Det blir alltmer uppenbart hur djup vår kyrkas kris är.

Först och främst har Bibeln förlorat sin ställning som norma normans. De senaste decennierna har man tolkat kyrkans status så, att de bibliska sanningarna måste godkännas av kyrkomötet för att vinna normerande status inom kyrkan. Man röstar om kyrkans syn på äktenskapet, man röstar om prästämbetet, man röstar om vad som ska vara grunden för en prästs tro (hur mycket man kan avvika från den traditionella bekännelsen). Det sistnämnda sägs inte så, men dyker upp i separata frågor och kommer fram i olika ställningstaganden.

Så har kyrkan nu begärt en utredning om vilka konsekvenser den nya äktenskapslagen i samhället får för kyrkan. Professorn i civilrätt, Urpo Kangas, säger att ”kyrkan är tvungen att viga alla par”. Om inte kyrkomötet explicit besluter att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna så gäller samhällets lag. (http://www.valomerkki.fi/uutiset/oikeustieteen-professori-kirkolla-on-velvollisuus)

Detta är samma logik som i andra frågor. Det är den logik som har gjort prästen till tjänsteman, och ”sanningarna” inom kyrkan, dvs deras juridiska status, är förankrade i lagar och paragrafer. Det räcker inte med att hänvisa till kyrkans grund, till Bibeln och bekännelsen. I praktiken torde det innebära, att kyrkan måste överföra ifrågasatta värderingar och trossatser från Bibeln och bekännelseskrifterna till sina beslut (kyrkolagen, kyrkoordningen).

Denna situation har blivit minst sagt grumlig också därför att det blir som för pastor Olsson i Hasse Alfredssons kända satir om Svenska kyrkan: ”Han är en värdig representant för Svenska kyrkan. Han har inga bestämda åsikter om någonting.”

Kyrkan har blivit oense i de mest centrala sanningarna i Bibeln: om jungfrufödelsen, om det unika med kristendomen och Jesus, om Jesu död och uppståndelse (uppstod Jesus eller ”Kristus”?), om äktenskapet, om frälsning och förtappelse osv.

Så skriver en som inte hatar eller föraktar kyrkan, utan är djupt sörjande över den situation vi har hamnat i.

En blick på våra nordiska systerkyrkor visar hur utvecklingen går i våra grannländer. Norges kyrkas beslut, ett i april 2014 och ett annat i april 2016 säger ganska mycket (se länk nedan).

Vem skulle ha trott att någon på allvar börjar diskutera att kyrkan kan förändra sin äktenskapssyn, låt säga för 10-20 år sedan? Idag är det ett faktum, inte för majoriteten av kyrkans medlemmar, men för en större eller mindre, åtminstone alltför stor, minoritet.

Samtidigt påstås det, att kyrkan har missat tåget när det gäller att få fram beslut som skulle trygga det kristna äktenskapet – trots att ledande politiker har försäkrat att kyrkan får göra som den vill och att den nya äktenskapslagen inte binder kyrkan.

Norjan kirkko ei ala vihkiä homopareja – Seurakuntalainen

Ei siitä seuraa mahdollisuus vaan pakko | Vartija

Norjan kirkko alkaa vihkiä nais- ja miespareja | Norja | HS