Kommentarer till ”Kan man få sparken från en kyrklig tjänst?”

Av: Ulrik Fagerholm

Ulrik Fagerholm — Fri, 27 Aug 2010 20:10:22 +0000

Anders,anders,anders-” I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Gud var Ordet” så skriver den apostel som låg vid Jesu (Jeschua) bröst. Förlagan till Lagen och Profeterna och Evangelierna är en källa som heter den Helige Ande vilken är Gud av evighet såsom Ett väsen i personerna trenne, Fader,Son och Helig Ande. Om du Anders förnekar vederhäftigheten av och hävdar den sk Helleniseringen i Matteusevangeliet och de andra evangelierna så slår ni samtidigt vederhäftigheten ur Lagen och profeterna och Skrifterna som jag ärevördigt vill kalla Gamla Testamentet(också utandat av Samme Gud,Ja, Herren Sebaot,härskarornas Gud )och det Gamla Testamenetets skrifter skall framförallt praktiseras så att var mun blir tillstoppad och vi alla står med synd inför Gud och så vi förstår att I inget annat Namn än Jesus (Jeschua el Yehoschua har vi frälsning och syndernas förlåtelse.”Ty så älskade Gud världen att Han utgav sin enfödde Son på det att var och en som tror på Honom inte Skall förgås utan ha evigt Liv” (enfödd= Född av Fadern i evighet jämlik med Fadern efter Gudomen men ringare än Fadern efter Mandomen osv som du kan följa i trosbekännelserna apologierna och Kyrkohistorien.u

Av: Anders Branderud

Anders Branderud — Mon, 23 Aug 2010 15:19:43 +0000

Du skriver. ” Vi tror att Jesus verkligen är Guds Son, och att Jesus kroppsligen uppstod – inte bara i ”andlig mening” som det ibland kan sägas.”

[Att skilja åt,]Den historiska personen som det står skrivet om i originalversionen av det som blev redigerat till ”Matteusevangeliet” hette Ribi [det var hans titel] Yehoshua. Hans namn redigerades av hellenister till ”Jesus”.

Ribi Yehoshuas – Messias – ursprungliga undervisning var i enlighet med direktiven i ”Moseböckerna” och den förvrängdes sedan av hellenister. Den förvrängda undervisningen finns nu att läsa i ”Matteusevangeliet”. Ribi Yehoshuas – Messias – efterföljare hette Netzarim [försvenskat till ”nasaréer”] och de gjorde sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna” icke-selektivt; och för att följa Messias idag krävs det att man gör sitt bästa att praktisera direktiven i ”Moseböckerna”.

Han blev utlämnade av hellenistiska sadducéer och blev korsfäst av romarna. Han var Skaparens son, på det sätt som alla som tillhör Skaparens förbund med Israel är Hans söner. Alltså, andliga söner. Han var inte en ”inkarnerad människo-gud”. Det är så termen son till Elohim används i den judiska Bibeln. Han var inte gud. Ribi Yehoshua var en välrespekterad Ribi – liknande rabbin – bland de fariséeiska judarna. Han och hans efterföljare var i god ställning i den fariseeiska judiska gemenskapen. [1]

Det implicerar att de hävdade att Ribi Yehoshua var en människa – inte ”människa och gud”.

Ribi Yehoshua undervisade att man ska be till Fadern. Han ville inte att man skulle be till en ”inkarnerad människo-gud”. Han ville inte att man skulle be till Jesus.

1.Alla påståenden bevisade på hemsidan m.h.a vederhäftig forskning och den judiska Bibeln (som kristna felaktigt kallar för ”GT” på hebreiska): Netzarim

Av: Markus Saarinen

Markus Saarinen — Tue, 29 Jun 2010 20:33:12 +0000

Jag söker närmast tänkbara förklaringar till att den nuvarande biskopen i Helsingfors, som enligt mitt ringa förmenande är en teolog och kyrkoledare av rang, inte valde att visa en udda präst på dörren. Att så inte skedde måste bero på annat än svaghet, indifferens, lättja och annat i samma stil. Samme, utifrån Bibelns vittnesbörd, usle kyrkoledare har låtit bli att visa A. Kylliäinen på dörren trots dennes fasthållande av irrlära, så det är ack så följdriktigt med Pursiainen. Tanken på Kristi begränsade fysiska tillvaro i en fysisk himmel någonstans är svår att förena med exv. Matt 18:20 Icke desto mindre kallas vi att tro båda fakta eftersom Bibeln hävdar båda!

Av: Esa

Esa — Tue, 29 Jun 2010 19:13:59 +0000

Markus, jag påstår ingenting om Pursiainen. Jag söker närmast tänkbara förklaringar till att den nuvarande biskopen i Helsingfors, som enligt mitt ringa förmenande är en teolog och kyrkoledare av rang, inte valde att visa en udda präst på dörren. Att så inte skedde måste bero på annat än svaghet, indifferens, lättja och annat i samma stil. Av utdraget ur predikan ovan att döma problematiserar P vissa av den apostoliska trosbekännelsens formuleringar, som dels kan anses ge uttryck för en antik världsbild (världen med tre våningar) och dels antropomorfa gudsföreställningar ”sitter på Guds … högra sida”. Jag kan hålla med dig om den sista meningen i ditt inlägg. De tre kyrkliga huvudtrosbekännelserna sammanfattar trons positiva innehåll och avgränsar det mot andra tankekonstruktioner. Men bekännelserna är i sig inte nog. De säger inte allting. Vid sidan om den positiva teologin finns den negativa, den apofatiska teologin, som säger att vi inte kan säga allt om Gud: Gud är den O-utgrundlige, O-utrannsaklige, O-mätlige och O-ändlige. (Vad det sistnämnda beträffar: Tanken på Kristi begränsade fysiska tillvaro i en fysisk himmel någonstans är svår att förena med exv. Matt 18:20) Trosbekännelserna är beskrivningar av kyrkans tro, men trons Föremål (eller Givare och Källa, om du så vill) är mycket större än så. Se här en spänning, som kanske ger utrymme att formulera tankar på mer än ett enda sätt.

Av: Markus Saarinen

Markus Saarinen — Tue, 29 Jun 2010 13:08:25 +0000

Frågan är nog om Pursiainen – som väl Ingmar här ovan syftar på – använde predikstolen i det angivna syftet. Predikstolen är mera en plats för undervisning än introvert reflektion. Om man är i predikoämbetet/i ett offentligt kyrkligt ämbete, så är man det hela tiden, dygnet runt. Pursiainen gav offentligt uttryck för sina tvivel/sin otro. Det räcker för att ställa honom till svars för sina påståenden.

Förklaringen till att Pursiainen inte blev fockad kan möjligen ligga däri, att han gör skillnad på trosbekännelserna och den Gud de har för avsikt att beskriva. Just den distinktionen är han säkert inte ensam om… Pursiainen förefaller kritisk till trosbekännelsens formuleringar, men det kan inte anses utan vidare klarlagt att han skulle förneka det väsentliga i den kristna tron för det. Vad är Pursiainens mening med att ”gör[a] skillnad på trosbekännelserna och den Gud de har för avsikt att beskriva”, påstår du, Esa? Den Gud som de kristna trosbekännelserna talar om är ju just den Gud som Bibeln talar om och Honom som vi som kristna tror på! Just trosbekännelsens formuleringar, inte raderna mellan dem, beskriver det väsentliga i den kristna tron!

Av: Esa

Esa — Mon, 28 Jun 2010 20:38:21 +0000

Frågan är nog om Pursiainen – som väl Ingmar här ovan syftar på – använde predikstolen i det angivna syftet. Predikstolen är mera en plats för undervisning än introvert reflektion. Han bearbetade nog andras tvivel snarare än sina egna. Tiden får väl utvisa, om resultatet blev mera tro än tvivel. En och annan tänkare har tydligen redan dragit sina slutsatser, men så där väldigt entydigt är det inte.

Vad tvivel anbelangar: Pursiainen verkar förhålla sig tvivlande till vissa formuleringar i den apostoliska trosbekännelsen. Detta är problematiskt på grund av att denna utgör en del av den lärogrund på vilken strängt taget alla kristna kyrkor, från katolicism till pingströrelse vilar – i varje fall officiellt. Förklaringen till att Pursiainen inte blev fockad kan möjligen ligga däri, att han gör skillnad på trosbekännelserna och den Gud de har för avsikt att beskriva. Just den distinktionen är han säkert inte ensam om.

Av: Ingmar Rönn

Ingmar Rönn — Fri, 25 Jun 2010 16:55:25 +0000

Att man kan ha perioder av tvivel och brottning är inte svårt att förstå, sådana har väl alla, som på allvar vill ta steg närmare den evige Guden.
Men att det ska godkännas och slätas över när en präst använder predikstolen för att offentligt bearbeta sina tvivel, det lär nog göra mer skada än nytta, och att en präst som gått vidare från tvivel till förnekelse ska få fortsätta i tjänsten, det är för mig obegripligt.
Det är väl ändå trons ord som ni prästmän är satta att förkunna, inte otrons!
Att det inte tycks finnas någon vilja och beredskap att handskas med sådana situationer som den Henrik beskriver får mig att associera till hans föregående inlägg här.
”The demon is in too deep…”

Av: Esa

Esa — Fri, 25 Jun 2010 11:56:25 +0000

Tack, Jan, för den återhållsamt formulerade kommentaren. Min avsikt var ju inte heller att stöda Pursiainen utan förbehåll, bara att granska om det ändå inte vore skäl att vänta ett tag innan man pekar på utvisningsbåset. Det kan te sig bekymmersamt om en präst ger uttryck för tvivel (av intellektuell art), en sådan framstår inte direkt som en brinnande evangelist eller väckelsepredikant. Men tvivlet utgör nog en viktig del i en andlig mognadsprocess och där kan en reflekterande teolog faktiskt göra en viss nytta. För övrigt instämmer jag helt och fullt i den sista meningen i ditt inlägg.

Av: Jan Nygård

Jan Nygård — Fri, 25 Jun 2010 09:26:48 +0000

Är lite förvånad över ditt försvar för Pursiainen, Esa. Är man präst så har man ju lovat att hålla sig till kyrkans tro, inte kritisera den.
Visserligen är Pursiainens inlägg ett uttryck för västerlänningars brottning med kyrkans tro. Men han hjälper dem inte inte ett dugg genom att själv ge uttryck för otro/tvivel. Istället är ju hans och alla vi prästers uppgift att hjälpa folk till att omfatta kyrkans tro.
Jan Nygård

Av: Esa

Esa — Thu, 24 Jun 2010 19:40:50 +0000

Kan man inte se Pursiainens utläggningar som uttryck för den moderna människans uppriktiga brottning med den kristna kyrkans arv? Man kan visserligen lära sig både Apostolicum och Nicaenum utantill. Man kan respektera dem som uttryck för den kristna trons centrala innehåll. Men börjar man granska formuleringarna för att förstå dem är kulturkrocken ett faktum. Vad betyder det att Jesus föddes av jungfru Maria? Vad betyder det att Jesus nedsteg till dödsriket, uppstod, uppfor till himlarna och sitter på Guds den allsmäktige Faderns högra sida? Måste allt detta tros gälla Jesus kroppsligen, eller kan man tänka sig det här som ett uttryck för en andlig dimension av livet, som gått den logiskt tänkande västerlänningens tänkande förbi, därför att han fastnar i formuleringarna utsida? Pursiainen förefaller kritisk till trosbekännelsens formuleringar, men det kan inte anses utan vidare klarlagt att han skulle förneka det väsentliga i den kristna tron för det.