En annan Jesus

På kyrkhelgen i Karleby – tack för den! – var vi i ett seminarium inne på frågan “vilken Jesus skall vi ha?”

Ibland kan någon uppleva det som hårklyveri, om man nu tror på det ena eller andra sättet, är det så stor skillnad..?

Många gånger kan man undra – och det har jag tidigare skrivit om här på denna blogg – vart alla de villolärare tagit vägen, de som Bibeln varnar så kraftigt för! Kanske någon tänker att vi har en väldig tur när vi lever i en tid och i en kyrka där det inte finns någon villolärare alls. För man hör ju aldrig någon varna för någon villolära eller villolärare! Eller har du hört?

Nu menar jag inte om du har hört att någon har beskyllt någon (annan) för att vara en “villolärare”. Jag tänker på dem som i Bibelns ljus måste betraktas som heretiker och villolärare, “på riktigt”.

Nu vill jag verkligen starkt understryka, att när Paulus talar om evangeliet så säger han att han själv eller en ängel från himlen kan komma med ett budskap i strid med det han lärt, och det som Guds folk har tagit emot, och att den som lär i strid med detta, också om det vore han själv, är “förbannad.”

Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium,  fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium.  Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse.  Gal. 1:6-8

Paulus är så mån om att bevara det bibliska evangeliet att han med de starkaste ord vill värna om det, och utesluter inte någon från risken att komma med ett annat budskap.

En annan aktuell text är 2 Kor. 11:

Jag har trolovat er med en enda man, för att föra fram en ren jungfru inför Kristus. Men jag är rädd för att liksom ormen med sin list bedrog Eva, så skall också era sinnen fördärvas och vändas bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus. Ty om någon kommer till er och predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit emot, då fördrar ni det bara alltför väl.  2 Kor. 11:2b-4

Jag tror att det är viktigt att förkunnelsen alltid i rätt mening är “polemisk”. Bibelns “ja” är alltid parat med ett “nej”. Det är alltid fråga om att omvända sig “från” något, “till” något. Paulus uttrycker det med orden “från Satans makt till Gud”.

Också idag skall förkunnelsen prövas i det bibliska budskapet. Förkunnelsens äkthet präglas av både dess ja och dess nej.

Många vill gärna bara ha ett “ja” – “vi skall vara positiva”. Ja, visst skall vi det! Och bort med all negativism, det bör säkert jag höra!

Men jag tror att vi i dessa tider måste undervisa om att sanningens mätare inte är trevlighetsgraden. Vilket är det budskap som ljuder i vår kyrka och våra församlingar?

Handlar det om Bibelns Jesus, det enda Namnet som kan frälsa oss? Eller handlar det om “en annan Jesus”, eller är det inte så stor skillnad?
Jag läste nyligen en artikel av Göran Skytte där han talade om “präster som inte kan läsa trosbekännelsen utan att korsa fingrarna,” alltså sådana som har reservationer när det gäller Bibelns klara sanningar. Det var sådana som var politiskt korrekta, men som inte kunde hjälpa honom som var ateist.

En allvarlig och viktig “mätare”, som är i Guds hand, är om vi “samlar” med Kristus, eller om vi “förskingrar”. Om vår förkunnelse och vårt livs vittnesbörd för till Jesus, eller till oss, bort från Jesus.

Problemet kan vara att många människor, vars budskap kan vara diskutabelt i Bibelns ljus, är mycket trevliga och hyggliga personer, medan många andra, som kanske har ett bibliskt budskap att förkunna, kan vara kantiga och taggiga och svåra att “hantera”.

Nu vill jag verkligen inte sprida någon misstänksamhet mot några speciella personer, biskopar eller präster, eller andra förkunnare. Men jag tror att det blir allt viktigare att se hur mycket Nya testamentet varnar för “en annan Jesus”, att gå så framåt “att man inte har Kristi lära”, att förkunna “ett annat evangelium”.

Paulus säger till de äldste i Efesus att “bland er själva skall män uppträda som talar vad förvänt är” (Apg. 20:30).

Därför skall alla kristna lära sig att som judarna i Berea “rannsaka skrifterna, för att se om det förhåller sig så som nu sades.”  

På kyrkhelgen i Karleby talade vår broder från Sri Lanka starkt om hur aggressiv också buddismen kan vara – i Sri Lanka förföljs de kristna, pastorer blir skjutna, familjer berövade all egendom och de tvingas leva i flyktingläger.

Här i Europa säger man att egentligen söker alla religioner samma Gud.

Nu bör man i sanningens namn konstatera att det finns så olika fraktioner av t.ex. buddismen, och att alla riktningar inte alls är våldsamma eller totalitära, liksom inte heller alla riktningar inom islam är det.

Men det blir all viktigare att tydligt förkunna om Jesus, som den Enda Vägen, det Enda Namnet, den Ende, som kan frälsa oss.

Det handlar inte om ordlekar. Det är inte fråga om verbalt pianostämmande, att  vi måste höra det på det sätt som vi är vana att höra det.

Det handlar om att inte falla för frestarens “skulle då Gud ha sagt?” – i fråga efter fråga, för att dra våra hjärtan från “den uppriktiga troheten till Kristus”. Det handlar om en person, om vår Frälsare och Herre, Jesus.

Vi blir inte frälsta genom att inte tro på villoläror! Men vi blir frälsta genom att tro på Jesus! Och för att inte komma bort från Honom, bör vi också lyssna till Guds Ords varningar och förmaningar, så att vi inte villas bort från tron. Detta kanske man gärna dämpar ned i vår tid, för med det följer en naturaförmån: hat och förakt. Och det vill väl ingen ha!

 Vi skall som de första kristna predika som apostlarna. Vi skall säga: intet annat namn, i ingen annan finns frälsning, ingen annan Jesus, än Bibelns Jesus. Det är bara Han, som kan frälsa, det är bara Han som är vårt hopp!

Henrik


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *