I en intervju i tidningen Kotimaa, skriver kyrkans ledande jurist, Pirjo Pihlaja, att hon ställer sig tveksamt till möjligheten att rösta i nätet. Internet-röstning kräver mycket för att kunna fylla de kriterier på dokumentation och rösthemlighet mm som skall finnas.

När man ser tillbaka på utvecklingen tror jag att det var ett avgörande misstag att flytta val av kyrkans förtroendevalda i församling, stift och kyrka från kyrkstämman, som hölls i anslutning till högmässan, till valtillfällen på olika håll.

I en debatt i kyrkomötet för några år sen minns jag att vissa kyrkomötesombud förespråkade en mycket utvidgad röstning bl.a i supermarkets, bibliotek osv.

Resultatet har blivit synligt, anser jag. Människor röstar om kyrkans sak utan att kanske en enda gång sätta sin fot i kyrkan. Resultatet motsatsen till Jesu missionsbefallnings ”gå ut i hela världen”. Man har åstadkommit ”in i kyrkan med hela världen”.

Ingen skall tro att jag vill begränsa rösträtten eller på något sätt styra vilka som får rösta.

Om man föreställer sig en sammanslutning, där sådana som aldrig visar sig, inte är med, beslutar om hela sammanslutningens öde, kanske man förstår något av vad jag är ute efter.

De som inte kan komma till ett röstningstillfälle, t.o.m. så att de som inte utan svårighet kan komma till röstningen skall beredas tillfälle. Detta gäller pensionärshem, sjukhus och också privata hem (som t.ex. genom att kontakta församlingen kan komma överens om hur de ska kunna rösta).

Men de som kan men inte vill komma till kyrkan behöver heller inte rösta, tycker jag.

Frågan är om inte den nästan maniska jakten efter kyrkoskattebetalare har blivit kontraproduktiv. Kyrkan och samhället har blivit kommunicerande kärl. Därför intresserar kyrkan inte.

Märk alltså: alla döpta och skriftskolgångna skall få rösta, om de vill. Sen är frågan om inte valet av församlingens och kyrkans förtroendevalda skall föras närmare kyrkans verksamhet, tillbaka till kyrkorummet eller församlingscentret.

Henrik