Äktenskapet

Ärkebiskop Kari Mäkinen har kommit ur skåpet och i en intervju i Helsingin sanomat som Savon sanomat plockade upp meddelat att han stöder kyrklig vigsel av det samkönade äktenskapet (se hänvisningen nedan). Egentligen är detta ingen nyhet. Ärkebiskop Mäkinen har vridit och vänt på orden redan en längre tid, så skåpdörren ha varit öppen och det har inte varit svårt att se var han står.

Detta innebär att vår kyrkas ärkebiskop, som skulle vara en andlig vägvisare och ledare, har en annan syn än kyrkans officiella syn. Jag anser att detta är mycket allvarligt.

Aamulehti fanns några rader som nog kan verka cyniska och litet drastiska, men som samtidigt är mycket logiska och följdriktiga:

”Muistutetaan tässä, että Mäkinen pelaa kaksilla korteilla.
Kirkon virallinen kanta oli homoavioliiton vastainen. Kirkon virallinen kanta on siis se lausunto jonka ev.lut. kirkko antoi lakivaliokunnalle kun aloitetta käsiteltiin ja tuo kanta oli vastaan.
Mahtaa olla vaikeaa kun kirkko virallisesti on eri mieltä kuin kirkon pääjohtaja. Normaalissa yrityksessä toimitusjohtaja saisi kenkää kun puhuu yhtiön hallitusta vastaan”.

Detta är nog vad många tänker.

Men situationen kanske räddas av att kyrkan ändrar syn, genom att rösta bort Bibelns klara ord. Det är ju nästan en fars att kyrkomötet (!!) i en luthersk kyrka röstar om bibelordet, såhär på tröskeln till det stora reformationsjubileet.

Det har kommit en surdeg i vår kyrka som jag tror att bara Gud själv kan bota oss från – om Han inte redan beslutat att ”flytta ljusstaken från dess plats”.

En ytlig betraktare kan tro att det som är kristen äktenskapssyn innebär att förhålla sig kyligt till människor med en bestämd läggning, något som de inte kan rå för.

Men så är det inte. Åtminstone bör man klart säga att så ska det inte vara. Alla människor är välkomna, alla är vi lika beroende av Guds nåd och barmhärtighet. Varje gudstjänst och varje tillfälle en församling ordnar är lika mycket till för homosexuella som heterosexuella.

Men därmed inte sagt att det är likgiltigt hur vi lever. Och det gäller oss alla!

Jag tycker att Niilo och Päivi Räsänen ger uttryck för detta, klart och tydligt i sin nyligen utkomna bok Äktenskapet (Avioliitto):

”Vi har alla sådant i vårt liv som har gått sönder i våra händer, och vi har inte längre möjligheter att göra nytt av alla skärvor. Äktenskapet kan ha spruckit.  Människorelationer kan ha gått sönder. Vi har genom många orätta val förstört vårt eget och våra medmänniskors liv. Det finns ingen i världen vars manlighet eller kvinnlighet skulle vara fullkomlig och hel. Inför en helig Gud är vi alla i samma båt, lika beroende av nåden. Var och en av oss är också på det sexuella området fallen och syndig. Nådens budskap gäller alla syndiga och söndriga. På grund av Jesu verk på Golgata och genom att förtrösta på det får människan förlåtelse för sina synder. Guds nåd är fullkomlig på grund av Jesu kors. Han försäkrar: ”Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser, dina synder kommer jag inte mer ihåg.” (Jes 43:25 ).

Biskop Jari Jolkkonen (Kuopio) har gett uttryck för sin förundran över ärkebiskop Mäkinens ställningstagande.

Nu hoppas man att kyrkans biskopar och präster klart tar avstånd från ärkebiskopens avfall. Och här behöver de säkert både ”fiskare och jägare” (jfr Jer 16), dvs sådana som kan uppmuntra dem till trohet mot Guds Ord och sådana som tydligt låter förstå att sådana ställningstaganden som ärkebiskopen kommit med effektivt bryter ner vår kyrka och äventyrar många kyrkokristnas motivation att förbli medlemmar i en sådan kyrka.

Det är ett otyg och en orimlighet att kyrkan underställer bibliska sanningar under kyrkomötets demokratiska omröstning. Kyrkomötet har absolut inte mandat att ifrågasätta Guds Ord.

Det är allvar.

Henrik

http://www.savonsanomat.fi/kotimaa/HS-Arkkipiispa-kannattaa-homoparien-vihkimistä-–-Selkein-ratkaisu-olennaiseen-asiaan/799701

http://www.savonsanomat.fi/kotimaa/Piispa-Jari-Jolkkonen-Mäkisen-avioliittokannan-muuttumisen-perustelut-jääneet-piispoille-epäselviksi/799882#cxrecs_s

2 svar på ”Äktenskapet”

  1. Vi behöver inte vara profeter för att kunna se vad som kommer att ske. När den nya äktenskapslagen kommer i kraft kommer ett antal präster, uppbackade av en vältrimmad och organiserad mediatillsyn jämte stödgrupper att viga samkönade. De kallas till ett artigt samtal med biskopen i domkapitlet och uppmanas att ännu ” vänta lite”. Samtidigt organiseras en valrörelse som har som mål att finska kyrkan följer de nordiska systerkyrkornas väg: alla par som vill det skall få ingå kyrklig vigsel. Man kommer att lova ”väjningsrätt” till de konservativa som inte vill viga samkönade. Dessa kommer dock att utsättas både för direkt och indirekt tryck. När prästtjänsterna blir lediga väljer man sådana präster som inte säller till med ”svårigheter” utan som utan någon skillnad viger alla. Sannolikt blir denna praxis dessutom en ny norm som nya och alltmer liberala präster upplever som god kristen kärlekshandling. Och så börjar man också kräva att det i varje församling skall finnas åtminstone en präst som viger samkönade. På samma sätt som det redan nu uppfattas som onormalt om någon församling helt saknar kvinnliga präster. Jag tänker på en redan pensionerad kvinnlig präst som enligt egen utsago tvingades bli prästvigd i slutet av 1980-talet. Hon sade till mig: Det kommer en tid då”de troende” måste fara ut ur kyrkan då det i inte längre finns utrymme för oss. Folkkyrkan är vårt andliga hem sedan medeltiden så jag hör inte till dem som svärmar för ett utträde. Men hur länge skall vi – mitt i all vår svaghet – bara uppgivet följa nedgången och tigande uppleva, att vi i inte längre är riktigt välkomna till vårt gamla föräldrahem om om vi inte fogar oss inför de nya invånarnas vanor. ”Jotain tarttis tehdä” – i Missionsstiftets regi kanske?

  2. Ja, mina tankar går mycket långt i samma banor. Det blir nog allt värre och det som man trodde var otänkbart är nu en verklighet. ”Förödelsens styggelse…”
    Vi må be om ledning och att präster och församlingsmedlemmar skulle hålla ihop. Men vi präster har ett stort ansvar, vi kan inte stilla tigande se på hur allt tas ifrån oss.

    Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.