En nyhet rubricerar Helsingfors kyrkliga samfällighet det vemodiga beskedet att Gemensamma kyrkofullmäktige idag beslöt med rösterna 64-13 (!) att man slutar understöda SLEY:s och SLEF:s missionsarbete.

Jag kan inte annat än fördöma beslutet. Det riktar sig mot hjärtat i den kristna verksamheten. Ingen predikar kvinnopräster eller manliga präster – detta är ett utslag av ren ondska.

Det tragikomiska är ju att också SLEY har en kvinnlig präst anställd som missionär! För att inte nämna alla andra kvinnor i missionens tjänst – deras insats är ju helt avgörande! Också de drabbas av detta beslut.

Inte en enda biskop har mig veterligen trätt upp till SLEY:s eller SLEF:S försvar. Varför inte?

Fullmäktigeledamöterna tycks leva i den uppfattningen att det handlar om deras pengar. Understödet (det frivilliga) talar dock ett annat språk. Både SLEY och SLEF har många vänner bland kyrkoskattebetalarna i Helsingfors.

En annan sak är ju att detta beslut inte var oväntat. Det är att hoppas att detta beslut skulle bidra till att väcka kyrkfolket. Låt oss svara på detta med att offra minst det dubbla till SLEY och SLEF (för den som inte minns: den finska och svenskspråkiga evangelieföringen).

Gud förlåte oss allt det som i vårt liv är ofullkomligt och fel. Och Gud förlåte dem som har fattat detta beslut till den del det inte är ett uttryck för Guds vilja.

Det fanns inte rum för dem i härbärget.

Men i stallet fanns rum. Stallets folk fick till sist allt. Guld, rökelse och myrra. Det var Jesus som var deras rikedom och deras glädje. Så var det den första julen, så är det nu också.

Må detta fylla vårt hjärta dessa tider.

Henrik