Svår ekvation

Hört i en diskussion:

”Varje döpt person är en fullvärdig medlem i kyrkan med alla rättigheter.”

En stilla reservation: Men hur är det då med tron? Hör inte den med? Ska man inte tro? Och delta?

”Varje döpt person är en fullvärdig medlem, också de som inte deltar regelbundet, eller kanske alls. Så länge de är döpta medlemmar.” 

En ny variant: varje döpt medlem och kommunikant (person som deltar i nattvarden), också de som inte deltar särskilt ofta, är kyrkans fullvärdiga medlemmar.

Det är kanske litet bättre om man tolkar det välvilligt.

Men märkligt att det som är reformationens huvudfråga är så oviktig i dagens kyrkliga diskussioner: tron. Trons rättfärdighet.

Men ekvationen, hur blev den?

Varje döpt medlem är en fullvärdig medlem av kyrkan, med alla de rättigheter som tillkommer en medlem i den evngelisk-lutherska kyrkan – också de som inte deltar, också de som säger att de inte tror…

 Men många döpta medlemmar, som deltar regelbundet och som bekänner tron, har inte samma rättigheter som de som inte deltar… 

Trots att också de betalar sin kyrkoskatt (och det är ju Argumentet).

Svårt för mig att fatta.

Lättare är det däremot att förstå att man inte kan räkna med ett brinnande intresse för hur det går för kyrkan bland de unga teologer, som gång på gång har fått köpa ett ”nej” från kyrkans sida. Deras inställning är i allt högre grad: couldn’t care less…

Det är också kränkande, att kyrkliga samfälligheter tar bort missionsunderstöd från flera av kyrkans missionsorganisationer! Vi betalar också kyrkoskatt, vi som tror som man trodde ännu för ett par, tre decennier sedan och före det i hundratals år, vår rätt är kränkt.
Det är nog en tidsinställd bomb. Dags att göra bättring!

Men Guds Ord bär inga bojor! Och det finns massor av möjligheter för den som vill verka. En stor hunger efter Guds Ord, en nöd, som vi får dela, människor, som vill ha förbön. En glädje att få arbeta i Guds rike.

Detta arbete växer både i våra lutherska församlingar och vid sidan av dem, i gudstjänstgemenskaper, husförsamlingar och nätverk. 

Henrik 

 

 

 

3 tankar kring ”Svår ekvation

  1. Håller med dig Henrik om att det i många sammanhang talas om dopet hit och dit, vilket ju absolut inte är någonting fel i sig: dopet är en oerhört stor och fin gåva och nödvändigt för frälsningen enligt Markus 16:16. MEN, som du säger så lämnar man så ofta bort det som är minst lika viktigt som dopet om inte mer: tron! En vuxen människa som inte tror på Jesus som sin Herre är påväg till helvetet och behöver vända om från sin synd. Hon må då vara hur döpt som helst. Det hjälper inte om tron inte är närvarande hos den döpta. Så lär Bibeln, så lärde Luther, så är vår kyrkas bekännelseskrifter. Men hur många av dagens folkkyrkopräster är tydliga med att hålla fram detta? Markus 16:16 säger ju: ”Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror är fördömd”! Den som inte tror är fördömd! Hallå! Låt oss vakna och inse fakta, och göra allt vi kan för att väcka de som mottagit Guds kallelse i dopet, men som inte lever i gemenskap med Gud. Och låt oss också rannsaka oss själva, och leva i daglig omvändelse. För det behöver vi alla. Man blir lite deprimerad då man ser att de som borde lära andra om Bibelns väg, tvärtom motarbetar de som vill predika ett bibliskt evangelium. Jag har av en präst-kollega fått höra ett ilsket och bitskt: ”Du ska inte börja komma här och mäta någons tro!” då jag enbart milt och sakligt försökte hålla fram Jesus ord i Mark 16:16, och vikten av personlig tro för att man skall bli frälst. Nämnda person sade tvärsäkert till mig: ”alla kommer till himlen!”, troende som icke troende, och det fick inte jag eller någon annan ifrågasätta. För då är man tydligen dömande och ”mäter andras tro”. Jag finner inte ord. Hur kan PRÄSTER i vår kyrka leda folk så här vilse?? Hur kan man våga sätta sig upp mot Guds eget Ord på det sättet? Och sällan gör kyrkans ledning särskilt mycket för att gripa in mot sådana här grova villfarelser. Det viktigaste tycks vara att man har ”rätt” åsikt i kvinnopräst- och homo-frågan. Om man sedan predikar ”kaikki pääsevät taivaaseen” så är det inte så farligt. ”Jobba vidare bara. Fortsätt predika irrläror.” Voi voi. Gud förbarma dig över vår kyrka! Ge oss väckelse i Finland, omvänd oss och dra oss tillbaka till ditt Ord. Och ge oss en nöd för de förlorade. Amen.

  2. Så är det. Det var uppmuntrande att läsa sådan text – även om texten var allvarlig – skriven av en ung kollega! Gud välsigne Dig, Daniel, och tack för senast!

    Henrik

  3. Tack Henrik. Och Gud välsigne dig också broder! Vi får be och arbeta vidare. Viktigt kanske att vi inte fastnar i ojande och för mycket fokus på det negativa i ev.lut-kyrkan. Det sker ju också mycket positivt i våra dagar. Som de återkommande kyrkhelgerna varje höst och vår, eller Jesus-seminariet i Kronoby nyss 🙂 Sådant ger hopp om att det trots allt finns hopp för ev.lut-kyrkan i vårt land. Och oavsett hur det går med det samfundet, eller med andra mänskliga konstruktioner, väckelserörelser, organisationer o.dyl, så kan vi vara bergsäkra på att Kristi världsvida kyrka är oövervinnelig och strålar stark och livskraftig genom all tid! ”Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det”. Guds frid och välsignelse åt er alla.

Kommentarer inaktiverade.