Argumentet

Det är kanske inte klokt att skriva mycket samma dag, men en aspekt på dagens verkligheter släpper mig inte.

Till prövning, alltså:

Den onde ville hela tiden flytta gränsen när Jesus frestades av honom. Efter att ha bemött djävulen två gånger, säger Jesus ”Gå bort, Satan, ty det är skrivet…”

Den onde hänvisade också till Bibeln. Men hans hermeneutik var inte kristocentrisk, utan antikristen. Kristus skulle bort från Guds väg, Han skulle bort.

Vi kommer att frestas av den onde och han viker inte förrän vi säger ”gå bort, Satan, ty det är skrivet.”

Jesus hänvisade till Skriften, och Han visade på hur Skriften skulle förstås, som ett ord från Gud, och till Gud. Den bibeltolkning som för bort från Kristus och det Han har sagt är den ondes bibeltolkning.

Jag tycker att gränserna i vår tid hela tiden flyttas. Först är något en möjlighet bland andra (i negativ mening), sedan blir det det normala, sen blir det som egentligen är kristet ett möjligt undantag, sist blir det genuint kristna uteslutet som en omöjlighet.

Denna trend ser vi enligt min uppfattning i ämbetsdiskussionen, nu ser vi att samma ”liturgi” börjar om homosexualiteten. Igår berättade en finsk teolog att man i diskussionerna om sexualiteten redan börjat tala om de två korgarna, och frågat vad som är föränderligt och vad som är oföränderligt. Svaret hade blivit: kärleken är evig, men formerna för kärlekens förbund kan växla. Förr kunde man bara tänka sig en man och en kvinna, nu kan det också handla om man och man, och kvinna och kvinna, om det handlar om kärlek.

En mig närstående person frågade spontant varför man inte alternativt då kan säga barn, hund eller katt…

Det enda hindret är att ”tiden inte är mogen”, i många kulturer är ju barn indragna i detta tänkande, till all lycka inte överallt. Polygamin är också ett seriöst framfört alternativ redan.

För en kristen bibelläsare är nog svaret klart.

Jag tror att vi kristna kommer att frestas av att flytta gränser hela tiden, till att acceptera sådant som vi vet att är fel. Nu har man också dragit in pengar i kampen om sanningen. Vi känner igen tonen.

Detta fortsätter ända tills vi avvisar dessa förhandlingar (jag avser diskussioner med den onde).

Jag tror att det är viktigt att förstå att ”motståndaren” kan möta oss i vårt inre lika väl som i en annan person. Petrus fick bittert erfara detta. Dessa tankar handlar alltså inte bara om, eller ens i första hand om, det motstånd som möter genom och i andra människors tankar och planer. Det handlar om att be Herren avslöja det onda var det än finns. Den kamp vi har att utkämpa, skriver Paulus, är inte en kamp mot kött och blod (Ef. 6:12ff).

Gränsen är nådd. Därför: gå bort, Satan, ty det är skrivet… Det är alltid argumentet. Det avgörande argumentet.

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.