Teol. dr Eero Junkkaala, tidigare generalsekreterare för Teologiska institutet i Finland (STI), numera bibelteolog inom Finska Missionssällskapet, skriver många tänkvärda ord i tidningen Uusi Tie (19.7.2007):
Den pietistiska väckelsens sommarfest (Herättäjäjuhlat) har i en tidning karakteriserats som sådana människors fest som inte är väckta, och som drar sig för allt religiöst. Det vanliga folket som sitter på torget är alltså festfolket, också om de inte vet något om väckelserörelsens fest. Den förlorade sonen kan ge bättre råd om vägen än fadern som väntar där hemma.
Karakteristiken är naturligtvis tillspetsad, och gäller inte en stor del av festdeltagarna. Men ändå beskriver den något av pietismens (körttiläisyyden) imago och samtidigt vår kyrkas nuvarande linje. Med gallupar avgörs vilka frågor som man i kyrkan nu skall satsa på. I missionsarbetet skulle man inte få fråga efter missionärens kallelse.
– – –
Men tänk om kyrkan utan att märka det har blivit en institution som främst värnar om ekonomin. Då är det viktigast att försöka bevara medlemsantalet möjligast stort, för kyrkan lever av sina medlemmars skatteintäkter. Så frågar kyrkan av folket, vad den skall göra. Galluparna berättar att folket uppskattar att kyrkan ordnar begravningar och upprätthåller matbanker. Folket vill också att kyrkan skall delta i den samhälleliga debatten. Längst ner i galluparna fanns bibelundervisning, evangeolisationsarbete och missionsarbete. Föredragningslistan är klar: man satsar på förrättningarna och på kyrkans image i offentligheten. Samtidigt kommer man att sända en signal om att de som tar andligheten på allvar egentligen är störande element i vår städade kyrka.
– – –
Kyrkans problem kan sammanfattas i två frågor: bibelsynen och kyrkosynen. Man har tappat bort synen på Bibeln som den högsta auktoriteten för lära och liv. I folkkyrkan har den synen blivit oklar, att Kristi sanna Kyrka utgörs av dem som lever i tro på Jesus. Nu behövs ett sådant andligt bokslut, vars bokslut mäts i ljuset av Guds ord och där man lyssnar till Guds folk, som finns i kyrkan.
Hela kolumnen finns i Uusi Tie 19.7.2007. Läs den, den är läsvärd!
Eeros kolumn väckte många tankar. Vilka lyssnar man på, vad finns på kyrkans agenda, vilken plats har Bibeln för kyrkan…
Att påminna om att kyrkan skall försöka nå alla sina medlemmar är klart. Men ofta har man intrycket, i förlängningen till vad Eero skriver om, att de som aldrig går i kyrkan är med om att diktera kyrkans agenda. Varje kristen människa vet att tron inte föds av detta. Många är de som vet att det är just det som människan inte vill höra.
Nu behövs sådana ”revisorer” som kan hjälpa kyrkans ledare och lärare in på rätta, andliga spår. Jag tror att det bara kan ske om det sker ett uppvaknande – eller en väckelse, som man förr sade – bland Guds folk.
Utan att förneka betydelsen av de åtgärder som vidtagits på grund av kommunreformen – kyrkan är ju tvungen att agera – så bör nog tyngdpunkten finnas på annat håll än i justeringar och sammanslagningar av församlingar, av flyktingfrågor o.dyl – allt viktigt och bra i sig.
Jag tror tiden skulle vara mogen för en genomgripande ”renovering” av bygget. Andlighet, förenkling, avbyråkratisering, transparens, delat ledarskap är nyckelord som jag vill stå för i det sammanhanget.
Henrik