Det kunde ha varit jag…

Jag tror att de flesta människors tankar kretsar kring den förfärliga katastrofen i Japan. När detta skrivs har ännu inga officiella siffror publicerats, men säkert är att Japan drabbats av ”den största katastrofen sedan andra världskriget” (Japans premiärminister).

Först talades det om några tiotal, sen om ett tusental, sen om 10 000 och senast om några tiotusen… Det återstår att se. Men förfärligt är det!

Ett amerikanskt institut kom med sina första beräkningar om vad detta kommer att kosta Japan: 25 miljarder dollar. Men också det är en vag uppskattning, vi vet inte ännu vad som sker och följer i dess spår.

Japanerna är ett intelligent folk och energiskt. Jag är övertygad om att de kommer att bygga upp landet.

Varje olycka, och särskilt olyckor av denna kaliber, är ett rop till bättring.

There, but for the grace of God, go I. Fritt översatt: det kunde ha varit jag!

Jesus talar i Luk 13 om två förfärliga händelser, hemska för de drabbade och för dem som såg.

”Just då kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. Jesus frågade dem: ”Menar ni att dessa galileer var större syndare än alla andra galileer, eftersom de fick utstå detta? Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.  Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?  Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt.”
Det kunde ha varit jag.
Konklusionen heter inte ”jag hade tur” utan ”gode Gud!” Tacksamhet över livet, freden.
Konklusion 2 är givetvis medlidande. Att vi nu gör det vi kan som lidande medmänniskor ber om.
Men den viktigaste konklusionen är nog den som Jesus nämner.
Omvändelse!
Livet är skört, och vi har fått en lektion i krafter inför vilka varje människa är mycket liten. Men Jesus säger att slutledningen måste vara ”att göra bättring”, dvs omvända sig till Jesus.
Jag har sagt det ibland, men det kommer fram för mig igen: förr fruktade man militärt hot och oroades sig för upprustning och annalkande konflikter. Relevant ännu.
Men vi har fått lära oss att frukta elementen: vatten, vind, eld… Mot dessa finns det egentligen inga vapen när det gäller.

”Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.”

”Om ni inte omvänder, så kommer ni att gå under.” Detta är inte politiskt korrekta ord.

Men det är Jesu ord.

Det kunde ha varit jag.

En dag är det jag.

Vad har vi då? Vart går du då och jag?

”…var och en som tror på Honom skall inte gå under, utan ha evigt liv.” Joh. 3:16

Henrik