Föredettingar

Jag läste nyligen om Aten (vid tiden för Paulus’ besök) att Aten hade sin lysande framtid bakom sig. Storhetstiden inföll ju tidigare, och den storhetstiden var imponerande.

Ibland har människor den känslan att dera lysande framtid är bakom dem. Olika kriser i människans liv kan aktualisera en känsla av att vara ”föredetting”. T.o.m. en så naturlig sak som pensioneringen kan bli en svår sits för många. Asser Stenbäck, i saligt minne, sade många gånger att det är viktigt att slå pålar in i framtiden, så att man aldrig har en känsla av att inte ha någonting. Han hade nog en otrolig klarsyn.

Men häromdagen träffade jag på en ny grupp av föredettingar: former muslims. Många betraktar muslimer som personer som man inte skall ”röra”. De skall lämnas ifred. De har sin övertygelse från vilken de inte viker. Man kan egentligen inte lämna islam, om man en gång blivit muslim, är man det för livet.

Men lyssna här på vad en grupp människor säger. Sådana som varit muslimer, sådana, vars vänner och bekanta inte ”respekterade” deras tro slutgiltigt, jo, det kanske de gjorde, men de förkunnade evangeliet för dem enligt Jesu missionsbefallning.

Jag minns orden av en f.d. muslim som jag träffade för några veckor sedan, nu glad bekännare och missionär, i Israel: om inte ni ber för muslimerna, vem skall då göra det?

Som kristna har vi inget som helst intresse av att förlöjliga eller kritisera andra människors tro och övertygelse. Vi vill inte hindra, eller förfölja någon för hans eller hennes tro.

Men Gud har fört ett missionsfält till våra dörrar!

Se och hör här, jag skriver också se, för ögonens språk kan inte missförstås. ”Bläddra” och lyssna till vad olika föredettingar säger. Och minns det: så kan det bli för Dig också, om Du inte känner Kristus ännu…

http://video.google.com/videoplay?docid=5548147075324594714

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *