Olika skeden

Man kan märka en utveckling i olika frågor och ideologier. Detta gäller också kyrkans hantering av svåra och känsliga frågor.

  1. Först vill vi bara vara en accepterad minoritet: vi ber om rätt, om livsutrymme.
  2. Sen vill vi vara jämställda, likvärdiga. Samma rättigheter som Ni (så länge vi är i minoritet)
  3. Sen blir vi i majoritet och inför det garanterar vi er rätt till att ha er åsikt, också om ni är i minoritet.
  4. Sen blir det begränsningar för minoriteten: ni får visserligen ha er åsikt fortfarande, men i offentliga sammanhang gäller bara en åsikt, dvs vår.
  5. Sen måste Ni tänka som vi, annars…
  6. Sen kommer åtgärderna, avkragningar, utestängning osv.
  7. Vad kommer sen?

När man ser på utvecklingen i Svenska kyrkan och i vår Evangelisk-lutherska kyrka i Finland, påstår jag att man tydligt ser dessa skeden.

Jag läste nyligen vad en dansk vän, Flemming Kofod-Svendsen, tidigare generalsekreterare för den danska ”studentmissionen” (KFS), minister för KD i två regeringar, församlingspräst i Birkeröd, sagt i en intervju.  Han konstaterade att situationen i Danmark skiljer sig från den i Sverige, mycket tack vare Grundtvig. Där har man en större frihet och respekt för övertygelse inom den danska folkyrkan, bl.a genom inrättandet av s.k. valgmenigheder (församlingar där församlingen har rätt att kalla sin egen präst), men även genom en mera generös inställning till präster med ”gammaltroende” bibelsyn.

Man kan diskutera om det är något ideal. Frågan är om det dock är en linje som ger betänketid åt olika parter. ”Av frukten känner man trädet” är en princip som ibland kräver tid, även om många ”frukter” redan är ganska uppenbara.

Vi i Finland har en situation som är mycket lik den svenska.

Ämbetsfrågan har varit en svår fråga. Den har varit frustrerande och tärt på allas krafter. Jag som var med om beslutet – hur jag röstade vet alla som bör veta det – minns hur diskussionerna gick före beslutet. Jag minns också körreglerna, där vi i arbetsgruppen under biskop Olavi Rimpiläinens ledning försökte finna lösningar i en i och för sig omöjlig teologisk situation (att en kristen kyrka är delad i sin lära). Nu visar det sig, tycker jag, att det inte bara är frågan om kvinnliga präster som är föremål för diskussion, utan att hela frågan om prästämbetet är ifrågasatt på många håll. Det verkar som om diskussionerna rör sig på linjen  utbildning – lämplighet – rättighet, med en individuell trend på att få förverkliga sig själv. Därför har vi också flera 50-60 åringar som blir präster.
Dem som Gud har kallat, oberoende av ålder, är inte föremål för mina frågeställningar. Om och när Gud kallar, vem är jag att jag har något att invända!!

Den andra frågan, som nu förbereds och väller in i samhälle och kyrka, är äktenskapet. Jag tror verkligen att ovannämnda, ganska karrikerade, men sanna teckningar av olika skeden, kommer att gälla också denna fråga. Först är det otänkbart (för många ett passerat stadium), sen är det tänkbart för en minoritet (det gäller ju inte oss alla, utan bara en liten grupp), sen kommer kraven på jämställdhet och lika rättigheter. Och så övergår det i att man inte får tänka annorlunda (offentligt, nog privat) till en åtstramning.

Vi får se hur det går. Hoppas jag har fel.

Men jag tycker absolut att våra biskopar nu skall ta lärdom av detta, om man inte inom en överkomlig framtid ska riskera att många ”väckelsekristna” söker sig nya sammanhang. Nu borde kyrkan öppna för ”valgmenigheder” (personförsamlingar el dyl) och ge rum åt sådana som inte vill bråka, men som har en övertygelse, en tro med mycket gamla rötter!

Ett reservat, eller hur man vill tänka, är ju bara en tillfällig lösning. Men kanske det under den perioden kan ske något nytt, genom att Gud själv griper in och förbarmar sig över oss alla.

Henrik

5 svar på ”Olika skeden”

  1. Om det skall bli en ändring på så sätt att alla biskopar och präster tar Bibelordet till heders igen behövs det ett Guds under.
    Mänskligt sett är det kört.
    Jag förstår faktiskt inte att någon ännu ”kan hoppas”.
    Det är inte den finländska folkkyrkan som skall stå i fokus utan Guds Heliga Ord.

  2. Mänskligt sett. Just det. Ibland räcker det med att någon gör bättring och omvänder sig. Nu är vi nog beroende av Guds ledning och vishet.

    Henrik

  3. Men det omvända gäller väl också? NU ber du och din grupp att få bli accepterade som minoritet. Skulle ni (visserligen mot all förmodan) uppnå hegemoni är det ju ni (som idag mindre öppet kräver att inga liberalteologer och/eller kvinnor ska prästvigas) som en dag kommer att stå inför valet mellan att för all framtid acceptera det ni inte tror är rätt eller att anklagas för att smygvägen ha kommit till makten och för att oärligt ha dolt era verkliga mål.

    Därför måste vi alla IDAG vara ärliga med hur vårt önskestyre av kyrkan skulle se ut (inkl. hur lärotukten ska se ut). Även om vi blir ännu mer utmobbade och vår väg till önskat inflytande tycks bli ännu mer omöjlig.

  4. Hej Andreas!

    Jag tänker att man inte kan bolla med historiska fakta, dvs att vi talar om en nästan tvåtusen år gammal tradition, som ersatts av en ny kristendomsförståelse. Man kan inte nollställa alla mätare och utgå från att vi nu är i minoritet, utan man måste se denna minoritet i relation till kyrkans historia.
    Kyrkan borde alltid vägra prästviga personer som inte omfattar Kyrkans tro och bekännelse.

    Den fråga som kyrkorna skulle vara intresserade av är frågan vad säger Guds Ord, vad är Guds vilja. Det skulle handla om en förståelse av Guds Ord, men den frågan intresserar inte alls i den grad den skulle intressera och engagera.

    Jag försöker alltså svara på din fråga och vara ärlig. Mitt önskestyre av kyrkan är att Guds Ord skulle vara norma normans, och att diskussionerna skulle handla om hur vi ska förstå detta heliga Guds Ord.

    Tillägg: Sådana frågor ska inte avgöras demokratiskt, Guds Ord är heligt, inte demokratin. Jag skulle inte tala om sådant om det gäller något annat och nytt för kyrkan. Nu talar jag om låta det rymmas som alltid varit kyrkans tradition intill våra dagar. Det tycker jag är det minsta man kan begära.

    mvh Henrik

  5. Tack för vänligt svar – jag tror jag förstår din argumentation även om jag är osäker på hur den uppfattas av andra. Jag har själv – som Frimodig kyrka-medlem – provat att avvisa ”symmetri-” eller ”gyllene regel”-argumentet med att säga att det ur kyrklig och kyrkohistorisk synvinkel är helt legitimt att inte vilja ha kvinnor i det särskilda prästämbetet (nb inte att inte vilja ha dem i det allmänna!), medan det inte är legitimt att i det särskilda prästämbetet inte vilja ha personer som inte vill ha kvinnor det särskilda prästämbetet. Det står jag för – men jag vet inte om jag blir förstådd av andra än FK-medlemmar.

    En välsignad påskhelg tillönskas er i Finland i Herrens Jesu namn! Hälsningar med några något bearbetade Rutström-psalmer: http://rutstromspostilla.blogspot.se/2016/03/minns-du-min-sjal-den-dyrbara-stunden.html
    http://rutstromspostilla.blogspot.se/2016/03/du-harlighets-laga-och-eviga-ljus.html

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.