Vinden drar, skeppet far- men vart?

Efter att ha läst det citat som ingår i inlägget om apologetik, har jag börjat fundera över vissa sidor i biskopsvalets första skede.

Mitt resonemang är inte alls riktat mot de andra biskopskandidaterna. Absolut inte. Jag vill vara heltyst och stilla och inte försöka styra någonting.

Men jag tänker på det som var gemensamt för oss alla och som eventuellt kan bli relevant i valets andra skede. Kyrkan skall välja biskop. Men egentligen diskuterades inte teologi, det förekom inte egentligen någon argumentation, vi var mycket lite inne på det som är det viktigaste för kyrkan. Egentligen inte heller mycket av framtidsvisioner, även om sådant nog skymtade i ett och annat inlägg.

Många förundrade sig över att intresset var så lamt, att det var så tyst kring hela valet. Sen kom slutskrällen, med fokus på alldeles fel frågor. Fel därför att det inte är sant! Fel också därför att det förtog också åtminstone delvis de andras rätt att lyfta fram frågor som har direkt relevans för biskopsvalet. (Det hoppas jag nu då att sker under rond två, att tillfälle ges åt de två som är kvar.)

Men jag har börjat fundera på om detta var en dold agenda. Det var så det skulle vara, var det rentav en plan? Jag riktar inga beskyllningar mot någon människa, även om “hin” kan använda människor. Det var något som skulle slå sönder det vi borde tala om.

Dessa angriper inte kristendomen direkt genom att peka på dess intellektuella kontenta utan fokuserar mer på att bryta ner den synliga kyrkan genom lögner, propaganda och intolerans.”

Vi mötte andemakter. Kanske någon upplever detta som paranoia. Kanske många av oss inte ser några lögner eller någon intolerans alls. Jag avser nu inte dock att utläsa det enbart personligt, utan mera så att det skulle dra våra blickar som kristna åt sidan, vi skulle fastna i något som inte är riktigt relevant. Nog fanns det ju ett och annat i diskussionerna som har bärkraft, inte vill jag förneka det.

Men på något sätt var det en diskussion, ett skede, ett sammanhang, som inte blev det det borde ha blivit – och då tänker jag inte på utgången, utan på processen. Vi borde ha talat teologi, jag skrev inte teori, utan teologi. Vi borde ha varit upptagna av kyrkans andliga överlevnad, av hur vi nu skall gå vidare. Av att kyrkan skulle profilera sig kristet, och vad detta konkret innebär just nu. I stället blir det lätt tal om hur folkkyrkan skall överleva, hur kyrkan som institution, och som verksamhetsform, skall kunna fortsätta.

Man säger ibland i andra sammanhang: the show must go on! Min fråga blir: must the show go on?

Det fanns på något sätt en anda av conversation stoppers över hela sammanhanget. Man diskuterade ju inte frågornas innehåll, utan det var mera färdiga block och stickord som fanns med. “Ingen idé att tala om det. Alla vet var vi står.

Men framtiden då, och människornas hopp, frälsningen?  I stället för att gå in på substansfrågorna blir conversation-stopper-svaret  det vill ju alla.

Hoppas någon förstår och tänker vidare.. Nu skulle det behövas conversation starters, om det väsentliga och det nödvändiga för kyrkan.  

Henrik

Biskopsdiskussion i radio

I slaget efter tolv, för några dagar sedan, diskuterade Paul von Martens, Linda Lawast-Slotte och Göran Stenlund om biskopsvalet och om biskopens uppgifter.

Jag tycker Paul von Martens, understödd av Göran Stenlund, säger något mycket väsentligt och avgörande. Jag citerar några tankar.

Paul von M:

Jag skulle vilja lyfta fram den centrala uppgiften [som en biskop har], och det är att vara en herde som Jesus har tillsatt – att ta vara på dem som tillhör honom, vara särskilt uppmärksam på de troende kristna församlingsmedlemmarna och beakta just deras särskilda behov.
 —-
Biskopen har ett särskilt ansvar för dem Jesus kallar sina får och sina lamm. Han representerar JESUS och Jesu omsorg i förhållande till de människor för vilka detta är viktigt.

Stenlun
d: Det håller jag helt med om.

von Martens: Det här betyder ju inte att han kan eller skall förhålla sig nedlåtande mot människor som står utanför. Men de har ett helt annat intresse, ett intresse av vad som helst utom det som är det centrala.
—–

Stenlund: Om vi läser vår bibel så märker vi att vi som kristna människor där får anvisningen att ha omsorg om alla våra medmänniskor, men särskilt om dem som delar vår tro. Och detta är väl någonting som också gäller en biskop, kan jag tänka mig

(Slaget efter tolv, Radio Vega 01.09.2009)

Henrik

Om apologetiken idag

En av mina vänner i ett annat sammanhang gav mig lov att publicera hans inlägg. Jag tycker det träffar mitt i prick och att det stämmer till eftertanke. När jag läste vad han skrev tänkte jag genast: detta borde alla få del av. Bloggen når nu inte alla, men betydligt flera än det sammanhang där jag fann orden.

Här finns hans text:

“Den apologetik som oftast diskuteras idag handlar om epistemologiska frågor: dvs. hur vi kan intellektuellt  berättiga vår kristna tro i ljuset av ateismens angrepp. Jag har börjat fundera på en sak: är det på denna front slaget kommer att stå inom den närmsta framtiden?
Personligen tror jag inte det. Som jag nu ser det angrips kristendomen främst av den kulturella marxismen, eller de politiskt korrekta, och islam. Det är alltså två ideologier, en ohelig allians, som har hatet mot kristendomen gemensamt. Dessa angriper inte kristendomen direkt genom att peka på dess intellektuella kontenta utan fokuserar mer på att bryta ner den synliga kyrkan genom lögner, propaganda och intolerans.

Kristendomen sammanfattas idag som den vite kristne heterosexuella mannen. Feministerna försöker svartmåla mannen så mycket de bara kan, multikulturalisterna försöker riva ner det kristna kulturarvet, homoliberalerna försöker förstöra heteronormen och ekumenikerna försöker få bort alla anspråk på slutgiltig sanning. Liksom man ropade ”statsfiende” i Sovjet eller ”häxa” under häxjaktens Massachusetts så uppnår de politiskt korrekta samma effect genom att ropa rasist, patriark, homofob eller dylikt. De är s.k. ”conversation-stoppers”. På detta sätt försöker man berättiga sina sociala experiment där de kristna samhälleliga grundbultarna monteras ned steg för steg.

Som jag ser det är det ytterst viktigt för dagens kristna att bekanta sig med dessa tankekonstruktioner. Om man ger efter kommer våra rättigheter, speciellt yttrandefriheten att sakta men säkert försvinna. Romarriket byggs upp igen, staten är ofelbar. Endast kejsaren får tillbes.
Nog är det så att, förutsatt att Jesus inte kommer tillbaka innan, våra rättigheter försvinner förr eller senare I alla fall. Men man kan I alla fall visa på den intellektuella ohederligheten.

En bra bok I ämnet är “Understanding the times” av David Noebel. Kunde med fördel finnas I alla kristnas bokhylla.
Några tankar bara.”

Jag kan ju ännu tillägga att han ville vara anonym, så därför publicerar jag inte hans namn.

Jag tror att han träffar mitt i prick. Dessa s.k. conversation stoppers, de som anför inadekvata och icke relevanta ord i debatter, bör avslöjas (på ett sakligt och vänligt sätt dock). Ord som “fundamentalist”, “homofob” osv (se texten) är ofta ord som man använder för att inte bemöta själva sakfrågan. Jag skulle kanske för övrigt precisera ordet ”feminist” och säga att ”en viss sorts feminister” (det finns många olika slag av feminism), försöker svartmåla mannen (det gör ju inte alla).

Samtidigt är det ju viktigt att understryka vikten av att bemöta alla människor vänligt, också de som representerar en annan religion eller en annan åsikt än man själv. Mycket handlar också om konflikter som ser ut som intellektuella inlägg, men egentligen handlar om känslor, attityder, negativa erfarenheter, besvikelser, som ligger där någonstans.

Henrik

Kotimaa

Jag har idag haft ett långt samtal med Kotimaas chefredaktör med anledning av ett nytt frontalangrepp på mig i dagens tidning.

I stort sett upprepar redaktör Kimmo Saares de förvrängningar av sanningen som programmet Spotlight förde fram. De två redaktörerna har uppenbart samarbetat i någon form; jag känner igen samma frågeställningar hos båda.

Kimmo Saares försökte redan år 2006 (förra biskopsvalet) komma med olika påståenden om vårt lilla familjeföretag. NU kom i stort sett samma elände i Spotlight i slutet av augusti och som sagt i dagens Kotimaa en finsk version. Där hävdades dessutom att jag inte svarat på Kotimaas frågor: jag fick nästan 20 frågor och skulle förbereda ett möte. Jag hade knappt två timmar och visste att 18 –20 svar inte publiceras. Jag svarade i två korta stycken och krävde att man skulle visa helheten åt mig före artikeln kom ut. Det gjorde man inte, och tog heller inte in mitt svar!

Detta sågar helt sönder mitt rykte som präst. Jag överväger åtal.

Folk är ju upprörda – också vänner har undrat om vi verkligen trasslat in oss, andra har sagt det mera själavårdande: “det finns ju förlåtelse”.

Jag förstår mer än väl om folk blir arga – om det verkligen skulle ha gått till så som man försöker insinuera.

Till all lycka är det inte så!

Jag ringde för någon dag sen upp verksamhetsledare Risto Manninen, och frågade honom om han tycker att jag begått något fel i samband med våra olika avtal.

– Nej, sade han. Men du tycks ha en grupp som inte vill att du ska bli biskop.

Jag har inte försnillat något, jag har inte ens haft tillgång till penningtrafiken. Min fru har alltid varit anställd bara av vårt företag som haft några (alltså inte bara ett!) avtal med Medi-Heli och dess underentrepenör. Vi har ju dessutom haft litet försäljning av ambulansutrusting (ryggsäckar, väskor, stetoskop, blodtrycksmätare osv).

All penningtrafik mellan MediHeli och oss har skett så att Medi-Heli har ersatt oss för utfört arbete enligt olika avtal, eller så att vi har sålt stödprodukter (väskor, pinsar, kläder osv) men också den trafiken har gått via Medi-Helis konton.

Det finns alltså full insyn för styrelser och revisorer att kontrollera vad som skett. Inte ens när jag var anställd inom Medi-Heli (jag slutade 31.08.1996) hade jag hand om penningrörelsen; det var vår ekonom som skötte alla betalningar.

Var och en kan med fullt förtroende understöda Medi-Heli. Ni kan också direkt kontakta Medi-Heli och fråga dem om det stämmer som nu påstås i olika tidningar.

Fast jag (bl.a på denna blogg) visat intyg på att jag talat sanning (det gällde t.ex. att jag lämnat in boksluten genast vid första begäran, och att allt va inlämnat, innan jag ens blivit kontaktad av Spotlight). Påståenden om att vi redan tidigare fått begäran om flera bokslut som vi inte lämnat in, dementeras också av det papper som finns på min blogg.

Alla har heller inte klart för sig att Patent- och registerstyrelsen inte är någon granskande instans, utan de förvarar bokslut mm. Jag hade förutsatt att allt var inskickat, men blev i somras uppmärksamgjord på att PRH inte fått ngn kopia av vissa års bokslut. Inte kan en styrelseordf. som inte arbetar i företaget kolla alla detaljer, även om han – i detta fall jag – ju ansvarar för det.

ALLTSÅ: alla bokslut är godkända, granskade av revisorerna och klara inom stadgad tid. Alla avtal är granskade och godkända av MediHelis styrelse, ledning och revisorer. All penningtrafik är granskad och godkänd.

Henrik

Upp till bevis

Detta mail fick jag idag efter att resultatet blivit klart, den 2.9.2009 kl. 14:24.
En hälsning till alla som har tvivlat på att jag talat sanning! Hoppas detta nu övertygar.

Henrik

Hjärtligt tack!

Resultatet är nu klart: det blir Björn Vikström (133) och Sixten Ekstrand (102) som går till andra omgången. Åstrand blev trea (90) och jag fyra (87 röster). Juanita Fagerholm-Urch (39) blev femma.

Det innebär sannolikt en spännande kamp mellan Björn och Sixten. Det blir svårt att säga vad som blir utgången, här är heller inte mycket tid.
Jag förlorade 30 röster i förhållande till senaste val.

Jag vill tacka alla medkandidater för god vänskap trots teologiska meningsskiljaktigheter. Ni har bemött mig vänligt och sakligt.  Må Guds välsignelse få komma över oss alla! Må Guds Ord gripa oss, och Kristi kärlek vinna oss, en kärlek som har sin glädje i sanningen, en kärlek som inte för bort från Ordet, utan till Ordet.

Jag tänker inte idag kommentera detta val så mycket mera. Jag har fått dras med osanningar och falskt rykte, i vilken mån de påverkade valet vet Gud allena. Var och en må bedöma detta.

Jag vet heller inte om min linje att ge livsrum åt alla fick stöd – kanske inte.

Jag vill av hjärtat tacka alla som har stött mig under denna för mig och min familj mycket tunga tid. I morgon kommer det nya “räkningar” i Kotimaa. Vad jag gör åt saken vet jag inte ännu. Mitt rykte som präst är ganska söndersågat. Till Gud allena står mitt hopp.

Tack Stiga, Macke, Johan E, hela valmansföreningen, Bosse, m.fl. m.fl. för allt som Ni har gjort för mig!! Ni har inte sparat Er.
Ett hjärtinnerligt tack till min kära familj, utan vilken jag inte skulle klara mig eller ha klarat mig under dessa tunga dagar!

Risto Manninen, som är verksamhetsledare för Medi-Heli och som efterträdde mig, har idag ringt mig och är helt enig med mig om det jag har sagt. Han har dessutom ringt red. Pekka Palmgren på Spotlight och försökt säga detta, sannolikt inte med så stor framgång. Det finns svar på allt för den som vill. Jag har talat sanning i motsats till vad många säger.

Nu har jag gjort mitt för stiftet och kyrkan, misstänker jag. Men det får vi se en annan dag, med litet mera perspektiv. Efter denna turbulens skall detta bara läsas som ett uttryck för vad jag nu känner, och egentligen nu skulle vilja, men vad HERREN vill må alltid vara min ledstjärna:”…försake han sig själv och tage sitt kors på sig och så följe han mig…”

Gud välsigne Er alla!

Henrik