Alltid samma frågor…!!??

Många som läser min blogg tycker säkert att det blir tjatigt. Eller rättare sagt: fortsätter att vara tjatigt. Om detta har jag skrivit sedan 1980-talet i olika sammanhang och fortsätter – nog ganska motvilligt – att skriva ibland.

Jag har försökt citera bibelordet i 2 Mos 7:16: ”

Säg till honom: ”HERREN, hebreernas Gud, har sänt mig till dig för att säga: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig i öknen. Men se, hittills har du inte velat lyssna.”

Inom kyrkan har man svarat: ”Vi måste visa att vi är ett, att vi är närmare varann än vi tror.” Jag förstår hans intention, men jag tror att vi  i teologiskt avseende är långt ifrån varann inom kyrkan. Man kan inte stifta paragrafer om enheten, den måste födas av Ordet.

I olika varianter har denna tanke kommit fram. Senast t.ex. i ärkebiskop emeritus John Vikströms inlägg i Kyrkpressen nr 37/2018.

Man vill inte låta oss få ha egna gudstjänster inom kyrkan, kanske därför att man tror att vi skulle tala om kvinnliga präster från morgon till kväll.

Mitt svar är: det är inte för att få tala om kvinnliga präster, utan för att inte ständigt behöva tala om ämbetsbeslutet och nuvarande kyrkliga praxis som vi ber om denna rätt.
Vi hindrar inte dem som är av annan mening att samlas. Enheten blir inte större eller mindre genom att vi samlas till gudstjänst.

Det är inte bara ämbetsteologi det gäller.
Redan C.S. Lewis påpekade detta:

”..should the Church opt to ordain women, it would very quickly find that it had brought about a whole new religion.”

(citatet ur Louis A. Smith: How My Mind Has Changed, publicerad i boken WOMEN PASTORS? The Ordination of Women in Biblical Lutheran Perspective – rekommenderas!)

Det handlar, som tydligt har framkommit i diskussionerna de senaste åren, om bibelsyn, om förkunnelse av omvändelse och efterföljelse osv.

På många håll är det möjligt ännu i våra församlingar.

Men alla förstår väl att det är en tidsinställd bomb att vägra prästviga unga präster med den traditionella ämbetssynen (alla vet vad jag menar) så att vi så småningom inte har ngn gudstjänst att gå till.

Det finns redan många goda alternativ. Med tiden kommer de att bli allt fleras alternativ om dörrarna förblir stängda inom kyrkan. Ett beslut från år 1986 väger lätt mot kyrkans långa historia.

Henrik

Om Henrik Perret

Teolog, prost, bibellärare. Gift med Anki, far till fyra söner, 9+1 barnbarn. The Lord bless them and keep them!
Det här inlägget postades i andlig förnyelse, Bibeln, kyrkan. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Alltid samma frågor…!!??

  1. Ulrik Fagerholm skriver:

    Men käre Henrik Perret, inget hindrar dig väl. Är det för vänskaps, släktskap eller någon annan orsak som du glömt bort de ljumma dagarna; för vanligt folk och kultur skändade???* Prövande sorgsen frågande Torsten Nils Ulrik

  2. Henrik Perret skriver:

    Hej, vet ej helt vad du avser.
    Men konstarerar både till dig och andra läsare att jag varit tvungen att försöka se bort från olika ”hänsyn”, utan att alltid ha lyckats. Jag förstår att när man skriver om sakfrågor finns det alltid de som upplever sig kränkta, och det är förståeligt, för om man vill ngt så är alla kritiska synpunkter kränkande på ngt sätt.

    Min motpart är dock inte kvinnliga präster, inte heller olika minoriteter. Mitt problem är den teologiska inriktning som möjliggjort detta inom kyrkan. Och ett problem är att kyrkans ledning säger att detta inte är en lärofråga (utan en ordningsfråga), men den är ändå så svår att de som har en annan syn (som varit rådande inom de lutherska kyrkorna sedan starten) inte har frihet att verka inom kyrkan. Detta kommer på sikt att spränga kyrkan, tror jag.

    Konventikelplakatstider.

    Men vi samlas där vi kan och får. Och prisar HERREN!

    Henrik

  3. Ulrik Fagerholm skriver:

    På Koras Abirams och Datans tid råddes folket att vika ifrån dem. Kristus likadan igår idag och i evighet. Det var medlemskapet enligt medlem registret jag tänkte på. Med Vänlig hälsning,ulrik

  4. Ulrik Fagerholm skriver:

    Det var för mig inte så mycket anda och liv före -88 heller.

  5. Ulrik Fagerholm skriver:

    Väckelsens gav tröst. De andra talade. Tackar ändå att jag insåg faran med kvinnopräseriet redan 94 95 förrän jag ens kunnat tänka på egna studier. Blev tvagen officiellt. 1987,1992 på sommarväg efter Hhn var jag lycklig då Han intog sitt rum igen. Fasorna sedan kvitterar vi med ;smärtan och sorgen och glädjen och lyckan omlott i Herranoms Nåder juÄr Vägen till Livets lyckliga ängder ..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *