Processerna

Den senaste tidens kyrkliga händelser har i alltför hög grad präglats av olika rättsprocesser.

Jari Rankinen åkte till Afganistan i väntan på att hans öde – eventuell avstängning eller något ännu värre – skall avgöras.

Vesa Pöyhtäri får så småningom veta vilka åtgärder domkapitlet i Uleåborgs stift skall vidta mot honom.

Ari Norro är misstänkt för diskriminering, och t.o.m. en förtroendevald, Pirkko Ojala, ordf. för SLEY:s lokalavdelning i Hyvinge, är misstänkt för diskriminering.

Man kan ju inte skratta åt detta, för det handlar om stort lidande och om en förföljelse från kyrkans sida. Och ändå är det något farsartat över detta. Tänk t.ex. att en dam, en frivllig, förtroendevald dessutom, som fyllt 70 år, skall som tack för sin tjänst hamna in i en process som är oerhört tung för henne och hennes närmaste. Hon är misstänkt för att diskriminera kvinnor (en kvinnlig präst i församlingen).

I alla dessa fall handlar det om personer som har den syn som kyrkan haft i århundraden. Dessa personer har inte ändrat uppfattning, inte åsikt. De har inte drivit ut någon kvinnlig präst (i Hyvinge var det den kvinnliga prästen som valde att gå). De har talat om och handlat enligt sin övertygelse, den som klämmen från kyrkomötet ger uttryck för. I alla ovannämnda fall var deras övertygelse och dess konsekvenser känd av alla parter. Dessutom har man försökt undvika att situationer som dessa skulle uppkomma.

Frågan är om inte detta närmar sig provokation.

Jag är dock den första att beklaga att en kvinnlig präst skall ställas inför den situation som den kvinnlig prästen i Hyvinge hade blivit sänd till. Så får inte någon part hantera frågan. Men man hade försökt undvika alla konfrontationer.

Det är skamligt med dessa processer, tycker jag. Nog kunde de lösas på annat sätt.

Det senaste är att khden i Kankaanpää, Keijo Rainerma, har fått två besvär på nacken. De har inlämnats till domkapitlet i Åbo stift. Inte ens Keijo Rainerma visste igår vad de gick ut på (i en kristen kyrka talar man ju inte först med varann..), men han misstänker att de har något att göra med vikarieutnämningen under hans tjänstledighet från kyrkoherdetjänsten. Det tragikomiska är, om detta stämmer, att domkapitlet inte beaktade ett enhälligt kyrkoråds förslag utan utnämnde en annan (av kaplanerna) till t.f. khde. Rainerma jävade sig för övrigt och deltog inte i det enhälliga beslutet.

Ovanstående uppgifter om Rainerma är alltså preliminära, och måste kunna bekräftas. Besvär har inlämnats, men vad och varför, och av vem, är delvis oklart. Om de gäller en situation som genom domkapitlets beslut inte är relevant, frågar man sig vad det meningsfulla i detta handlar om.

Vad tycker du, bästa läsare om detta? Är det så en kristen kyrka skall agera?

Kan ingen stoppa eländet?

Reagera!

Henrik

Om Henrik Perret

Teolog, prost, bibellärare. Gift med Anki, far till fyra söner, 9+1 barnbarn. The Lord bless them and keep them!
Det här inlägget postades i Kyrkan, Päivi Räsänen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *