månadsarkiv: november 2014

Den nya äktenskapslagen – en konstruktion

Jag tror att det är viktigt att de homosexuella nu inte blir måltavla. De homosexuella är en utsatt grupp och den är mycket heterogen. Enligt internationella undersökningar har en del homosexuella en stor mängd partners. Men många är också trängda människor, med stora behov av inklusivitet och förståelse. Den kristna gemenskapen ska vara den plats dit alla människor är välkomna, vilket naturligtvis inte betyder att det är legio (likgiltigt) vad jag tror och tycker eller hur jag vill leva. Hela den sexindustri, som är riktad till heterosexuella och som underhålls av heterosexuella människors behov, är lika främmande för en kristen livshållning som ett homosexuellt eller lesbiskt äktenskap.

Det som nu varit frågan är om grunden för vårt lands lagstiftning ska vara en konstruktion, i strid med biologiska fakta. Vad människor gör, vem de älskar och tycker om är inte samhällets sak eller andra människors sak. Var och en ansvarar för sitt liv. Men i kombination med minister Anna-Maja Henrikssons ord att man inte kan ha flera än två föräldrar innebär detta nu att t.ex. den biologiska pappan kommer att kunna ”försvinna”. Otaliga dokument visar hur viktig den biologiska föräldrarelationen är: också barn som fått växa upp i ett lyckligt hem med fosterföräldrar söker sina rötter.

Min stora besvikelse är kyrkans ledning, ärkebiskopens agerande, biskoparnas tystnad när folk ska välja, vad biskoparna i Borgå och Tammerfors har kommit ut med osv. I stället för att som Kari Mäkinen säger ompröva kyrkans äktenskapsteologi, borde Kari Mäkinen m.fl. ompröva sin äktenskapsteologi. Biskoparna Häkkinen och Peura har påpekat att prästerna är bundna av kyrkans syn och att undervisningen om vad ett äktenskap är inte får ändras.

Men större ”under” har skett när det börjat blåsa ordentligt. Jag är rädd för att kyrkan faller ihop som ett korthus. Och folket flyr. ”..om saltet mister sin sälta..”

Henrik

Voiko vanha liike uudistua?

Jouko Talosen mukaan herätysliikkeissä on nähtävissä myös koteloitumista omiin rakennelmiin ja perinteeseen. Kysymykseen, voiko vanha liike uudistua ja kokea herätystä, Talonen vastasi:

”- Herätys on aina yllätys. Jumalan yllätys. Kukaan ei hallitse sitä, eivät piispat eivätkä herätysliikejohtajat.”

Prof. Jouko Talonen

Lukekaa ja ajatelkaa!

http://www.seurakuntalainen.fi/uutiset/usko/5061/professori_talonen_onko_
kirkko_palannut_valistuskirkollisuuden_aikaana

Midnatt råder, tyst det är i husen?

Det värsta är inte en andlig hungersnöd. Det värsta är att förlora aptiten, att det finns mat, men man har ingen lust att äta.

Jag undrar om det är läget nu? Det är ju en sådan verklighet som Matt 25 antyder om den yttersta tiden: alla somnade (v. 5).
Talade med en kristen broder, som tycker att läget i landet förändrats radikalt under de senaste åren. Han berättade att kristna möten för ett eller ett par decennier sedan kunde samla hundratals människor, idag är det på många håll en handfull, eller kanske ett par, tre tiotal.
Nog finns det liv, åtminstone i betydelsen livat, men är det levande?
Jag tror att det finns mycket liv, också inom vår kyrka.

Men: jag tror att en apati och en andlig anorexi har drabbat många. Man äter inte fast föda, god andlig bibelundervisning, utan ränner från den ena upplevelsen till den andra, till evenemang av olika slag. (Behöver jag skriva att upplevelser behövs, och att evenemang verkligen kan vara i livets tjänst?)

Men den ”oförfalskade amdliga mjölken” och den fasta födan är A och O.

En annan vän berättade att hon (en hängiven kristen) försöker gå i kyrkan, men hon tycker att det är mest snömos som hon får höra. Vi präster har orsak att se oss i spegeln, och böja knä inför vår Herre, för inte var ju snömos Uppdraget?!

”Alla sova, släckta äro ljusen?”

”Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp.” Gal. 6:9

Henrik