Finlandssvensk tro?

När man läser dödsannonserna i Hbl – säkert kan detta gälla även andra tidningar – tycker jag att man kan se en utveckling, som inger oro. Det finns allt färre kors, visserligen tillsvidare mera kors här än i många (riks-)svenska tidningar.
Det är båtar, blommor, fåglar osv som nu kommer.

 

Om verserna under dödsannonsen är ett uttryck för en religiös tro, vittnar nog dessa om att det kristna frälsningsbudskapet fått ge via för allt mera panteistiska tongångar: jag är i vindens sus, i vågens brus, i trädens viskning…

Nu vill jag starkt betona att min bedömning kan vara missvisande. Man kan aldrig tvärsäkert uttala sig om vad som finns bakom en vers eller en dikt. Men något säger de nog, tror jag. Jag vill uttrycka min djupa respekt för vars och ens sorg, min avsikt är inte att kritisera anhörigas val av texter – de kan ju också vara den avlidnas uttalade önskan.

Men det bekymrar mig att det kristna budskapet blir borta.

Det finns underbar förlossning
i det blod som göts en gång
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.

Jag binder inte detta vid formuleringar, man kan uttrycka det på olika sätt. Men hur glad blir jag inte när jag ser ett bibelord, en psalmvers eller en tanke som uttrycker förtröstan på Kristus!

Jag skriver detta för att vi kristna har ett dagsverke som är på hälft. Allt flera människor fjärmas från den kristna tron.

För många år sen var jag å ett seminarium om evangelisation. Den tyska föreläsaren talade om olika grupper av människor: positivt inställda, kritiskt inställda, bekännande kristna, ”väckta” (personer som är med men kanske inte ännu ”tagit steget fullt ut”).
Han stannade också inför sådana som är likgiltiga och sådana som har avvisat den kristna tron.

Och sen sade något som jag inte kan glömma.

Vem har sagt att det är rätt att säga om många människor att de är likgiltiga eller avvisande till den kristna tron? Kanske har de aldrig fått chansen! Aldrig fått höra?

Det gör att också denna text ska läsas så att udden riktas mot mig, mot oss kristna, mot oss präster. Har vi försummat uppdraget, det stora, det största?

”Kirkko on olemassa sen tähden, että täällä kuollaan.” Kyrkan finns till därför att människorna dör”, (ordagrant: Kyrkan finns till därför att man dör här) sade prof. Osmo Tiililä.

Man kan uttrycka det på många sätt. Men vi är alla på enkelresa, på väg mot evigheten.

Nu har många framträdande kyrkoledare och teologer börjat avvisa läran om ”den dubbla utgången”.

Är det så underligt att människor omkring oss börjar tro på ”solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden”.

Är detta finlandssvensk tro anno 2014?

Henrik

6 svar på ”Finlandssvensk tro?”

  1. Ja, dödsannonserna säger mycket om vår tid. I mammas släkt var det länge norske madagaskarmissionärens vers som stod: ”Så somnar jag glad i ditt heliga namn, / du vakar till dag sej tänder. / När morgon upprinner, då är jag i hamn / och skådar mitt hemlands stränder / och griper med outsäglig fröjd / de genomborrade händer.”

    Samtidigt grep mej starkt EFS:s förre missionsföreståndare Anders Sjöbergs konstaterande: Det står fortfarande ett kors, Golgata kors, i varje dödsannons. Nämligen före dödsåret. Och en stjärna, Betlehems stjärna, före födelseåret. Gud give att vi fick hjälpa fler att upptäcka detta, ja, att upptäcka Jesu liv och död för oss.

  2. Jag har faktiskt också reagerat lite på det du skriver om, även om det ändå är ganska vanligt med kors och även med en tydlig vers i dödsannonserna här i ”bibelbältet”.

    Sedan blev jag glad, och nästan lite chockad, när jag läste din text. Jag har nämligen haft detta Tiililä-citat ringande i mitt huvud hela helgen. ”Kyrkan finns till för att människorna dör”. Men det kan hända att jag har fått det lite fel där på slutet och att det ska vara så som du återger det. Jag har nämligen inte kollat upp det, det kom för mig i den form jag skrev det här.

  3. ”Kirkko on olemassa sen tähden, että täällä kuollaan.”

    Du har rätt, Kristian, jag tyckte att ngt inte riktigt stämde i den version jag skrev, så jag rättar det.

    Men min poäng är att vårt uppdrag är på hälft. Att det faktum att vi bevittnar en avkristning inte bara talar om människornas inställning – varje människa bär ansvar för sanningen – utan om att vi kristna har varit lata och försummat vårt viktigaste uppdrag.

    Tack bröder, för kommentarerna!

  4. Fenomenet är inte speciellt nytt, samtidigt är organiserad otro lösenordet i svenskfinland överlag. Ljuspunkter finns nog, Gud ske Lov säger ulrik

  5. Alltså….. ovanstående inlägg är daterat 7.9, och sen dess inget?
    Jag hoppas verkligen att du inte har för avsikt att låta din blogg här självdö!

  6. Nej, broder Ingmar, jag ska nog återkomma. Men jag har haft personliga skäl nu. En annan orsak är nog kanske den att en del av energin kanaliseras via Facebook, som dock inte ger möjlighet till mera djupgående analyser.
    Uppmuntrande i varje fall att någon saknar mina inlägg!
    Välsignelse och god höst!

    Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.