig del av också vår kyrkas prästutbildning (Räisänen m.fl.). Det är nog ingen tillfällighet att vår kyrkas teologer i fråga efter fråga kommer till helt andra, ofta diametralt motsatta, åsikter än teologer för bara några årtionden sedan. Här finns nog ett samband. Tro det eller ej.

Det finns skäl att stöda allt det goda som sker vid våra fakulteter. Inga generaliseringar behövs här, utan en saklig och vaksam diskussion. Det gagnar alla.

Men inom exegetiken finns det ur mitt begränsade perspektiv sett nog trender som jag inte kan hälsa med tillfredsställelse, även om ljuspunkter finns. Men svaret, som alla kritiker måste bemöda sig om (mig inbegripen), är upp till bevis.
Även här gäller ärkebiskop Simojokis ord om att dålig teologi bara kan övervinnas med bättre teologi.

Så utmaningar finns för var och en som har tid, krafter och förutsättningar för att skrida till verket.

Teologi behövs! Därför behövs också teologer.

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.