Vägskälstider

Inom Hfors kyrkliga samfällighet har man diskuterat fördelningsgrunderna för missionsunderstödet. Det är svårt att veta var den egentliga vaggan finns, men såväl samfällighetens informatör Seppo Simola som Gemensamma kyrkorådet är definitvt aktörer i dessa diskussioner.

Jag har fått det bekräftat att det handlar om betydligt större grupper inom kyrkan. Man försöker definitivt nu rensa kyrkan och strömlinjeforma den genom att försöka strypa det onda, med vilket man avser dem som har kyrkans traditionella ämbetssyn.

I tidningen Kotimaa har prof. Pentti Huovinen, som är läkare och ordf. för Gemensamma kyrkofullmäktige i Åbo och St. Karins kyrkliga samfällighet, försökt ställa frågorna i rätt perspektiv och genom några sakliga frågor – som bl.a berör frågan om missionsärsavtal och riskerna för att man måste kalla hem missionärer – aktualiserat vart detta kan leda. Prof. Huovinen blir bryskt kritiserad av Seppo Simola i denna veckas nummer av Kotimaa.

Jag tvekar inte att säga att denna kampanj avslöjar sitt verkliga ansikte genom dylika inlägg. Det motsvarar inte församlingsbornas vilja – av missionsunderstödet att döma – och beslutsfattarna må komma ihåg att de inte fördelar sina egna pengar.

Men den ekonomiska aspekten av detta, som i och för sig kan leda till katastrofala nedskärningar av det som skulle vara kyrkans huvuduppgift, är trots allt det minsta problemet i detta bedrövliga kontraproduktiva antivittnesbörd ”se hur de kristna hatar varandra”. Det värsta är just det växande hatet, föraktet som är påtagligt på många håll och är en ny fas i de svåra och känsliga ämbetsdiskussionerna.

De som driver detta, och spåren leder bl.a till huvudstadsregionens samfälligheter, har ett stort ansvar nu, liksom vi alla. I bakgrunden tror jag att biskop Heikkas arbetsgrupp (och kretsarna kring den) finns. Det är från dess initiativ om en hårdare policy som ett nytt skede har börjat.

Nu vill jag i ärlighetens namn tillägga att problem nog har funnits före arbetsgruppens nya recept publicerades. Säkert har övertramp förekommit, och detta kan på intet sätt rättfärdiggas eller försvaras. Men jag anser dock att det aldrig varit fråga om att driva ut dem som har en annan syn, att tvinga människor med annan övertygelse med hot om rättsliga påföljder att agera enligt ngn speciell linje. Inte heller har jag sett något angrepp på missionen från de konservativas sida.

Parallellt med dessa diskussioner förekommer en annan diskussion, som kanske har linkar till dessa diskussioner. Kyrkans missionsstrategi har varit aktuell och starka kretsar finns som vill förenhetliga missionsarbetet så att alla sammanförs under ett tak. Det kan finnas fördelar med nyorganiseringar och denna fråga bör givevtvis behandlas som en separat fråga, men märkliga genomslag finns nog när det gäller missionsunderstödet, kriterierna för mottagandet av understödet och organisationspolitiken.

Det är skäl att nu be för vår kyrka. Många starka vindar, och sannerligen inte bara goda, blåser nu i vår kyrka. Det kan bli ödesdigert om inte vi tillsammans frågar efter Guds vilja och frimodigt håller fast vid Guds Ord i lära och liv. Att säga detta är inte att säga detsamma som förriga gubben som konstaterade att Gud låter det regna både över de onda och över oss. Det gäller nog oss alla, och jag tror att det bara är Gud själv som nu kan hjälpa oss, och faktiskt – rädda oss!

Henrik

Om Henrik Perret

Teolog, prost, bibellärare. Gift med Anki, far till fyra söner, 9+1 barnbarn. The Lord bless them and keep them!
Det här inlägget postades i Kyrkan, Päivi Räsänen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *