Nu finns prof. Miikka Ruokanens föredrag på svenska på Ruokanens hemsida.

http://www.ruokanen.com/puheenvuoroja.html

Henrik

Ett av våra finska Domkapitel underkände idag en god vän och broder. Han hade hoppats få prästvigning, men saken föll i Domkapitlet efter att ordinanden inte kunnat lova att i alla väder ställa upp på allt. Han var på väg till en samvigning och skulle sedan få uppgifter som var mycket självständiga (inte en församlingstjänst enligt vad jag vet).

På detta sätt banar kyrkan väg för andra lösningar – t.ex. Luther-stiftelsen – och prästbristen blir i framtiden inte bara en numerär brist, utan också en brist på herdar som känner Guds Ord och vill stå på Ordets grund i vår kyrka. En blick på åsikter bland de unga prästerskapet, dokumenterad i olika förfrågningar, visar att prästerskapet radikaliseras och liberaliseras.

Jag beklagar djupt denna linje, som jag tror att kommer att i historiens ljus visa sig ödesdiger.

Ingen biskop skall förundra sig över att Luther-stiftelsen och kanske även andra grupper viger egna präster. De uppmuntrar ju faktiskt till detta.

För vilket är alternativet?

Henrik

Biskop Persenius kritiserar präster som avsagt sig vigselbehörigheten.

Ragnar Persenius

– En djupt osolidarisk provokation. Det säger Ragnar Persenius, biskop i Uppsala stift, om de präster i Svenska kyrkan som avsagt sig sin vigselbehörighet.

Det statliga kammarkollegiet beslöt förra veckan att präster i Svenska kyrkan ska kunna slippa sin vigselbehörighet (se faktaruta).

I tisdags diskuterade Svenska kyrkans biskopsmöte det unika beslutet. Vilka konsekvenser det kan komma att få är i dagsläget svårt att överblicka, säger Ragnar Persenius.
– Kyrkans ordning för vigselgudstjänst bygger på att präster är vigselbehöriga och den som är präst är förpliktigad att följa kyrkans ordning. Men kopplingen mellan prästlöften och vigselbehörighet är komplicerad. Det är kammarkollegiet som bestämmer över vigselbehörigheten men kyrkan beslutar om konsekvenserna för den präst som inte kan viga enligt kyrkans gudstjänstordning.

Att präster väljer att avsäga sig sin vigselbehörighet ser Ragnar Persenius som ett rent ”demonstrationsbeteende”, säger han.
– I och med att ingen präst i dag är tvingad att viga något enskilt par så är detta kolossalt onödigt. Det är en provokation som ingen tjänar på, säger Ragnar Persenius, som betonar att det handlar om hans personliga uppfattning och inte biskopsmötets hållning.

Detta skriver Kyrkans tidning (www.kyrkanstidning.com) om 30.09.2010.

På många sätt är detta mycket beklämmande. Det handlar om samma utveckling som ägt rum i ämbetsfrågan både i Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Först handlar det om löften om frivillighet, om villighet att finna lösningar, sen kommer ultimatum: böj er eller gå!

Varken Svenska kyrkan eller Evangelisk-luthersk kyrkan i Finland har fått fullmakt av Herren Kristus att gå in på denna väg.

Rösterna säger en hel del.

Henrik

Väntar på Miikka Ruuokanens tillstånd innan jag publicerar.

Henrik

Jag var idag med om en fin fest: Luther-stiftelsen vigde fyra unga män till präster. Det var biskop Matti Väisänens första prästvigning.

Det finns mycket som man kunde anteckna en dag som denna. Men överst på min lista finns sången.

Församlingssången

Det var säkert en del folk från Bedjarrörelsen på plats, så stark och mäktig var sången. Man fick nästan en känsla av att församlingen inte bara sjöng, utan sjöng ut. Det var som om en instängd sång äntligen fick utrymme. I tro under himmelens skyar (på finska förstås) och många andra kända psalmer.

Körsången

Kören har utvecklats, jag minns den från biskopsvigningen – också då var det fin musik. Men idag var den ännu mera homogen och fin. Unga, klara röster, och inga slit- och slängvisor!

Men också en annan sång..

I Bibeln talas det ofta om ”den nya sången”. Sjung till HERRENs ära en ny sång, sjunger psalmisten. Och i Upp. 14 berättas det om en ny sång, som ingen kunde lära sig utom de etthundrafyrtiofyra tusen, som är friköpta från jorden.

Så synd att inga andra biskopar än Missionsprovinsens tre biskopar Matti Väisänen, och Missionsprovinsens Roland Gustavsson och Göran Beijer, var där. Jag skriver inte detta med ironi. Jag vet naturligtvis att man aktar sig för dylika tillfällen, men det är synd. För jag tror att biskoparna skulle behöva se och höra. På något sätt tror man att livet kan stoppas. Luther-stiftelsen har i alla fall visat på en väg, de har visat att monopolsituationen är bruten.

Jag ska sent glömma de nyordinerade prästernas leenden, den glädje de utstrålade när de vände sig mot församlingen efter ordinationen.  Också det skulle jag ha unnat våra biskopar att se.

Vi har nämligen hamnat i en situation där unga män med kallelse att tjäna Kristi hjord inte har sådana möjligheter som jag själv hade en gång för länge, länge sen.

Nu skulle det behövas besinning. Vart är vi på väg?

Kristus blir dock på det ena eller andra sättet förkunnad, skrev Paulus en dag.

Jag tror att denna rörelse inte skall drivas ut ur kyrkan, utan snarare in i kyrkan.

Jag önskar alla nya präster Guds välsignelse med 1 Tess. 5:24.

Sången om Kristus skall aldrig få tystna, aldrig få dö på vår jord!

Henrik

P.S. Språkligt lätt friserad kl 23.

På något sätt ville jag skynda mig att skriva ett nytt inlägg, när jag ser mitt förra bidrag på bloggen. Ruttnar inifrån är så fruktansvärt att det är svårt att uthärda det.

Jag står nog för vad jag skrev – dessutom hänvisade jag ju denna gång till Miikka Ruokanens tankar. Jag instämmer. Men jag hoppas innerligt att det inte blir så att kyrkan ruttnar inifrån.

Jesus kallar oss alla till bättring. Vi ska vända oss bort från det som är fel och vända oss till Kristus.

Jag kom att tänka på en fransman, som efter att Frankrike och Napoleon förlorat flydde till England. På ångbåten träffade en engelsman denne fransman och frågade hur det var möjligt att en så mäktig nation med en så stark armé kunde förlora och Franrike besegras så fort.

– Därför att Frankrike hade alltför många som liknar mig, svarade fransmannen.

Kävi mielessä.

Det handlar inte om andra, det handlar om oss alla, det handlar om mig.

Kyrie eleison. Herre förbarma dig. Vår bön skall vara att vi skulle söka HERREN medan han låter sig finnas.

Henrik