När jag läser färskaste ledaren i Kyrkpressen, blir jag för ovanlighetens skull något förbryllad.

Det är som om stiftets framtid, dess uppbyggnad och enhet i första hand skulle handla om vilja och attityder. Om alla skulle ha rätt attityd, med vilket kanske förstås en vilja till samverkan för stiftets bästa, skulle mycket kunna ske.

Jag vill inte förneka riktigheten i detta.

Men – i ärlighetens namn och i en uppriktig vilja att inte vara destruktiv utan konstruktiv – tycker jag vi borde se bristen på biblisk trosförståelse som det stora hotet mot andligt liv och andlig gemenskap i stiftet.

Det är detta vi måste söka, be om och arbeta för.

En av stiftets biskopar sade en gång vid ett synodalmöte för ganska länge sen att det är sorgligt att en stor del av stiftets präster skall vara teologiska agnostiker. Orden skall kanske läsas med en viss prägel av diskussionerna, men utan att ifrågasätta någon kollegas och medmänniskas, manlig eller kvinnlig, tro och goda vilja så tycker jag nog att vi behöver en teologisk väckelse där bibelordet tas till heder igen.

Låt mig understryka att jag själv hör till dem som absolut behöver detta, och jag behöver gemenskapen med prästerna i Borgå stift liksom också gemenskapen med församlingsborna. Jag tror mig inte sitta inne med hela sanningen, men jag tror att Guds Ord är sanning.

Kyrkpressens ledare har ofta, kunde skriva oftast, haft mycket substans. Men denna gång blev jag fundersam. Slutet undantaget.

Hoppas i alla fall at det goda krutet inte tar slut.

Tro på Gud, och håll krutet torrt! (Cromwell till sina män).

Henrik

P.S. Eftertanke: kanske beror det på att formuleringarna i en tidning som kp måste vara balansgång, för att inte på fel sätt bli utpekande. Men då finns risken för att man blir otydlig eller, åtminstone delvis, missförstådd.