Konsten att läsa rätt

Prof. Hugo Odeberg, tidigare professor i NT:s exegetik i Lund, brukade enligt hörsägen säga att en av de viktigaste exegetiska principerna är att läsa rätt innantill.
 
Jag har ofta haft anledning att meditera över detta.
 
 Ett klassiskt exempel, som de nyare översättningarna gjort omöjligt, är texten i Luk 4 om Jesus på besök i Nasarets synagoga. Man ber Jesus läsa texten, han läser
  
 "Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har sänt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren." Luk. 4:18-19
 
 Det stod sedan i den gamla översättningen att och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom.
 
 
Och så sade Jesus: Idag är detta ord (Jes. 61) fullbordat inför era ögon.
 
 Det låter så “givet”. Men det står inte så, trots att jag har hört präster och lekmän läsa så. Det står: idag är detta Skriftens ord fullbordat inför era öron.
 
 
Ett annat exempel minns jag väl: en skolkamrat frågade vår religionslärare hur det är möjligt att “Gud hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande i tredje och fjärde led”??
 
 Jag kom då ihåg att det inte stod bara så. Det stod: —- som hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande i tredje och fjärde led när man hatar mig, men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.
 
(2 Mos. 20:5,6).
 
 Förmodligen har jag försökt förklara och kanske försvara något ord under åren som inte riktigt var rätt citerat, rätt läst, innantill.
 
 Åtminstone inte rätt innanför, dvs jag har inte alls alltid sett den fråga som människor egentligen ställer, när de ställer någon fråga om ett aktuellt ämne el. dyl.
 
 I den judiska synagogans gudstjänst måste textläsaren läsa texten innantill, han fick inte lita på sitt minne (så använd frimodigt handboken eller Bibeln, kolleger!) medan tolken (texten tolkades ofta till andra språk än hebreiska) fick inte ha material eller översättningar till hands, utan måste översätta texten “utantill”. Ingen översättning fick konkurrera med grundtexten!
 
 Men man kan läsa rätt formellt, utan att ta emot det som Gud säger i sitt Ord. Man kan stryka sig själv när det gäller varningar och förmaningar i “andanom”. Men man kan också i missmod lyfta ut sig själv när det handlar om Guds förlåtelse och trofasthet.
 
 Men det finns en tilläggsaspekt på att läsa rätt.
 
 Luther berättar om bonden som var ute med sina hästar och blixten slog ner och dödade den ena hästen. Luther berättar om hur bonden tog av sig mössan och böjde knä och tacade Gud för att Han sparade (skonade) den andra.
 
 Jag har ofta tänkt på det, hur man utläser det som möter en i livet. Man kan “perkla” (=svära) över förluster, i stället för att tacka Gud för att det inte gick värre.
 
 Detta skriver jag till mig själv när ett av mina kära barnbarn råkade ut för en olycka i hemmet och fick svåra brännskador. Jag hade ju bett om beskydd, dagligen för alla, varför, varför? Men idag när jag fick köra hem honom från Barnkliniken fylldes mitt hjärta av tacksamhet. Och av skam: det kunde ju ha gått värre! NU stekte han sin armbåge och underarm på en het kokplatta, och serverade sig som efterrätt kokhett potatisvatten, som rann över samma arm!
 
 Men det gällde inte ögonen, eller ansiktet, eller kroppen… Eller…
 
 Må Gud hjälpa mig, och kanske någon annan också, att “läsa rätt”, dvs att “utläsa rätt”.
 
 Inför de många svåra människoöden som jag möter, trycks jag ner i en förkrossande förundran över Guds skonsamhet och nåd. Och – det vill jag erkänna – med en förundran över hur svårt prövade människor kan se Guds trofasthet mitt i svårigheterna.
 
 Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *