Jesus lever!

Idag har vi kristna förkunnat, sjungit och sagt: Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!

Det är också den bästa förklaring – och den enda – till alla de fakta vi har. Den tomma graven och den närmast löjliga förklaringen att ”vakterna sov”. Vad var det för vakter? Hur kunde de sovande vakterna, som inte ens vaknade när man började rulla undan stenen, veta att det var lärjungarna som stal kroppen? De sov ju.

Det finns heller inte någon annan vettig förklaring till lärjungarnas märkliga förändring: Petrus, som inte ens vågade tala om för en ung flicka att han kände Jesus – medan Jesus levde! – hur skulle han ha fått tröst av den döde Jesus?

De kristna, som varit försvunna från offentligheten (instängda av fruktan för judarna, berättas det), är plötsligt framme och ingen kan undgå att se att något har hänt. Vad väntade lärjungarna? Vem skulle ha gått i döden för en uppståndelsetro, som ingen av apostlarna trodde på? Om man visste att det var en lögn, skulle man då ha agerat??

Säkert inte!

Och alla de berättelser, som t.ex. Paulus hänvisar till, om hur Jesus visat sig för mer än fem hundra bröder på en gång? Hur skulle det gå att fixa en överenskommelse, som inte hade varit full av motsägelser? Uppföljningen skulle obarmhärtigt ha avslöjat det som bluff, följdfrågorna skulle ha blivit omöjliga, Men inga sådana historiska dokument finns, ingen som sagt att allt detta var påhittat!

Och att det finns kristna ännu idag, trots en bedrövlig historia, visst är det ju märkligt, om inte….

Men, om detta är så överväldigande, vilket det ju är, varför tvekar då en stor del av mänskligheten?

Jag tror att det finns två svar.

Det ena svaret är detta: ”Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet – han som är Guds avbild.” 2 Kor. 4:4.

Det finns en ond makt, som förblindar och förför

Jag fick för ett drygt år sedan tillfälle att fråga professor Alister McGrath, känd apologet och debattör, tidigare ateist, varför den kände nyateisten prof. Richard Dawkins inte nästan alls tar upp Jesusfrågan. Dawkins argumenterar inte, bemöter inga argument, t.ex. dem, som prof. N.T. Wright, tidigare biskop, mycket övertygande fört fram. Ingen diskussion?

McGrath svarade: Good question!

Jag tror att dagens människa inte har stannat upp och tagit ställning till argumenten, frågan berör liksom inte dem. Man går i detta avseende som i dvala, och det är sannolikt inte ens medvetet, det har Guds motståndare och påskhataren framom andra sörjt för! Det är det ena svaret.

Men jag tror att det andra sammanhänger med oss kristna.

En grälsjuk kyrka, med en del präster och biskopar, som inte tycker att ens trosbekännelsen är principiellt avgörande, utan att man kan improvisera, en kyrka, som på något sätt uppenbart inte tror, väcker den frågor och intresse för vad som har förändrat oss kristna…??

Något måste ske med oss kristna, innan det – mänskligt sett – sker något med dem som inte tror. 

Det är naturligtvis så att den kristna tron inte bygger på förändringen i någon annan människa. Det avgörande i påskens evangelium är inte först och främst vad Kristus gjorde i sina lärjungar, utan för och utanför dem.

Men det finns en koppling mellan kristna människor och intresset för evangeliet. Och det syns för lite idag.

Jag talar inte om en psykologisk entusiasm eller aktivitet, utan om Jesu ord i Matt. 5:14: 

”Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.”  

Detta är något som vi måste tala mera om. Men var är hänförelsen, glädjen? Låt oss söka HERREN, för ”… lärjungarna blev glada när de såg Herren.” Joh. 20:20.

Giv att vårt liv i allt, i allt

omstrålas så av din gestalt

att denna onda, mörka tid

må se att Du är god och blid.

Välsignad Påskhögtid! 
Henrik


Ett svar på ”Jesus lever!”

  1. Prof. Heikki Räisänen talar om ”påskerfarenheter”, senast i Jaakko Heinimäkis rescension i Helsingin Sanomat, för några dagar sedan.

    Men det är ett försök att isolera påskens händelser från det historiska skeendet. Det var inte bara en erfarenhet, eller en upplevelse, sann eller inbillad, utan något som verkligen hände, oberoende av lärjungarnas stämningsläge, receptivitet, erfarenhetsvärld eller något annat. Påsken vilar helt på verkligheter utanför människorna, men naturligtvis upplevde man något också.

    Men det är helt avgörande att konstatera, att evangelierna berättar om historiska händelser. Om det som evangelierna talar om, t.ex. Jesu uppståndelse, inte har skett, inte är historiskt sant, är det som Paulus säger: då är vår tro fåfäng.

    Men nu har…!!! LÄs 1 Kor. 15.

    Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.