Kyrkomötesvalet 2016

Idag kom de första resultaten från gårdagens val av kyrkomötesombud för tiden 2016-2019.
Från Borgå stift valdes Bo-Göran Åstrand och Rolf Steffansson (prästombud), Göran Stenlund, Patrik Hagman och Åsa A Westerlund (lekmannaombud). En representant för Åland väljs också, men något namn har jag ännu inte.

Max-Olav Lassila, som under förra perioden varit prästombud, fick flera personliga röster än Rolf Steffansson, men jämförelsetalet avgjorde till Steffanssons fördel.

Jag önskar alla valda Guds välsignelse och uppmuntrar alla att ”kämpa för den tro, som en gång för alla överlämnats åt de heliga” (Judas v. 3).

Lassila fick anmärkningsvärt många röster med tanke på att vägen till prästämbetet i praktiken varit stängd för konservativa präster (dvs för sådana som vill leva ut sin övertygelse). Delvis kanske det höga röstetalet för den konservativa listan beror på att pensionerade präster igen har rösträtt.

Nu gäller det för kyrkomötet att ge rum åt dem som har bevarat kyrkans tro och bekännelse och älskar vår lutherska kyrka.

Jag är ingen profet, men antar att diskussionerna ganska snabbt kommer in på att ändra stadgande om majoritetsbeslut, sannolikt från 3/4 till 2/3. Egentligen borde ju kyrkan fatta sådana beslut som kräver kvalificerad majoritet med 100% – utgående från Guds heliga Ord och vår bekännelse. Det är nämligen lärofrågor och för kyrkan mycket viktiga frågor som förutsätter kvalificerad majoritet (också lagändringar mm, och där är ju alla frågor inte lika viktiga).

Sen kommer förstås frågan om kyrkans inställning till den förändrade äktenskapslagstiftningen upp. Av diskussionerna före valet så har tanken på att kyrkan ska avstå sin vigselrätt framförts. Frågan är inte så stor för mig, i de flesta länder är ju civil vigsel plus kyrklig välsignelse det vanligaste.
Men motiveringarna och motivet till denna linje gör mig betänksam. Man vill på något sätt ”klassa ner” vigselfrågan, för betänksamheten inför en vigsel är större än en kyrklig välsignelse, som upplevs vara mera en mera pastoral fråga, som i stort sett kan avgöras av den enskilda prästen.
Så är det givetvis inte. Också en välsignelse förutsätter att det sker enligt kyrkans tro och bekännelse – själavården kan inte köra över läran.
Kyrkan kan och skall be för och med alla människor; men kyrkan kan inte be om välsignelse för något som Guds Ord inte stöder.

På agendan kommer säkert stor vishet och mycket nåd behövas för att hantera kyrkans ekonomi. Ett sjunkande medlemsantal, ekonomiskt svåra tider i samhället kommer att tvinga fram enklare lösningar, både i förvaltningen och i verksamheten.

Jag hoppas att kyrkomötet äntligen ska bereda någon struktur för dem som älskar vår kyrka, men som inte kan glädjas över alla trender och tendenser inom vår kyrka. Stängda dörrar eller kranar – whatever you like – är tidsinställda bomber som kan krevera.

Upp till bevis nu, kyrkomötesombud! Helheten klarnar så småningom, kanske under kvällens lopp. Men arbetet återstår, nu är vår kyrka i ett oerhört avgörande skede.

Slutligen kan jag inte låta bli att förvåna mig över hur trögt resultaten tycks bli klara. Kyrkpressen har med önskvärd tydlighet meddelat de resultat man fått, men skulle inte också kyrkpressen.fi kunna meddela de finska stiftens resultat?

Kyrkans informationscentral meddelade att resultaten delges under några timmar idag, endast tre stift finns tillsvidare på deras sida, trots att jag mycket lätt kunde finna resultat från ytterligare några stift på stiftens hemsidor. Det tycks vara svårt varje år.

En del namn är ännu på kommande, det gäller lekmannaombuden i många stift, som ju är svårare att räkna ut (genom att rösterna har litet olika ”tyngd”). Men mycket finns ju redan tillgängligt.

Hoppas att några mail och/eller telefonsamtal skulle ge tydligare resultat. Det kan väl inte vara så svårt, ens för vår kyrka?

Det är skäl att understryka att alla ovannämnda och på annat håll nämnda resultat ännu är preliminära.

Henrik

Dig, helge Ande, nu vi ber
att du med din kraft oss bistånd ger
under prövningstider,
i alla strider
till dess vår mödas väg är slut omsider.
Kyrieleis!

Du ädla ljus, gör med ditt sken
tron på Jesus Kristus sann och ren
och den själv uppliva
att frukter giva.
Hjälp oss att fasta i den tron förbliva.
Kyrieleis!

Du kärlekseld, gör själen varm
och driv ljumhet ut och hat och harm.
Låt oss så få lära
som syskon kära
i Kristi anda leva till hans ära.
Kyrieleis!

 
Du högsta tröst i sorg och nöd,
ge oss tro och mod i liv och död.
Låt oss vid din sida
i trohet bida,
att ej vi sist en evig död må lida.
Kyrieleis!

Martin Luther 1524

2 svar på ”Kyrkomötesvalet 2016”

  1. Borde du inte istället uppmana kyrkomötesmedlemmar och läsarna att i bön och ånger å det allvarligaste ÅTERVÄNDA till den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga. FELK har redan i många stycken visat sig ohelig både genom enskildas uttalanden och allmän släpphänthet vilket är ett tecken på att ”folket inte längre ens frågar efter tro”.
    Det är högst försåtligt att du med dessa fromma överslätningar och önskningar får det att se ut som vore det bara några kosmetiska frågor att fixa och så vore allting bra.
    Nå, jag vet nog att det inte är din mening att man skall tolka det så; du är väl en trons man; men vi skall inte spara på varningarna.
    GUD går ju upp till bevis varje dag när han varje morgon, middag och afton fäller sina domar.
    Håll fast vid gamla invanda folkkyrko- strukturer bara så ska vi se om du inte räknas som understödjare av Koras och Abirams söner till slut skriver jag i vånda i andra världskrigets skuggors ljus.
    Det är bara av bekvämlighet och förhärdelse förblindade som inte förnimmer att ”makterna redan börjat skaka” och att övergreppen på kristi hjord och människonas frid är ett crescendo i Himmelen som ropar på DOM. Amen i Jesu Namn.

  2. Som nätt och jämt själv stående i tron så för ovanstående spegel med en aning kateketisk sökning mina tankar in på punkten Hemlivet i Lilla Katekesen av 1948 för Finland Evangelisk-Lutherska kyrka.
    Med facit på hand i den efterkrigstida världen i västerlandet så ser vi att det var (vi) föräldrar och faddrar som svek Kristi undervisning genom att inte att stå emot impulserna från den nyhedniska masskulturen och materialistiska kulturen västerifrån och österifrån eller så uppfostrades vi i Humanismens och Graeko-Latinska sfärens självgoda ”kulturella” tolkning av vad GudsTro är.
    Framförallt sviker man grunden för Hemlivet när man inte visar var Försoning och Kärlek finns d v s i Kristi Ord och Ande.

    Jag har sett exempel på två typer. Positiva älskande Kristna om vilka lyckan stilla lyser i den bittraste nöd trots många barn och fattigdom och den själviska Humanistkristna livsfientliga av girighet betingade familjeplanerade högutbildade vi vetbästkristnatypen.
    Min egen synd är så ful och stygg att jag ändå måste säga: Nog Kristus hövdes det att du såg till människors barn ty även om dem som verkligen hade riket måste man säga. Synd och Skam präglar människans väsen endera genom självgodhet eller öppet svineri.
    Tack Herre Allsmäktige för din Frid och Försoning och tack för dem som ännu söker dig och din försoning O Levande Jesus Kristus Faderns Son; du min tröst och salighets grund…. som lidit så svårt i vildjursrikenas tid.
    Fader med fruktan ber jag ; Visa oss att så får man inte göra mot DITT ORD Amen Hall-Elu-Jah Jeschua

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.