Blev litet ”mätt” på min gamla blogg och sökte en annan. Stannade för en färdig bild, en spårvagn, som får kraften uppifrån. Det är en billig bild, som bl.a. Hasse Alfredsson i sin klassiska ”Ringaren” (lyssna på den på Youtube!!) använder med orden: och det är ju modernt och bra!
Verkligheten är nog modernare och starkare än analogin, som kan synas billig och sliten.

Jag har inför Midsommarhelgen sett på nätet för att få reda på kyrkans verksamhet. Tyvärr måste jag säga att jag inte blev helt imponerad. Den församling jag försökte kolla hade uppdaterat sina hemsidor senast i december 2012. Inga verksamhetsuppgifter för idag hittade jag, trots att jag inte är helt hjälplös i datavärlden.

Om inte ens den som är intresserad finner det man söker, hur ska då de vars intresse måste väckas finna fram…??

Under min rundvandring på nätet fann jag nog tecken på ett slags innegäng, med ganska ofarlig och odramatisk verksamhet.

Jag börjar oroa mig för Borgå stift, men jag understryker att jag vill ta det som ett problem ”inom familjen”. Jag frågar mig alltså vad jag kan göra för det.

På mina resor har jag nog sett en mycket positivare sida också, aktiva och hängivna kristna, som verkligen vill vinna sina medmänniskor! Det är inte länge sen en församlingsaktiv person berättade hur hon och hennes man på julafton tog hand om invandrare och kunna överlämna en Bibel på deras språk!! Heja!

Men i Kyrkpressen och i Hbl, där präster och aktiva kommer ut, skrivs nog en hel del annat. I dagens Hbl skriver en präst i Borgå stift om att kärlek och helighet kan finnas i ett förhållande utan ringar, dvs samboförhållanden. Detta är inte vår kyrkas lära.

Reaktionerna på grund av Finska Missionssällskapets beslut har visat att det finns kristna människor som reagerar och frågar. En del har redan tröttnat på situationen. De tänker att det inte längre finns något svar inom vår kyrka.

Är våra präster troende? Den frågan har jag allt oftare mött. Jag är själv en av dem som måste få frågan och begrunda den. Frågan kan uppfattas elakt, men det är förvisso inte avsikten. Men mycket litet talas det om Jesus, om tron, och mycket av det som sägs i etiska frågor återspeglar mera tidsandan än Guds Ord.

Kyrkan måste vara något annat än en liten intresseförening för invigda.

Jag vet inte riktigt hur man ska kunna uppmärksamma denna sida utan att bli destruktiv och negativ. ”Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.” Må Gud lära mig det.

Det är bäst att be med psalmisten:

 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar.  Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.

Där måste det börja, men sen måste också annat följa.

”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen…” (Apg. 1:8). 

Det är min bön, både för andra och för mig.

Kristendomens framtid har alltid varit i Herrens hand. Så är det nu också.

Henrik