Vad är mission?

Vad är mission? frågar man sig efter att ha läst Pirkko Lehtiös och Tuula Sääksis intervju i senaste nr av tidningen Kirkko ja kaupunki. I intervjun, som anknyter till en bok, där missionens tabubelagda frågor skall öppnas, finns en mängd oroväckande teser.

Jag vill inte misstänkliggöra eller förringa sådant som har relevans. Ändå så tror jag att det i första hand handlar om en principiell uppgörelse med det som är Kyrkans egentliga uppdrag.

Är inte mission att lärjungagöra, att göra Jesu namn, hans undervisning och Ord känt i världen? Jesu sista ord på jorden (Matt. 28:18-20) är i högsta grad exklusiva och talar om göra Jesus Kristus känd och trodd bland världens alla folk.

Om detta, som är kristendomens differentia specifica tas bort, till vad behövs då kyrka och mission? Röda korset skulle ju räcka, de gör mycket gott.

Det är klart att med missionen följer mycket annat, barmhärtighetsverksamhet, omsorg om medmänniskan mm. Men att förflytta tyngdpunkten från själva kärnan i den kristna missionen är förfärligt.

I intervjun antyds en kritik från de unga kyrkornas sida mot den ensidiga betoningen av andra trosartikeln. Det låter oroväckande. Att annan hjälp behövs är ju inte ifrågasatt.

En annan underlighet i intervjun är att säga att kyrkan inte bedriver mission utan att kyrkan överlåtit missionsarbetet åt missionsorganisationerna. Att församlingsmedlemmarna inte kan påverka innehållet i verksamheten utomlands.

Jag frågar mig vad detta är för något. För det första är ju medlemmarna i missionsorganisationerna lika mycket kyrkans medlemmar som alla andra. De betalar sin kyrkoskatt. De samlar in till missionen, de ber och arbetar, de älskar sina missionärer och skriver till dem. Skall detta tas bort?? Och i vilken mening skulle församlingsmedlemmens möjlighet att påverka innehålla öka genom en omorganisering?? Skall missionen tas ur händerna på dem som älskar den och ges åt dem som inte bryr sig om mission?
Detta som intervjun förespråkar, har ju enligt vad jag erfar i viss mån skett i Sverige. Där har en omstrukturering såvitt jag förstår i många avseenden blivit katastrofal för missionen, som rasat.

Attt de unga kyrkorna behöver hjälp på många plan är ju helt klart. Men ryggraden i allt missionsarbete och det uppdrag som Kyrkans Herre gav var just lärjungagörandet, att ställa fram var människa såsom fullkomlig i Kristus, skriver Paulus.

I stället bör vi säga: Sången om Kristus skall aldrig få tystna, aldrig få dö på vår jord!

Det är det som gäller, i vårt eget land och utöver hela världen! Om kyrkan tappar detta perspektiv är den till ingen nytta alls.

Jag tror snarare att det är vår kyrka och vår kultur som borde få missionärer från de unga kyrkorna. De borde komma hit och lära oss vad kristendom är, för vi tycks mer och mer ha glömt det.

Läs hela intervjun: http://www.kirkkojakaupunki.fi/?newsid=5451&deptid=124&languageid=3&NEWS=1

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.