Adventus glorificationis

När jag tittade in på bloggsidan som hastigast, tänkte jag att det inte känns så högtidligt att på Andra söndagen i advent, adventus glorificationis, dagen som påminner om Kristi ankomst i härlighet, som synligaste blogg ha detta om “den vita djävulen”. Idag är det också Självstädighetsdagen, som är viktig för mig. En böndag, en tacksägelsedag.

Men kanske detta om “den vita djävulen” ändå är tragiskt relevant på Självständighetsdagen. Den onde frestar, men han frestar inte alltid med uppenbar ondska, utan också med en godhet utan Kristus. Välstånd, ordnat liv, god moral, laglydighet, men inte tro på Kristus, inte ånger och personlig omvändelse. Det handlar om att välja en annan väg, bekännelsen till Kristus.

Vårt land bygger idag sin självständighet på annat sätt än under vinterkriget för 70 år sedan. Då var det Vår Gud är oss en väldig borg, vad är det idag?

Och mitt i allt detta, när det snart blir jul igen, och allt påminner om detta “igen”, så är det skäl att minnas att både för oss som enskilda och för hela världen så har Guds klockas stora visare “kommit till baka” efter att ha gått varvet runt, men lilla visaren har gått ett steg framåt, närmare.

Närmare vad då?

Närmare, Gud, till dig.

Närmare Adventus, när Kristus kommer i sin härlighet! Var är vi då?

Han kommer, Han kommer, den dag som vi bidar,
den ljusaste dag som i världen har grytt,
Herren allsmäktig allena regerar
och mörker och synd för Hans anlete flytt
och skapelsen, frälsad från synder och strider,
förkunnar Hans ära till eviga tider.

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *