månadsarkiv: januari 2011

Herren behöver den

Den senaste tiden har det blivit allt mera klart för mig att Guds rike går lika bra framåt utan mig, om inte rentav bättre!

Det är på ett sätt en smärtsam upplevelse, men säkert också nyttig. ”Det är som sig bör, att han växer till och jag förminskas.”

Men samtidigt finns det i Bibeln en annan ton: Herren behöver dig.

Det berättas ju att det avgörande argumentet för uppdraget, som Jesus gav dem den första Palmsöndagen var detta: de skulle hämta en åsna till Jesus och om någon ville ifrågasätta detta, så skulle lärjungar svara: HERREN behöver den!

För många år sedan ringde jag en mycket god vän och var besviken på mig själv. Jag började helt spontant med följande utgjutelse: här ringer åsnan Henrik igen!

Hans svar har jag inte glömt. Det kom blixtsnabbt: Herren behöver dig!

Jag kom helt av mig. Kan det vara så, att Herren behöver åsnor också idag?

Jag vet inte. Ändå ber jag om att få vara med, det finns ingenting så stort som att få vara med när Gud bygger sin kyrka på jorden.

Jag har en särskild hälsning, en som Gud har lagt på mitt hjärta. Det gäller speciellt pensionerade kristna. Sådana som tycker att det är dags att sluta, kanske jag inte mera behövs.

I många länder har folk fått sina tyngsta uppdrag efter att de fyllt 75 år, tom 80 år!

Men jag förenar mig med Ulla-Christina Sjöman, som lär ha sagt att ”i Guds rike finns det inga pensionärer” (rätt fattat!). Det är samma besked hon har fått.

Håll fanan högt, Du som tänker att ”du inte längre behövs”. Så länge Gud låter oss leva har vi en uppgift. Inte tar Gud risker och låter oss leva här utan någon uppgift. Vi lever för att vi behövs. Som förebedjare. Som lyssnare, som talare och predikanter. Som samtalare. Som rådgivare, någon som känner Herren från ett långt liv med Herren, sådana behövs.

Herren behöver den sades det en gång om åsnan, som Jesus red in i Jerusalem på.

Idag kanske budskapet ska lyda: Herren behöver Dig.

Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.” Ef. 4:11

Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare.

Dessa ord vittnar om Guds suveränitet. Han har olika uppdrag åt oss. Men uppdragen är en gåva: Han hav oss…

Så kanske ska Du se dig i spegeln och säga: Herren behöver mig. Kanske ger Han dig idag en alldeles speciellt uppgift?

Henrik


Utbildning till arbetslöshet

Det är säkert inte lätt att planera utbildningen i vårt land. Att kunna se framåt så mycket att man vet vilka behov som är aktuella om ca 10 år (plus – minus). Det kan lätt leda till överproduktion av vissa yrken, och brist på utbildad arbetskraft inom andra områden.

Ett bedrövligare kapitel är det som nu pågår inom kyrkan. Många konservativa unga teologer utbildar sig, sliter med sin pro gradu-avhandling, söker motivation och inspiration för sina studier väl medvetna om att de utbildar sig för att bli arbetslösa.

Det är sådana unga, som vill förkunna Kristus i tro på Guds eviga Ord. Sådana, som grundar ett hem, gifter sig och har förväntningar. Sådana, som vår kyrkas ledning har stängt dörren för.

Men regnbågsmässor, gudstjänster med predikanter och officianter som offentligt deklarerat att de inte tror på det som kyrkan uttrycker i sin trosbekännelse, åsikter, plus många etiska lösningar, som inte är i linje med kristen etik, sådant går nog.

Det är bara en sak som inte går: man kan inte tro som (man tror att) Bibeln lär, då passar man inte in. Inte ens om man är villig att väja i varje konfliktsituation där intresse står mot intresse.

Skulle vår kyrka verkligen inte ha någon nytta och välsignelse av sådana unga präster?

Jag konstaterar att vår kyrkas biskopar reser till Rom på St. Henriks minnesdag varje år, man umgås med en kyrka som i mångt och mycket har liknande synsätt, men man kan inte umgås med dem som inom sin egen kyrka ser så (jag talar om paralleller och frågeställningar som liknar, att romersk-katolsk och ortodox ämbetsteologi skiljer sig från den lutherska är jag nog väl medveten om).

Nu ser man också att man medvetet försöker stoppa alla andra vägar till prästämbetet, att inte någon konservativ i misstag skulle kunna komma in via någon samarbetskyrka. Beklämmande.

Men sist och slutligen undrar jag vad resultatet skall bli. För det finns en växande risk att biskoparna blir generaler utan soldater. Vad gör de då? Den frågan måste begrundas innan det är för sent.

Enligt min mening skulle  alla nu behövas. Vi har en verklig nöd på kommande. Kyrkan har förlorat mycket folk, och den trenden fortsätter. Detta kommer att få allvarliga följder för vår kyrkas ekonomi, men också för dess verksamhet.

Flera tiotal teologer söker nu andra vägar – var skall detta sluta? Vill församlingarna inte ha sådana präster? Har någon frågat dem?

Vi kan och skall fortsätta det teologiska samtalet, men vi kan inte tvinga någon att handla mot sitt samvete.

Jag är nog rädd för att tåget kanske har gått, eller åtminstone håller på att gå.

Och ”jag” är en som har fått leva som präst hela mitt aktiva liv, största delen av mitt liv yrkesliv som kyrkoherde i en församling. Jag vet vad som behövs, jag vet vad dessa unga teologer inte får. Gud give att detta skulle bli ett verkligt bekymmer för vår kyrkas ledning!

Henrik


Två ytterligheter

”Benedict cited what he called two negative extremes at work in the world: secularism, ”pushing religion to the margins to confine it to the private sphere,” and ”fundamentalism, which instead would like to impose (religion) with force on all.” (The New York Times)

Dvs ungefärligen: sekularismen, som vill marginalisera religionen och begränsa den till den privata sfären, och fundamentalismen, som i stället vill tvinga religionen på alla (tom med makt).

Det är uppenbart att dessa tendenser syns överallt i väst. Frågan är om inte vägen heter via sekularism till fundamentalism. Och då talar vi inte om kristendom, utan om något som kunde sammanfattas under begreppet antikristendom.

Benedictus XVI tog i sin nyårspredikan upp förföljelsen av de kristna och fördömde den våldsväg som drabbat många länder och som är riktad speciellt mot kristna. Han uppmanade också kristna att inte resignera eller förlora frimodigheten.

Påven underströk att religiös frihet är grunden för alla mänskliga rättigheter.

Att den religiösa friheten är hotad torde alla människor kunna se. Det blir allt tydligare att den religiösa friheten är selektiv, den gäller inte alla. Och allt tydligare är udden riktad mot kristna.

Henrik