Det motsagda tecknet

En känd teolog skrev nyligen att man bara behöver se på angreppen på den kristna tron för att veta vilken kristen högtid som firas. Men det är inte bara julevangeliet som blir ifrågasatt, utan såsom evangelisten Lukas berättar, Jesus – tecknet – blir motsagt.

I mängden av åsikter, intervjuer och artiklar har jag denna gång tänkt på två.

Den ena är skriven av Bengt Wadensjö, biskop emeritus. Och handlar om reinkarnationen.

”Reinkarnationstron betyder att den kristna tron ges en ny tolkning jämfört med det traditionella synd- och förlåtelseparadigmet. Domen över det enda jordiska livets misstag ersätts av en tro på själens eviga gemenskap med Gud och en vandring mellan den andliga och den materiella världen. Nästan tvåtusen års predikan om ett individuellt ­sonande av personliga synder ersätts med en tro på ett liv före detta livet och synen på varje liv som en utveckling.

Vad säger Bibeln? Det finns flera belägg i Nya testa­mentet som bara kan tolkas som att Jesus räknade med reinkarnationen, även om han – i den text vi nu har i Bibeln – inte predikade den. Jesus ställdes inför en blindfödd pojke och fick frågan om det var pojken eller pojkens föräldrar som syndat, efter­som pojken som straff för synder var född blind. Skulle pojken vara blindfödd som straff för sina synder måste han ju ha syndat i ett tidigare liv. Jesus korrigerar inte de frågandes utgångspunkt utan går in i diskussionen utifrån de givna förutsättningarna, vilket måste ses som att han accepterade utgångspunkten.”

Man måste nog förundra sig över – eller måste man det förresten? – att en biskop, låt vara emeritus, som har förbundit sig att bevara Guds Ord, och vaka över det kan skriva något sådant.

Under rubriken ”En anpassad kristen tro blir bara otydlig” får han svar av biskopen i Linköping, Martin Modéus.

”Det kan verka generöst att inkorporera sådant som folk gillar i största allmänhet och kalla det kristet, men ­föreställningar om reinkarnation hör inte hemma i kristen tro.”

http://www.svd.se/vaxande-tro-pa-aterfodelse-utmanar-kyrkan/om/debatt

Det andra exemplet är en intervju med representanter för två kyrkor i Tyskland, den evangeliska och den rysk-ortodoxa kyrkan i Bremen. Två präster, Isabel Klaus, enkvinnlig präst i den evangeliska kyrkan och en ortodox präst, Alexander Bertash. Det är intressant att jämföra deras svar.

Beklämmande är det nog att läsa vad Isabel Klaus säger bl.a om julevangeliet:

Was brauchen die Menschen denn Ihrer Meinung nach?

Isabel Klaus: Das ist sehr unterschiedlich und lässt sich nicht konkret benennen, aber ich habe den Anspruch an mich selbst, nicht in eine Seichtigkeit abzudriften. Wir lesen im Gottesdienst die Weihnachtsgeschichte. Dabei weiß jedes Kind, dass Maria keine Jungfrau war und der Heilige Geist nicht für ihre Schwangerschaft verantwortlich ist. Die Weihnachtsgeschichte hat so nicht stattgefunden. Und trotzdem ist sie das große Glaubensmärchen, das seit Jahrhunderten einen hohen Stellenwert im Christentum hat. Aber die Leute wollen eben nicht veräppelt werden. Wir haben die Aufklärung hinter uns und wissen, was an dieser Geschichte wahr ist und was nicht. Und trotzdem feiern wir, weil wir wissen, was uns daran wichtig ist.

Alltså: Maria var ingen jungfru och den Helige Ande var inte ansvarig för hennes graviditet. Och julberättelsen (julevangeliet) har inte ägt rum.

Det handlar med andra ord om en vacker berättelse, som läses, även om den inte är sann och inte har skett.

Men julevangeliet i Luk 2 börjar betecknande nog i den latinska översättningen Vulgata med orden Factum est, som betyder ”det hände”, det var ett faktum.

Läs gärna hela intervjun, den ger förklaringen till att många evangeliska kyrkor i Europa och i väst töms, medan många söker sig till t.ex. de ortodoxa kyrkorna.

http://www.weser-kurier.de/bremen/bremen-stadtreport_artikel,-Glaubensmaerchen-und-Marienverehrung-_arid,1279005.html

Henrik

2 svar på ”Det motsagda tecknet”

  1. ”Andarne hade vaknat och det var en lust att leva!” (Strindberg om sin ungdomstid). De ur kristlig synvinkel andliga galenskaperna avlöser varandra så här inför reformationsjubiléet och många s.k. ”evangeliska” kyrkor är i MINST lika stort behov av reformation som den romerska var 1517. Men är det inte – trots tragiken i allt detta – ganska förunderligt att ”många hjärtans tankar blir så uppenbara” och att villfarelser och ”galenskaper i Israel” nu går så tydligt i dagen att endast en blind eller fullkomligt förhärdad kan missa dem? Reclaim the church! Reformation 2017!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.