Vetenskapsmän med tro

När jag de senaste dagarna har läst Peter Saunders’ blogg, stötte jag på en passus, som väl passar in i diskussioner hos oss om vetenskap och tro. Jag har försökt hävda, att hela det moderna vetenskapsbegreppet och den moderna vetenskapens uppkomst har kristna rötter, det var troende vetenskapsmän som började med egentlig vetenskap.

Den som tror att människan har uppkommit av en slump, att allt är tillfälligheter, låt vara extremt gynnsamma (:-), måste ju logiskt ifrågasätta hjärnans impulser och sinnets iakttagelser. Hur kunna forska blir den extrema frågan när man inte vet om man kan lita på sin tanke, sina iakttagelser.

Tron är inte ett alternativ till vetenskapen, snarare är den i djupaste mening en förutsättning för vetenskapen. Det finns en mening, en sanning, ett sammanhang i livet, som vi har fått att utforska.

En typisk verklighet beskrivs så i Peter Sauders blogg, där Alfredo Cooper berättar om ett möte med NASA-forskare, troende vetenskapsmän. Jag tror inte att vanlig bibelfromhet räcker som kompetens, men den är sannerligen inget hinder..


Rev Cooper: ‘Well of course we see the hands of all these magnificent experts all around, the good will of so many people internationally and the brilliant coverage of the press and we would suggest that all this works together for good, that certainly as we prayed God has guided in remarkable ways – even the scientists. I was with the NASA people who came the other day. And to my surprise – to a man they were believing scientists in their case – and they all said “This was a miracle. There is no other word for what happened here”.’

”They were belivieving scientists”. Inte så förstått, att en ateistisk vetenskapsmans forskning skulle vara mindre tillförlitlig, men snarare så, att egentligen bygger också en ateistisk forskning på kristna premisser.

Det handlar om en rätt distinktion mellan skapelsens och återlösningens teologi. Inom skapelseteologins ramar har människan fått uppdraget att forska i, att utröna orsakssammanhang, att få veta mera och mera om vår existens.

Men också troende vetenskapsmän kan säga att vi i livet ”törnar mot” under, sådant som inte kan förklaras med vanligt mänsklig förnuft, eller sådant, som förutsätter så många samtidiga speciella omständigheter att man har överskridit gränsen för det sannolika, och ibland det möjliga.

Men jag tror att bara den som är involved (inblandad, engagerad) kan uppleva undret med personlig adress. För det sanna undret har alltid en avsikt, att vi ska tro på Kristus och genom tron på evigt liv.

Henrik

Ett svar på ”Vetenskapsmän med tro”

  1. … om vi skulle ge oss tid att räkna Guds under och tacka för dem också bara gällande vårt eget liv så skulle vi somna av salighet och när vi då skulle uppvakna vore vi ännu Hos Honom,vår Skapare, Frälsare(Jesus)och Förlossare…
    P.S. Moses var kunnig i all egyptiernas visdom men Guds under kunde de inte tillfullo efterapa. I vår tid ännu är allt på gott och ont. Men efterlängtande den Dagen när Gud är allt i alla frälsta sjunger vi ett hallelujah i all körer och choraler fast vi bara sku ha cohen tillhands.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.