Jag tror – vi tror

I den apostoliska trosbekännelsen bekänner vi den Treenige Guden med orden jag tror (credo). Den nicenska trosbekännelsen inleds med orden Vi tror. (I Svenska kyrkans handbok är det tvärtom – den apostoliska inleds med Vi tror och den nicenska med Jag tror.)

 

Den singulära formen ”jag tror” vittnar om att Apostolicum vuxit fram som en dopbekännelse. Det handlade inte om ”hur mycket jag tror” utan om att anknyta till och instämma i Kristi kyrkas tro.

 

Nicenums ”vi tror” är en gudstjänstbekännelse. Ordet ’bekännelse’ betyder egentligen ”att säga detsamma som”, och i detta fall handlar det om apostlarnas och Skriftens Kristusbekännelse.

 

Jag har den senaste tiden tänkt på uttrycken jag tror och vi tror.

 

Jag tycker att det för mig alltför mycket handlar om ”jag tror”. Men jag känner en allt större ensamhet i kyrkan, det går inte att utan vidare anknyta till kyrkans tro, man måste alltid fråga ”vilken tro?”.  Alla har nämligen inte lyckats ”uppdatera” tron såsom vår kyrka.

 

När jag lyssnade till den katolske ärkebiskopens av Monaco ord vid bröllopet häromdagen, fick mina tankar ny näring. Hans fina tal om äktenskapet, som ett livslångt förbund inte bara med Gud utan i Gud mellan en man och en kvinna, var starkt. I ljuset av det som skrivits inför bröllopet – utan att påstå att alla detaljer i det som skrivits om i massmedia ännu har kommit fram eller ens stämmer – var det starkt och kristligt att tala konkret om troheten, och om att ”vad Gud har sammanfogat må ingen människa  söndra.”

 

Jag greps av ett märkligt vemod: tänk att få tillhöra en kyrka, vars tro bär den enskilde (rätt förstått!), en tro, som inte utlämnas åt gallupar och populariseringar, utan som gäller från generation till generation. Den katolska kyrkan, och en katolik, kan verkligen bekänna Vi tro.

 

Nu vill jag gärna bekänna att den katolska teologin innebär problem för mig på vissa, centrala punkter. Men ändå, tycker jag, har den katolska kyrkan i högre grad bevarat det apostoliska arvet än många lutherska kyrkor, inklusive vår egen utarmade och många gånger panikrealiserande kyrka. Jag greps av att den katolska kyrkan inte har bråttom, mycket musik, många böner. Och att sakramentet hör med (det kan ju också vara så i vår kyrka), utan att i detta sammanhang kommentera nattvardsteologin.

 

Mera ”jag tror” än ”vi tror”.

Det är en stor sorg för mig. Jag hör så litet om ”den tro, som Kristi Kyrka av ålder i dessa ord uttalat”.

Det är i praktiken svårt för mig att alltid säga ”vi tror”. Det blir – tyvärr – så ofta bara ”jag tror”.

Jag skulle vilja tillhöra en kyrka, vars biskopar och präster och församlingsmedlemmar håller bekännelsen högt, oberoende av vad som upplevs politiskt korrekt.

 

Kanske bör två invändningar göras. Den första gäller det faktum, att jag är medveten om att ”min kunskap är ett styckverk”, att jag kan ta fel, att jag ser endels, dunkelt, såsom i en spegel, utan att exakt veta var jag missar eller hur.

Den andra gäller invändningen och frågan: är du inte väl pessimistisk nu? Nog tror vi väl ändå alla på det centrala i trosbekännelsen?

Jag utgår naturligtvis från att jag sannerligen inte ser eller vet allt, jag kan säkert vara alltför pessimistisk, men ärligt sagt, så är jag inte säker. När jag ser vad många präster och andra teologer skriver och lär, blir jag betänksam. Tror vi på Jesu kroppsliga uppståndelse? Tror vi att Jesus skall komma en dag, en överraskningarnas dag? Tror vi, att den Helige Ande har talat genom profeterna? Tror vi att Jesus föddes av jungfru Maria?

 

Men: ”en människa kan intet taga, om det inte blir henne givet.”

Vi ber, och jag ber ofta: Herre, hjälp min otro!

Och: Herre, föröka vår tro. Just det, vår tro.

 

Henrik

5 svar på ”Jag tror – vi tror”

  1. FÖRLÅT!!!!!!!!

    ”ett ord i Anden
    säger mer än tusen ord
    av mänsklig klokskap”

    Vi tackar Herren om tron förökas bland människors barn och ber att barnslig tillit till Levande Gud och Hans Ord skulle återställas där det behövs++++

    p.s. u d.s.

  2. Jo Svenska kyrkan har följt den katolska kyrkan när det gäller inledningen till den Nicenska trosbekännelsen. Och det eftersom den där ansågs vara en personlig bekännelse när man ingick i den katolska kyrkan blev den formulerad i Jag-form. Men i originalet står ”Vi tror…” Och därför i min lilla kyrka, Evangelisk-Lutherska Bekännelsekyrkan (Elbk), så bekänner vi på söndagarna med Nicenums original: ”Vi tror på en enda Gud allsmäktig Fader, Skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är…

  3. Jag har tänkt på det här med jag tror- vi tror. Jag har ofta surfat på kyrkpressens blogg och sett att ordstrider inte föder tro, inte heller underhåller de tron på ett harmoniskt sätt.
    Men ändå vill jag säga att när jag läser stingrockornas och slemålarnas utgjutelser på det stora ”nätet” och hur de som arga stim fastän redan fångade anfaller Bibel- och bekännelsedyrkare och hur de bekännelsetrogna och världsliga vardera gruppen genom sin retorik bildar två helt avgränsade skaror….
    Då kommer det för mig; ”Många är kallade, men få är utvalda” Ni skall bli hatade av alla folk för mitt namns skull säger Jesus. och så återvänder jag till Ordet i Anden och till Skriften och sörjer mitt fördärvade hjärta och min dåliga vandel.
    Den enda vishet som jag har är Syndernas förlåtelse; Det ord som slog rot där man i tro Döpte, förkunnade och kommunierade enligt ”Tron kommer av Predikan och predikan i kraft av Kristi Ord.”
    Små stunder av Frid och harmoni får vi väl alla nån gång

    då skriver vi: Över gravens Ro
    vittnar Anden Försoning
    Herren är Nära…

  4. Lev i Tron som om vilken stund som helst skulle vara den sista+ Jag minns min första predikning som t.f kyrkoherde. Jag hade länge som troende varit glad att höra vittnesbördet om Jesus från många håll och i min ekumeniskaa iver och enligt den tro som jag lätt frågande delvis har kvar ännu sade jag ungefär: ”det Kanske inte spelar så stor roll om man ”förnyar” sitt dop ty varje gång vi ber om syndernas förlåtelse så kan man säga att ”man förnyar sitt dop” och jag ville bryta med förbannelserna mot vederdöparna som Luther uttalat -Han som själv inte förkastade bilderna och gav ej heller klar signal om att Kyrkorna i forna tider med tvång hade döpt folk vartefter frontlinjerna flyttades. Niceum tömdes ju redan då på sitt bokstavliga innehåll så jag anser att det inte är en Lagfråga men att förkasta baby- och barndopet så radikalt som endel (om-)döpare kategoriskt gör luktar också sekterism.
    Kort sagt: säg att Påven och Muhamed är det två hornen på det vilddjur med två horn lika ett lamms som talade likt en drake och som steg upp ur jorden så kan man förvisso hoppas på snar Rigor Mortis – och glädje Post Mortem. P.M. koden kunde de första väckelsekristna eskatologerna alltid. I övrigt så tror jag att vittnesbördet om Jesus enligt Skriften förenar alla av en helig allmännelig kyrka som tror i den Helige Ande….+ långrandig hälsning ulrik, chockad igen av en söndrad värld med galen furste som söker krossa Trons gemenskaper+

  5. Vittnesbördet om Jesus Kristus Guds Son och TRON ges i Dopet i den treenige Guds Namn. Vittnesbördet om Jesus Kristus Guds Son som vår försonare (förlåtare) ges oss i Trons predikan i kraft av Guds Ord (Kristi ord). Vittnesbördet om att vi tror enligt de gammalkyrkliga bekännelserna och oförfalskade Skriften har vi I den Helige Ande och vår bekännelse till Tron på Gud Fader osv.
    När vi fått undervisning att hålla och hållit Guds Bud om att tro på Jesus som är vår rättfärdighet, den evige Gud och Fadern då har vi genom Tron och Dopet och Ordet vittnesbörd om Jesus Kristus och vi vill hålla Hans bud enligt Skriften.
    VARFÖR ÄR DET DÅ SÅ SVÅRT???+ Anta att vi flyttar till fjärran land och hittar troende bröder och systrar och en församling som håller sig till Skriften om de har den. Om villkoret för att få delta i den församlingens liv är ett ”nytt” dop eller något annat krav så är den församlingen inte medveten om att de största kyrkosamfunden sinsemellan erkänner det dop till Kristus som görs i respektive kyrka och att det centrala borde vara att följa Jesus i TRO lära liv och lidande. Jag anser dock att så söndrad och skingrad som kristi sanna kyrka är och världens vilsenhet så stor att man inte med goda skäl kan lärmomässigt fördöma men om kristna församlingar håller sig till Ordet så borde sådana situationer inte uppstå. Jag antar att t. ex i Amerika idag så kunde jag i varje stad bli uppmanad till att ta ”det Rätta Troendedopet” men var är då barna-tron ty jag håller med Luther och övriga när de säger ATT BARNEN TROR det är på kärlekens undervisning enligt Skriften som allt beror – Alltså trons predikan och följandet av den i lära liv och lidande ty Satan irriterar och anfäktar de döpta så mycket han kan++++ mgfh u

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *