Humana, men inte naiva

Idag är det en svart dag, en dag av sorg, en dag av medlidande med Norge.

Den förfärliga händelsen gör oss ordlösa, och vi känner igen tonerna från skolskjutningarna i vårt land.

I dagens nyhetsförmedling kom det ytterligare chockbesked: antalet döda har stigit till 84, och kan stiga ännu. 84 hem har en ofattbar sorg. Gärningsmannen har ropat fram folk och försäkrat att de unga inte har något att frukta. När de kom springande mot honom, sköt han ner dem en efter en.

Sådant är sataniskt. Det finns inga andra mänskliga termer som kan beskriva denna form av ondska.

Men det har också kommit fram en annan sorglig sida i detta. I flera uttalanden från myndigheters (närmast polisens) sida, har man nämnt att den 32 år gamla norske mannens bakgrund är högerextremistisk med kristna förtecken (ansvarar inte för ordvalet).

Detta kan bli ett svårt kapitel. Man kan förklara alla troende kristna för extremister och potentiella terrorister. Det är viktigt att i alla  debatter och sammanhang betona toleransens betydelse, att människor skall få ha övertygelse, även om övertygelserna inte kan delas av alla.

Vi kan inte heller dra slutsatsen att allt är rätt, att det är likgiltigt vad man tror och står för.

Men vägen heter icke våld. Och detta inkluderar också mentalt våld, inte bara fysiskt våld.

Samtidigt tycker jag att Bibelns människosyn är verkligt realistisk. Denna dag måste ju vara ett dödsslag för alla som tror att människan är god innerst inne, detta är inte bara sjukdom – utan tvivel är det också sjukdom – detta är också ondska.

Men i denna förvirrade tid när man använder ord som ”fundamentalist” etc mycket slarvigt och helt utanför sitt verkliga sammanhang, är det viktigt att vara tydlig. Man sammankopplar helt frimodigt bibeltroende kristna med islamistiska fundamentalister! Utan att förstå att det inte är tron på Bibelns evangelium som är drivkraften till sådana avskyvärda våldsdåd, utan något som inte har sina rötter i en varm tro, utan i Guds motståndare.

BIbelns människosyn är mycket realistisk. Det finns så naiva uppfattningar om människans inneboende godhet. Dessa uppfattningar måste – ännu en gång – konkursförklaras. En av de mest smärtsamma erfarenheterna i kriser är att det var ”en av oss” som gjorde sig skyldig till detta; en vän, en släkting, en granne, en i samma ålder osv.

Olika reaktioner kommer nu. Det första skedet innehåller en känsla av overklighet, svårigheter med att acceptera att detta verkligen har skett. Men sedan kommer ofta en stark fas av direkt hat. Man vill ta livet av och tortera den som gjort sig skyldig till något sådan. Är det något som inte leder till något gott och konstruktivt så är det just att svara med hat.

Följande skede kommer att innebära djup depression och likgiltighet. Det drabbar ju speciellt dem som har drabbats i olika grader. Men här behövs medmänsklighet, inte i första hand ord, utan omsorg på ett mycket bredare plan.

 

Men det finns kanske också de som vänder ryggen åt det och ser bort från allt sådant. Man lever vidare som om ingenting skulle ha hänt. Det är att inte möta verkligheten. Man behöver inte, och skall inte, frossa i sorg och tragedier, men alla måste på sitt sätt konfronteras med verkligheten sådan den är. Alla de som berörs, alltså.

 

Vi böjer vårt huvud i sorg och ber om Guds välsignelse och beskydd över Norge och hela vår värld.

Kanske finns det också någon som nu orkar be för den stackare, som gjort detta. För det behöver han nog, en ung man som har ödelagt sitt och många andra människors liv.

 

Henrik

24 svar på ”Humana, men inte naiva”

  1. Tack för en bra text. En sån här sak gör att åtminstone jag blir som förlamad. (Säkert en upplevelse också andra har haft…) Det är strongt att du orkat skriva!

    Det är precis som du skriver – nu borde ju alla rimligtvis inse att människan innerst inne INTE är god. Ondskan blir så oerhört påtaglig när något som detta sker. Angående det du skriver om att Breiviks kopplingar till kristendomen kan bli ett svårt kapitel – jag skummade igenom vad han har skrivit på Document.no, och av en hel lång räcka kommentarer var det endast en som handlade om kristendom/kyrka. Förvisso kan redan detta räcka till, men ändå. Men jag fick intrycket av en klartänkt, smart ung man med stor kunskap i det han skrev om. Detta gör ju det hela bara mera förvirrande. Tanken kommer att något måste ha hänt med honom. Att han helt enkelt har flippat ur, med fullständigt förödande konsekvenser. Ondskan är inte bara ett sinnestillstånd…

  2. Tack för din kommentar!

    Läs en freelancejournalists artikel Kven er terroristen? i Aftenposten (http://www.aftenposten.no/meninger/debatt/article4181827.ece). Där säger Strömmen bl.a ”verken kristenkonservativ eller nynazist”.

    Detta kommer att användas mot oss, tro mig. Snart sagt blir alla som tror att Bibeln är Guds Ord misstänkta ”terrorister”. Alla ord om islam kommer att tolkas i samma riktning. Redan kommentarer på nätet har visat hur massivt förenklande man täcks vara.

    Detta används politiskt, när man inte kan bekämpa Soinis gäng med rena politiska vapen, förflyttar man sig lätt till metakritiska och parakritiska tongångar.

    Visst finns det – enligt min mening – vissa oroväckande tecken, t.ex. antirasistiska mm, i vissa uttalanden av enskilda företrädare, men partiet har ju också tagit avstånd.

    Betonar att jag inte är anhängare av Sannfinländare – talar bara emot att man förenklar allt.

    Det är nog inte tron på en helig Gud och en barmhärtig Fader som har fått Behring Breivik att begå detta vansinnesdåd. Situationen var som en försmak av helvetet, där inkörsporten var en djävul i godhetens kläder. Han utnyttjade tilltron till polisen, han kallade på unga och sade att faran är förbi, han sammankallade till informationsmöte, som blev deltagarnas sista…

    Han sköt på skadade människor som låg på marken för att förvissa sig om att de säkert var döda. Han siktade ut i vattnet.

    Nu må vi be om Guds välsignelse och beskydd i våra samhällen. Man river upp så mycket, man odlar och när det som är ont och fel. Gudsfruktan är borta, och det är det – inte gudstron – som föder fram denna kombination av sjukdom och ondska – med tyngdpunkt på det senare (tyvärr).

    Giv att vårt liv i allt, i allt
    omstrålas så av din gestalt
    att denna onda, mörka tid
    må se att Du är god och blid.

    Hälsn Henrik

  3. Herre Jesus, låt oss betänka hur få våra dagar på jorden är, på det att vi skulle få visa hjärtan och därvid söka försoningen i Dig och samtidigt lydnad för Dina Ord i den Heliga Skrift. Att älska och Frukta dig är vishetens begynnelse och om du har gett oss ditt rike har du också sagt att Du inte kom för att fördärva människornas själar utan för att frälsa dem. Du tillrättavisade Jakob och Johannes, dina två eldiga lärjungar när de förgrymmades och ville hämnas över att Dig inte gavs plats och härbärge. Du har också sagt att Dina Ord skall döma alla på den yttersta Dagen och dina ord finns framförallt i Evangelierna och apostlabreven och Uppenbarelseboken som alla deriverar från den Samme Helige Ande som talade genom Moses och Profeterna. Tack för dina ord låt mig gnissla lite till på kiseln. Amen i Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn.
    OBSERVERA!!!+ om man vill anklaga bibeltroende för denna våldsgärning måste man samtidigt anklaga alla som lyssnar till klassisk musik, alla som spelar krigsspel och andra ogudaktiga dataspel, alla som kör bil och som tillverkar vapen och som tillverkar konstgödsel och alla som via nätet sprider ogudaktig information i form av Otrons predikan på basen av vilken annan ideologi än Jesus av Nasarets läror. OCH VI VET ATT HANS VÄG VAR ICKEVÅLD när Han levde på jorden.
    Vårt eget ”kristna” land bet ifrån sig med starka vapen när vi anfölls och kanske skulle min egen pacifism försvinna vid ett brutalt överfall på rätten eller de hjälplösa. Jag vet inte. Jag tror inte att detta kommer att varken öka eller minska anfallen på levande kristendom från den fallna världen men vi måste säga med bättringsuppmaningen från Herren för ögonen. Kära människor det är livsfarligt att leva – Breiviks uppsyn ser jag varje dag hos många unga vuxna här, och hos de gamle ser jag björnens vargens och rävens och hundens och svinets och bockens uppsyn i den mån som de bytt bort Livets Ord mot världslig vinning i form av last, list eller ,lust.
    LÅT OSS MANA! LÅT FORSONA ER MED GUD, ty vilddjurets blodtörst är enorm och som han redan slukat många fortsätter han. Strid skall råda intill änden samt straffdom och orygglig förödelse är besluten över denna världen. O LÅT OSS SKYNDA TILL DE ARMAS RÄDDNING O LÅT OSS PREDIKA… TIDEN ÄR SÅ KORT!!!+ ( vid dessa ord inser jag hur lite en människa kan och hinner göra för Guds Rike ävenså hur lite jag gjort och hur försiktig jag varit i förmaningen…( mgfh ulrik)

  4. Tack för ett bra inlägg – men på en punkt gillar jag det inte: Hur kan man möta en dylik ondska med icke-våld? ”Överheten bär inte svärdet förgäves”, säger Skriften. Det låter nästan patetiskt att man i media säger att han kan få ”upp till 21 års fängelse” – som om det skulle vara ett strängt straff. I sådana här fall borde dödsstraffet återinföras. En sådan man är alltid farlig, inte minst om han är ute innan han fyllt 50 och inte kommit till en verklig omvändelse.

  5. Ola, jag håller med om behovet av dödsstraff (med tid för själavårdande omvändelse) men jag kan upplysa dig om att det går omkring otaliga liknande ”tidsinställda bomber” som vid slutet av vår historia och vid slutet av sin fläckfria karriär som svärdets bärare inte kommer att skygga att trycka på röda knappen. Så gör de som lider/lidit posttraumatisk minnesförtränging och obehandlat hat och tappat kontakten med Frälsaren Jesus och genom splittringen i världen och kyrkorna sett eller lurats att att se att de/(många) kristna är falska hycklare som vi ju alla fått uppleva.
    (I mig, det är i mitt kött bor inget gott säger en apostel i den Helige Ande men skall vi Göra vad Ont är för den skull? Bort det, men den som tar till vapen skall skjutas ner som en hund för att trygga bättringstid för den förförda världen av ”oskyldiga människor”.
    UTAN MIG ÄR INGET SKULDFRITT ELLER TRYGGAT SÄGER HERREN HERREN vår Förbarmare.
    u någon tid före ve

  6. Henrik, hoppas du ursäktar.
    Det är något jag grunnat på.
    Under ”Pax Romana” spreds kristendomen och blev stor och trots allt är ju den milda tid som vi nu lever efter många krigiska tider å ena sidan en frukt av Guds Frid (gäller Norden och några områden till)……………
    Men det är nog så att det är en form av ”Pax antichristiana) som nu råder för det är en falsk frid att brotten mot Tio Guds Bud inte beivras i samhällena.
    Det goda med detta är att falskt vittnesbörd inte får några följder och således samverkar allt till det bästa men när politikernas ställningstaganden i moralfrågor är sådana som vi också hört i Finland så måste vi fråga. Är vi kristna beredda att ge upp vår bekvämlighet och på Jesu Kristi vis ta till gisslet och Ordets gissel för att säga var skåpet skall stå. Breivik gjorde fel, man skall inte ens skada en fluga för att komma i rampljuset.
    Kort Sagt, DU HAR HÅLLIT FRAM GUDS ORD OCH DET ÄR RIKTIGT, och vi skall inte heller förakta det underhandlande modiga handhavandet av våldsmän som varit varumärke för Finland och Norden…………….. u

  7. Den som är utan synd skall väl skjuta första skottet då… eller vrida på gasen?

    Tack Henrik för ditt inlägg. Låt oss be.

  8. Hej Ola!

    Jag tror att det finns ett etiskt våld, men jag tror att det är överheten, inte individen. Jag tror att man inte ska överreagera, för det är just det som föder mera våld och mera hat.

    Men man ska heller inte vara naiv. Myndigheterna bör ha beredskap att skydda medborgarna, vid behov med vapen. Men hela den processen måste vara balanserad och mycket övervägd, och etisk!

    Hälsn Henrik

  9. Henrik, det vore ju bara för ironiskt om den som anklagar Anders Behring Breivik för att dra alla muslimer (eller socialdemokrater) över en kam själva skulle börja dra alla kristna (eller konservativa) över en kam. Visst kommer det att finnas tanklösa insändarskribenter som gör det, och ateister som ser alla muslimer som potentiella terrorister kan säkert ta tillfället i akt och utmåla även kristna så, men å andra sidan har ju inte alla kristna och/eller konservativa helt rent samvete heller när det gäller att kunna skilja på muslimer och muslimer, på socialister och socialister. Enfaldiga generaliseringar göder ju just den typ av extremism som Anders Behring Breivik är ett uttryck för, samtidigt som det givetvis måste fortsätta vara fullt tillåtet att kritisera socialdemokratin, islam – eller för den delen konservativ kristendom. Men det är nog inte fel om alla parter tänker över sin retorik ibland, och funderar över hur en extremist skulle kunna använda den…

    Ola, överheten bär inte svärdet förgäves, och polisiärt våld är ibland nödvändigt (även om Anders Behring Breivik märkvärdigt nog lät sej gripas utan strid – det var Arbeiderpartiet, inte polisen han ville utmana). Men jag menar att dödsstraffet i nytestamentlig tid (när det inte längre är påbjudet) kan ifrågasättas på teologiskt konservativa grunder, nämligen utifrån läran om helvetet och nådatiden. I ett land där ”alla” var kristna eller man åtminstone trodde att alla var det kan man lättare förstå att dödsstraffet tillämpades också i kristen kontext – men både då och i synnerhet nu borde man förstå att man vid dödsstraff förkortar en människas nådatid och i t.ex. fallet med Saddam Hussein uppenbart riskerar att skicka människan rakt i helvetet (utan att fälla någon definitiv dom över honom). När dödandet inte är nödvändigt och betingat av omedelbart själv- eller folkförsvar, som vid krig och terrorattentat, utan i lugn och ro överlagt, anser jag inte att vi ska förkorta någons nådatid. Och att avrätta endast ångrande och botfärdiga syndare vore ju helt absurt, bortsett från att det skulle avhålla många från (åtminstone att visa) ånger och botfärdighet.

    Nej, inget återinfört dödsstraff för Breivik, däremot gärna ett återinfört livstidsstraff. Livstid ska vara livstid. 21 år är inte livstid, det är missbruk av språket (rakt ut: en osanning) att kalla det så. Vi får be att Breivik blir verkligt omvänd till Gud och i förkrosselse och bot och tar emot sina blodröda synders förlåtelse – men det bör inte i sej ge honom den jordiska friheten åter (det skulle bara uppmuntra till hyckleri). Möjligheten att tidsbestämma (till 30 eller 40 år) ett från början livstidsbenämnt straff är dock inte under alla omständigheter fel.

  10. I ett demokratiskt samhälle som vi har, är det individerna som måste komma fram till vad som gäller för överheten. Dessa är inte oberoende storheter. Detta innebär i sig ett svårhanterligt spänningsförhållande i den typ av samhälle vi har, eftersom individen är och skall vara förbjuden hämnd och hämnden å andra sidan i överhetens hand är en nödvändig plikt.
    Både helt oberoende av denna oerhörda incident och i följd av den ska återinförandet av dödsstraffet diskuteras. Dödsstraff kan vi inte i vår tradition präglad av en europeisk corpus christianorum avvisa. Det allvarliga med dödsstraff är möjligheten att oskyldigt blod utgjutes – ett av de mest allvarliga ting som kan hända. Dödsstraff bör aldrig få ske vid indiciedomar även om alla i den dömande rättsinstansen personligen är övertygad om skuld, endast vid säker bevisning skall det få ske vid brott som definitivt svarar mot ett så allvarligt straff. Överheten är en Guds tjänare, en hämnare, bär icke svärdet förgäves och får inte träda ut ur sitt tjänareämbete.

  11. Problemet i det här fallet är att gärningsmannen uttryckligen ville leva kvar (om jag har uppfattat saken rätt) just för att propagera för sin livssyn. Han vill göra det från häktningsförhandlingarna och från en kommande rättegång. Har han möjlighet att göra detta från fängelset? Jag misstänker att så är fallet. Han vinner oerhörd publicitet för sin syn. Ska vårt samhälle acceptera detta förfaringssätt? Staten betalar väldiga summor åt en försvarsadvokat. Under en utdragen rättegång uppmärksammas han över hela världen. Han har erkänt sig skyldig till det mest fasansfulla brott vi känner under modern tid. Vad behöver vi mer hans propaganda till?
    Under en rättegångsprocess, konfronterad med offrens anhöriga, har han möjlighet att nås av Guds dom och nåd. Det hade de flesta av hans offer inte.

  12. Om mannen skulle ha trängt fram till statsministerns kansli med en knippe pamfletter och objuden med Bibeln i hand ropat ut ett omvändelsens och kallelsens och Nådens budskap på lägret…. Skulle han ha fängslats också då? Av vitrockar eller blårockar????+
    med intrikat hälsning uf

  13. Halvar och Ola, tack för samtalet! I muslimsk tradition finns en femdelad etisk skala: Påbjudna gärningar, berömliga gärningar, godtagbara gärningar, avrådliga gärningar och förbjudna gärningar. (Jag gillar den bättre än den tredelade vi ofta diskuterar utifrån: bra och dåliga gärningar samt adiafora – fördenskull är jag inte muslim, men kunde Moses ta råd från Jetro,så…).

    Jag har inte velat beskriva dödsstraffet som absolut moraliskt förbjudet. ALLA straff innebär ju någon form av legalt ”övergrepp”, t.ex. kan samhället absolut ta ifrån någon hans pengar (böter) för att visa att det är fel att ta ifrån någon hans pengar (stjäla), liksom samhället kan beröva någon friheten (fängelse) för att visa att det är fel att beröva någon friheten (olaga frihetsberövande). Alltså kan samhället I PRINCIP döda för att visa att det är fel att döda – Amnesty argumenterar i blindo här.

    Likväl vill jag mena att den som förespråkar dödsstraff tar på sej ett ohyggligt ansvar, och att dödsstraffet ur kristlig synvinkel åtminstone är något ”starkt avrådligt”, knappast godtagbart, alls inte berömligt och allraminst påbjudet. Överheten bär inte pistolen/k-pisten förgäves, visst, men det innebär inte att den legitima våldsanvändningen måste få en dödlig utgång vid hanteringen av fängslade mördarea. Visst, Behring Breivik har ”under en rättegångsprocess möjligheten att nås av Guds dom och nåd”. Men om han inte tar chansen utan efter allt att döma skickas till helvetet genom en avrättning – kan vi då inför ”Jesu milda ögon” säga att vi har gjort allt vi kan för den medmänniskans frälsning? Är vi ännu i nytestamentlig tid närmast SKYLDIGA att avrätta en mördare? I ”En själasörjares dilemma” av Göran Bergstrand beskrivs – visserligen ur en liberalteologs perspektiv men inte mindre gripande för det – den unge prästens fasansfulla situation när han inte når Yngsjömörderskan ”mor Anna”. Han har fått avrättningen uppskjuten en tid eftersom han inte lyckats väcka hennes samvete, och när den ändå ”måste” ske (eftersom den ”kristliga” staten inte ville erbjuda henne en längre nådatid) blir prästen tvungen att föreställa sej att den i stort sett stumma Anna ändå på något sätt måste ha blivit omvänd och stämt in i hans ”förelästa” böner och bekännelser. För annars – ja, annars…

    George Bush d.y. kan väl inte ens ha föreställt sej att Saddam Hussein hunnit ta emot Jesus som sin och världens Frälsare. Ändå tryckte han på för att den nya regimen i Irak skulle avrätta honom skyndsammast möjligt. Jag kommer inte ifrån känslan av att Bush – och hela den del av kristna världen som gillade avrättningen – tog på sej ett ohyggligt ansvar för den avrättades själ. (Hur visste vi att Saddam Husseins förhärdelse var ohjälplig?). Särskilt som Bush kanske själv någon gång sanktionerat åtgärder som i världslig mening kunde tyckas förtjänta av dödsstraff – detta sagt utan att på något sätt likställa honom med Saddam Hussein.

    Nej, Breivik bekymrade sej inte om sina offers själar. Men ska VI inte bekymra oss om hans nu när han faktiskt är fast och inte kan skjuta fler? Och även om han skulle bli omvänd, ja, t.o.m. själv önska bli dömd till döden, ser jag dödsstraffets (inte livstidsstraffets) avskaffande som en så god och vettig princip att jag – om än dödsstraffet per se i angivet fall vore på mitten av den muslimska etikskalan – skarpt skulle avråda från dess återinförande t.o.m. i moraliskt acceptabla situationer (där skulden är otvetydigt bevisad och den brottslige lyckligt själavårdad). Vi kan ju inte införa dödsstraff för enbart botfärdiga syndare. Och några helvetsstraff vill jag inte ens i minsta mån bli medansvarig till. Inte heller till bödelshanteringen som sådan, hur försvarlig den än kan synas jämfört med t.ex. utsorteringen av foster med Downs syndrom.

  14. Andreas bäste du, tyvärr bygger du upp en övervåning över både naturrätt och uppenbarat Guds Ord, där vi ingenting har att göra allra minst med spekulationer om att vi med vår makt kan utöka besökelsetider för människor inklusive att vi med vår makt kan se till att moment kommer, då den trälbundna viljan hos människan är genombruten av Guds Andes tilltal och kallelse. Och allt detta nämnda skulle sedan bl.a. ske genom att vi intervenerar i de ordningar och i det överhetens mandat, som Gud har gett för att världen ska bestå tillsvidare fram till det slut han har bestämt. De kristna får inte på ett så svärmiskt sätt gå in och styra det världsliga regementets normala funktion, allra minst utifrån subjektiva tankar om hur någon ändå skall bli frälst och omvändas. Den kristna tron är inte den gemensamma nämnaren för samhällslivet, eftersom tron inte är var mans och inte kommer att bli det. (2. Tess 3:2b)
    En rätt omvändelse hos oss förutsätter att vi tar till oss det som Gud har befallt i naturlig och uppenbarad lag. Detta ger inte utrymme för att vi utifrån vår andlighet och våra fromma tankar ställer om i det Gud har gett genom skapelsens ordning och genom svärdets rättmätiga makt efter syndafallet.

  15. Nej (tack för mothugget!), vi har inte i oss själva någon makt att utöka några besökelsetider (även om vi som läkare eller poliser/militärer onekligen kan ha givits ett ansvar att som Guds tjänare – på skapelseplanet – fatta beslut rörande människors livslängd). Men det har ju redan av gammalt ansetts ovärdigt en kristen stat att i oträngt mål – och då talar vi inte om stridssituationer utan om behandling av krigsfångar eller fångar i det civila – skicka en människa in i evigheten utan tillbörlig beredelsetid. Och redan där erkänner man alltså ett visst ansvar samt en ”utökad” nådatids betydelse. Visserligen kan en människa redan vara förhärdad – och dess nådatid i egentlig mening alltså redan slut – men hur vet VI det? Om vi inte som i Gamla Testamentet fått uttryckliga dödsbeslut från vår Herre, som – mirable dictu! – inte heller de alltid var höjda över all förbön och ”diskussion” (1 Mos. 32), utan har full frihet, och idag dessutom praktisk möjlighet, att låta den dömde begrunda sina brott i fängsligt förvar, vadan denna iver att med berått mod skicka in honom i evigheten?

    Det är väl snarast den som anser att några månaders dödsberedelse – med erbjuden själavård – måste räcka, som har för sej ”att vi med vår makt kan se till att moment kommer, då den trälbundna viljan hos människan är genombruten av Guds Andes tilltal och kallelse”? Jag har aldrig föreställt mej att en människa automatiskt blir evigt salig för att hon får livstidsstraff istället för dödsstraff – men i motsats till helvetets ohjälpliga plågor befinner sej ju en livstidsdömd fortfarande i nådens tid här på jorden, och huruvida människans personliga ”besökelsetid” är avslutad kan vi inte veta. Dödar vi honom/henne är den dock absolut slut. En annan sak är nödvärn mot mördare eller krigsangripare ”in action”, när liv står mot liv (även om både polis och militära vakter lär sej att i första hand oskadliggöra fienden, i andra hand avliva honom, och även om vi i en situation när det inte handlar om att försvara andra utan det bara gäller vårt eget liv har full frihet att låta t.ex. en oomvänd, mot just oss hatisk son dräpa oss som har vår sak klar med Gud istället för att i nödvärn dräpa honom. Och ett Absalom-uppror behöver visserligen krossas med våld, men sonens liv, sedan han hjälplös blivit hängande, inte nödvändigtvis tas – särskilt inte i nytestamentlig tid. Fördenskull bär inte överheten svärdet/batongen/k-pisten förgäves).

    Och jag skulle nog säga att vi kristna i Sverige/Finland, där dödsstraffet i gångna tider varit så sorgligt missbrukat – som om vi ännu i nya förbundets tid vore förpliktigade att tillämpa Moselagen i dess borgerliga del! – har ett särskilt ansvar och en särskild plikt att förklara oss inför de ”oomvända”. Tål vi inte att Behring Breivik får leva för att han, förvisso, kan påverka människor på ett sataniskt sätt, så vet ju alla historiskt bildade hur ”vi” lutheraner i Sverige/Finland under 1600-talet lät avrätta människor för att de förnekade exempelvis treenigheten och/eller jungfrufödelsen (en man från min pappas hemsocken Byske hade i fyllan råkat undslippa sej att Josef nog var biologisk far till Jesus => halshuggning). Och alla drakoniska hädelseparagrafer ”vi” haft och stött har ju haft det vällovliga syftet att, förutom straffet av själva missdådaren, förhindra vidare spridning av läror som riskerar att störta människor i den eviga osaligheten. Jag påstår INTE att du Halvar eller Ola vill återinföra dödsstraffet för hädelse, men jag menar att kristna och evangelisk-lutherska inför vår sekulariserade samtid ärligt borde redovisa vilka straffskalor vi vill återinföra eller höja (gäller både nämnda hädelseparagrafer men t.ex. även fosterfördrivning: det går ju an att säga att vi är emot, vilket vi bör och det med kraft, men vilken straffpåföljd är rimlig att kräva om vi åter vill se en principiell kriminalisering? Dödsstraff – vilket vi ju har haft en gång? Livstid? Eller ända ner till straffrihet för kvinnan under en period?). D.v.s. ur övriga samhällsmedborgares perspektiv: Hur ”farligt” vore det om ”vi” mot alla odds fick politiskt inflytande igen?

  16. Det gäller att på det principiella planet vara överens innan vi går in på enskildheter. Naturligtvis har dödsstraffet missbrukats och missbrukas på olika håll i vår värld idag, vilket är oerhört belastande för de inblandade och bör fördömas av alla rättsinniga. Det finns en som till slut dömer också över det. Klart står i alla fall att vi inte vare sig utifrån den naturliga lagen eller med Bibeln i hand (om vi fokuserar på vad den verkligen säger om överhetens rätt och plikt) kan säga att dödsstraff inte alls får finnas.
    Här gäller att gå emot företeelsen missbruk (och det är verkligen inte de nordiska staternas problem idag) i första hand med de två teser jag nämnde. En dom som bygger endast på slutsatser av indicier utan oemotståndliga absolut vattentäta bevis får inte vara grund – det måste säkerställas att oskyldigt blod inte utgjuts. Och för det andra: ett så allvarligt straff får endast utmätas då brottet är så gravt att det verkligen svarar mot detta stränga straff.
    Att dödsstraff vid tillämpning i en rättsstat innebär en korrekt rättegångspraxis inklusive därmed tid för den dömde att bereda sig för uppbrottet är självklart förutsatt.

  17. Ja, missbruket upphäver inte nödvändigtvis bruket. På samma sätt upphäver inte dåliga argument nödvändigtvis tesen. Jag avvisar Amnestys argumentation mot dödsstraff, och håller det inte för absolut stridande mot Guds bud (femte budet är inte mer tillämpligt här än sjunde budet mot bötesstraff). Däremot försvarar jag som framgått tesen att det av andra skäl vore olyckligt/avrådligt snarare än neutralt/godtagbart att återinföra det.

    Förstår jag er Halvar och Ola rätt menar ni dock inte bara att det (dödsstraffets återinförande, även i fredstid) vore godtagbart utan t.o.m. (i fall som detta) berömvärt/tillrådligt. Men ser ni det dessutom som befallt (utifrån t.ex. Rom. 13), så att en kristligt präglad överhet MÅSTE tillämpa dödsstraff, och så att en kristen som politiskt arbetar emot dödsstraffet går emot Guds klara ord?

    Jag lämnar frågan huruvida denna ev. lärodifferens borde vara kyrkoskiljande; själv är jag beredd att acceptera kyrkogemenskap även med trossyskon som är för ett återinfört dödsstraff – såtillvida är vi på samma sida gentemot folk som menar att dödsstraffsförsvar automatiskt ”straffar ut” kristna bröder – men jag skulle argumentera starkt emot dödsstraff även utifrån ett kristligt/pastoralt perspektiv. Och i ett läge med ev. återinfört dödsstraff skulle jag argumentera för en så restriktiv användning att det i praktiken åter blev ”out of date” och bödelsyrket vilande. Visst, jag skulle i princip kunna tänka mej avrättning av en både otvetydigt överbevisad och lika tydligt botfärdig mördare, som kanske t.o.m. själv skulle föredra avrättning framför livstids fängelsestraff. Men vem ska samhället anställa och utbilda för att hålla i ”yxskaftet”?

    Tack dock för en öppen och ärlig diskussion i ett svårt ämne! (Har bloggaren något att tillägga?).

  18. Jag förespråkar inte dödsstraff som något nödvändigt, men möjligheten bör finnas att tillgripa det. Orsaken till mitt inlägg står att finna i en händelse för ganska länge sedan. Det var på ett rektorsmöte och en finsk kollega utbrast inför oss andra, när vi följde nyheterna om en fritagning av terrorister (ungefärligt enligt minnet):
    ”Kuulkaa pojat! …” (Hör på pojkar! …) ”Det måste bli så att terrorister skjuts ner omedelbart när de ertappas med en terrorhandling. Om de sätts i fängelse kommer andra terrorister att göra allt för att frita dem, och så blir det aldrig någon fred och ordning.”
    Tack för diskussionen!

  19. Alla är överens om att det Breivik gjorde är på allt sätt förkastligt och förfärligt. Mord är det värsta brott lagen känner.
    Det är rätt och riktigt att människor blir upprörda och reagerar, och glädjande i bedrövelsen att man ännu orkar reagera.
    Men, varför saknas konsekvensen?
    Varför är inte alla lika upprörda över alla de tusentals ännu mycket yngre människor som avlivas i Norden varje år,lika kallblodigt som någonsin Breivik tog livet av sina offer?

  20. Kära vänner!

    Är i Bromarf och har inte haft möjlighet att följa med debatten på grund av BHT (Bromarf High Technique), som innebär att internet-uppkoppling är ett problem.

    Vid tillfälle ska jag läsa och ev kommentera. 15.08 ”normaliseras” livet igen.
    hälsn Henrik

  21. Ingmar, de troende är nog upprörda. Men inte ”världen” som ej vill ta emot de små barnen i Jesu Namn och i kraft av hans nåd och ledning och som inte anser att det finns livsrum nog för många små nordmän och att ett bekvämt och ”måttligt” tillverkande (tekeminen)av barn räcker – för man bör ju ha tid för sig själv också i ”självförverkligandets tid.”
    I sanningens namn måste jag säga att jag under 90-talet var arbetslös och bodde på hyra i en etta. Inte kunde jag tänka mig att ta hustru då på grund av fruktan och svag tro. Och Gud väntade då med Kärleken och dess fullbordan i äktenskapet. Men jag var ju troende så det kom inga ”oönskade” graviditeter som otuktsfolket ,abortfolket och gudsmästrarna kallar det….u

  22. Henrik, hallå,Det är väl sjätte eller sjunde gången som jag ber dig om att ha tålamod med blogglusen som fortfarande inte förmått öppna ”eget” bloggforum.
    När det gäller sådana som Breivik så borde de enrolleras i(legotrupper) som bekämpar det organiserade hatet mot judar, kristna och det fallna västerlandet i vilket Herren på nytt är dödligt sårad när man överger Lag och Evangelium++++
    VARFÖR SÅ???+
    Dessa som breivik skulle knappast klara av de test som förnuftiga armeer gör för sina anställda men deras iver skulle länkad av starka krigsförmän kunna användas till annat än det fördärv mot obeväpnade till vilket ondskan nu brukade honom. En riktig förman skulle också utföra ståndrätt genast som breivikstypen visar feghet i striden. Det om det.

    Vi skall tacka Gud för västerlandets frihet och för den frihet kristna har i sådanaa länder även om vi måste säga till alla och oss själva, Sök ånger Tron och bättringen av Gud utbjuden genom Ordet och Sakramenten där de rätt förvaltas och förkunnas och Förbli i det Ordet om Guds Nåd och Frälsning.

    Jag har en utmätt tid i bloggosfären som en personlig provballongstid så nu säger jag så länge jag kan; ärligt; när jag sett hur många hedningar och vissa religioner och folk misshandlar mot kristna o judar. Jag är pacifist men jag ä’r redo att kriga för personlig frihet i enlighet med Guds Lag och Nåd, om hans vilja tvistar de lärde.
    P.S. Skriften ger oss en Sann Bild av Gud må många bära fram ur den Heliga Skrift vår Gud Honom som Han var före jultomtetiden+++

  23. P.S.Saliga äro de fridsamma ty de skola kallas Guds barn. Saliga äro de saktmodiga ty de skola besitta jorden. Saliga äro de som hungra och törsta efter Rättfärdighet(en), ty de skola bliva mättade.KB 1917 (några av Jesu saligprisningar)

    O, Guds Lamm som borttager världen synder, förbarma Dig över oss!!!+

  24. Det är människors tro och tillförsikt som är ”dödligt sårad”.
    Herren Jesus är smord med evig livskraft och glädjens olja mer än oss här på jorden. Nog får vi minnas Hans lidande död och uppståndelse i en ständig högtid. Syskon snart kommer vila så underbar i Herrens stad och land på en ny jord och under nya himlar och framtill dess mycket sant skall hända.D.S

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *