Media: att styra eller spegla

I dagens internationella nyhetsrubriker fäste jag mig vid en diskussion som pågår i England, och som jag tror att är relevant också i vårt land.

Tony Blair has hit out at the news media, accusing them of behaving like ”a feral beast” and ”just tearing people to bits”.

The news media is ”adversarial and suspicious” and tends to hold people ”guilty until proved innocent”, according to the Archbishop of Canterbury.

Tony Blairs ord om att nyhetsmedierna uppträder som vilda djur och sliter människor i stycken är en verklighet som alla offentliga personer fått smaka något av. När man i någon mån har fått smaka på detta undrar man inför andras öden hur de överhuvudtaget står ut.

Ärkebiskop Rowan Williams’ ord om att det blir ngt av att ”en person är skyldig till dess man kunnat bevisa att hon är oskyldig” är också en välbekant trend hos oss, särskilt inom ”skvallerpressen”. En liten rättelse några år senare är en klen tröst.

Här finns ett dubbelt perspektiv.

Massmedia måste verka i högsta grad ansvarsfullt. Man måste veta, man måste ta reda på, man kan inte bygga på rykten, man måste redovisa. Och massmedia måste ställas till svars, bära ansvar. Jag tror att man därtill bör foga ett krav på, eller åtminstone en vädjan om att inte fixera skandaler, personliga misslyckanden, urvalet måste ha ett allmänt intresse. Detta allmänna intresse måste vara etiskt godtagbart. Det räcker inte med att tillfredsställa folks intresse att frossa i andras olycka. Denna trend har tyvärr också drabbat den kyrkliga pressen.

Den andra sidan är att den som har ett offentligt ämbete också får finna sig i att hans eller hennes arbete granskas i offentligheten. Det gäller både Tony Blair och Rowan Williams, och deras finländska kolleger. Det som en människa sår det skall hon skörda, skriver Paulus.

Jag tror att det vore hälsosamt med ett öppnare debattklimat. Jag menar inte ”mera gräl”, mera bråk och tvister. Utan jag avser att eftersom media också sköts av vanliga dödliga människor, skall deras verksamhet vara föremål för granskning, och öppen diskussion, samt vid behov skall ansvariga ställas till svars.

Jag har med bedrövelse följt med hur t.ex. tidningen Kirkko ja kaupunki och dess chefredaktör sprider illvilja om den finska evangeliföreningen (SLEY). Det finns ingen som helst objektivitet i vissa ledare eller redaktionella beställningsarbeten. Man propagerar öppet för sådant som står i strid med kyrkans officiella linje. Man, läs chefredaktören, har varit med om att sätta en lavin i rörelse (SLEY och missionsbidrag) som kanske inte går att stoppa. Det är mycket katastrofalt.

Det verkar som om man i många diskussioner glömmer att också de som är föremål för denna hatpropaganda är kyrkans medlemmar som betalar sin kyrkoskatt. Många medlemmar i församlingarna i Helsingfors understöder SLEY. SLEYs understöd är stigande. Nu används också deras skattepengar till att bekosta ett ensidigt angrepp på det som de vill understöda. Ingen objektivitet finns här! Skärpning efterlyses!

Nu vill jag inte degradera denna diskussion till att gälla SLEY, vilket bara är ett exempel på en del av det jag avser. Det gäller all rapportering och all bevakning. Redaktörens arbete är ett ”ämbete”, på detta borde en del av de etiska krav som gäller domare tillämpas: saklighet, objektivitet, opartiskhet, transparens, öppen argumentation.

Jag är en storkonsument av massmedia, särskilt nyhetsmedia. Med dessa småkritiska rader vill jag inte misstänkliggöra eller kategorisera, jag har fått möta ”söndrade” människor, kanske också själv fått smaka på hur bilden av en människa kan förändras till nästan vad som helst om ”det vill sig”. Vilken den faktiska relationen bilden har till personen är inte alltid lätt att se.

Jag läste häromdan att en resa är mycket mera än avståndet mellan två punkter.

Kanske motsvarande kunde sägas om sanningen. Sanningen är mycket mera än en Curriculum Vitae, mycket mera än en förteckning, en lista på ”fakta”. Sanningen är en person, en människa.

”Vad är sanning?” har i BIbeln ett högts Personligt svar. Sanningen var närvarande när den frågan ställdes. Kristus är Sanningen.

Att styra eller spegla? Kanske både styra och spegla. Kanske är ingetdera begreppet riktigt det mest adekvata. Kanske ordet avslöja, dvs att hjälpa oss att få insyn och klarsyn skulle vara mera träffande. Den målsättningen blir obehaglig för det onda, och konstruktiv för det goda. Det är något av profeternas riva ner och bygga upp.

Och det förutsätter givets att koordinaterna är rätta – för den kyrkliga och kristna tidningspressen måste det finnas en direkt link till kyrkans bekännelse och uppdrag. Till detta hör också att man har en rätt syn på sitt uppdrag: att man är en tjänare.

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.