Skeptiker?

 

Läste nyligen ur Etymologiskt lexikon om ordet skeptiker. Det betyder inte cyniker, eller tvivlare, utan en som är ”fundersam, undrande”, en som undersöker och reflekterar över frågor, sanningen.

skeptic (n.)also sceptic, 1580s, ”member of an ancient Greek school that doubted the possibility of real knowledge,” from Middle French sceptique and directly from Latin scepticus ”the sect of the Skeptics,” from Greek skeptikos (plural Skeptikoi ”the Skeptics, followers of Pyrrho”), noun use of adjective meaning ”inquiring, reflective” (the name taken by the disciples of the Greek philosopher Pyrrho, who lived c. 360-c. 270 B.C.E.), related to skeptesthai ”to reflect, look, view” (from PIE root *spek- ”to observe”).

Skeptic does not mean him who doubts, but him who investigates or researches as opposed to him who asserts and thinks that he has found. [Miguel de Unamuno, ”Essays and Soliloquies,” 1924]”

Det lönar sig att vara skeptisk, dvs att reflektera, att undersöka – precis som de ”skeptiska” lärjungarna i Berea (Apg 17:11):

”Folket där var öppnare än de i Tessalonike. De tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde.”

Henrik

 

”Det finns ingen Gud och Bart Ehrman är hans profet”

Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet, sade man i tiden om Ingmar Hedenius, känd filosof och gudsförnekare i Sverige. Hedenius’ röst har tystnat och har ersatts av många andras, både i Sverige och ute i stora världen.

En av dem som konsekvent har vänt Gud ryggen är Bart Ehrman, känd textkritiker och f.d. kristen och konservativ teolog, med examina från konservativa universitet i USA. En blick på hans böcker visar trenden. De talar sitt eget och tydliga språk om vad han brinner för. Han ser som sin passion att så ut misstro angående Bibeln, att Jesusberättelserna är förändrade till den grad att vi inte kan veta hur Nya Testamentet, särskilt evangelierna, såg ut.

Många nyateister tror att Bart Ehrman också förnekar Jesu historicitet, men det gör han inte. Han tror inte på Gud, men tror nog att Jesus existerat.

Tvivel är enligt min erfarenhet mera sällan intellektuella tvivel, de handlar oftast om moraliska och existentiella frågor.

Det handlar verkligen om en strid på liv och död. Inte bara om okunskap eller brist på intelligens. I Bart Ehrmans fall kan man verkligen säga att han varken saknar kunskap eller intelligens.

Samtidigt visar Bart Ehrmans livshistoria att en människas intellekt eller vilja inte räcker. De kan inte bevara honom eller henne från avfall, och kan heller inte föda eller bevara tron.
Det finns ngt fördolt kring tvivel och tro som man aldrig kan utgrunda. Dessa rader vill på intet sätt försöka antyda att frågan om andras tro kan inringas och avslöjas.

Djupast sett kan dock frågan koncentreras kring mörkrets makt. Människan har inga egna vapen mot ondskan utan är helt beroende av att Jesus frälsar henne från det onda. Men någonstans kommer en dimension in: kampen mot ondskan aktualiserar syndens väsen. Och det är skrämmande att se att synden också förmörkar förståndet, intellektet, liksom också viljan.

Det finns många svar av kompetenta personer på Bart Ehrmans invändningar. Jag kan t.ex. hänvisa till Daniel B Wallace och Ben Witherington. Witheringtons svar kan man t.ex. läsa här:  http://tinyurl.com/lxneuqe.

Det ondas problem, inklusive ofattbart lidande, Bibeln är en lögn, Jesus en vanlig dödlig, detta är Bart Ehrmans barriär mot Gud. Men bakom dessa frågor kan många andra frågor finnas.

Robin Schumacher, fil. dr och kristen apologet, har skrivit en intressant artikel (bloggpost) som han avslutar med följande ord:

I hope Bart Ehrman looks more deeply into this key barrier that keeps him from God, and I would ask that all Christians pray for God to enlighten his heart and mind so that he ceases to be the stumbling block that he currently is and instead uses his considerable intellectual prowess for the glory of the One who created him.

http://www.apologetics315.com/2013/07/the-gospel-according-to-bart-ehrman.html

Vad lär vi oss av detta?

Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan. (Hebr 3:7,8)

Henrik

”What are you going to do about it?”

Min vän Torsten Josephsson berättade för mig om en engelsman från den evangeliska (evangelikala) studentrörelsen som besökte Lund. Han diskuterade med kristna studenter, som ville grunda en kristen studentförening för att vinna sina medstudenter för Kristus.

De svenska studenterna hänvisade hela tiden till Norge och sade att det är så lätt där, för de har så många med sig, de kristna ungdomarna är starka, det är en stor rörelse. Men i Sverige är man mera kritisk, klimatet är betydligt hårdare. De verkade missmodiga.

Men jag glömmer inte, liksom vännen Torsten inte heller gjorde det, hans svar: Well, what are you going to do about it?

När jag idag ser rapporten om att 0 % av isländska ungdomar under 25 år tror att Gud har skapat världen, tänker jag: Well what are you going to do about it?

Här har vi kristna en uppgift. Utgångsläget är ju inte att alla tror och att den kristna kyrkan ska försöka bevara sitt inflytande så länge som möjligt så att folk betraktar sig som kristna i så stor utsträckning som möjligt.

Nej utgångsläget var ju att ingen trodde: ”vem trodde vad som predikades för oss…”!? Ingen tror, utom den som har blivit vunnen för Kristus och som Kristus har fått ge trons gåva.

Well, what are you going to do about it?

We have a misson, a mission impossible.

”With man it is impossible, but not with God. For all things are possible with God.”
(Mark 10:27).

Henrik

http://www.hs.fi/ulkomaat/a1453523307465

P.S. Det kan hända att engelsmannens besök skedde i ett läge när studentföreningen var i ett slags kris. Norges Kristlige Student- og Gymnasiastlag (”Laget”) grundades om jag minns rätt år 1924, så också Sveriges Evangeliska Student- och Gymnasiströrelse (SESG), numera ”Credo”. Men de lokala studentgrupperna har vuxit upp i olika skeden. Jag var med om ett jubileum i Lund i slutet av 1960-talet, tror att det kan ha varit 30 års jubileum, (eller 25?) med professor emeritus Hugo Odeberg som huvudtalare.

Två avfällingar – eller…?

De slår till igen. Det som skulle bli en ”dialogpredikan” av ateisten Richard Dawkins och Dan Barker, f.d. evangelisk förkunnare, blev en bok av Barker med förord av Dawkins. Dan Barker har bl.a skrivit boken  Losing Faith in Faith: From Preacher to AtheistUr min synvinkel ett vemodigt livsöde, så här långt.

I ingressen på Amazons sida står det:

”What words come to mind when we think of God? Merciful? Just? Compassionate? In fact, the Bible lays out God’s primary qualities clearly: jealous, petty, unforgiving, bloodthirsty, vindictive—and worse! Originally conceived as a joint presentation between influential thinker and bestselling author Richard Dawkins and former evangelical preacher Dan Barker, this unique book provides an investigation into what may be the most unpleasant character in all fiction. Barker combs through both the Old and New Testament (as well as thirteen different editions of the “Good Book”), presenting powerful evidence for why the Scripture shouldn’t govern our everyday lives. This witty, well-researched book suggests that we should move past the Bible and clear a path to a kinder and more thoughtful world.”

Det är vemodigt. Richard Dawkins var medlem av Church of England, blev t.o.m. konfirmerad innan han sedan skrev ut sig. Dan Barker har verkat som förkunnare, men tagit avstånd från den kristna tron, på samma sätt som bl.a Bart D. Ehrman gjort.

”Från oss har de utgått, men de hörde inte till oss”, skriver aposteln Johannes om antikrister: ”

Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss.  (1Joh 2:19).

Så är det med avfällingar, de känner kristendomen inifrån, men har vänt Kristus ryggen.

Men finns det en annan dimension: är de förlorade söner, som var hemma, som gick hemifrån och som genom Guds nåd återvände hem?

Eller för att använda en annan bild: handlar det om vår tids Saulus, som förföljde de kristna, men för att använda Kristi egen diagnos: varför förföljer du mig?

Ska dessa, eller någon av dem, bli vår tids Saulus? Ska det en dag sägas:

”Han som tidigare förföljde oss predikar nu evangelium om den tro han förut ville utrota.” (Gal 1:23).

Låt oss hoppas det.

Henrik

 

Hur vet man att det blir Påsk?

”Mistä tietää, että Pääsiäinen on tulossa? Siitä, että sekä Helsingin Sanomiin että Iltapäivälehtiin ilmestyy pakanoiden vollotusta kristinuskosta.

Kovasti se tuntuu heitä kinnostavan, mihin he eivät itse usko. Mikä järki sellaista on vastustaa, mitä ei ole olemassa?” (http://timosoini.fi/2014/04/siunattua-paasiaista/)

 

Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom. Jes. 53:3-6

 

Välsignad Påsk! Siunattua Pääsiäistä!

Henrik

”East is East, and West is West, and never the twain shall meet”

”East is East, and West is West, and never the twain shall meet”, skriver Rudyard Kipling i sin kända The Ballad of East and West.

Jag har haft huvudet vänt mot väst, det har i många avseenden varit min referensram – och är det för all del ännu – medan öst har representerat mycket sådant som man vill se bort ifrån.

Den senaste tiden har dock frågan rubbats ganska mycket. Från väster kommer sekularisering, nyateism, materialism och gudsfrånvändhet, med pengar, droger och sex som speciella markörer. Men från öster möter jag en gammal kristenhet, som när många dimmor, som legat över länderna skingras,  blir allt mera synlig. Ett arv från gamla tiden med goda världen, integrerad kristen livssyn, och mycket annat sådant.

Detta gäller i särskild mening Ryssland, som är ett kluvet land, med både modern materialism och hos folkets djupa lager en kristen syn på livet.

Men också i Kina dyker andligheten starkt upp. Den kyrka som inte ”funnits”, har ökat explosivt, och församlingarna är levande och dynamiska och svåra – eller omöjliga – att stoppa. Och i flera andra asiatiska länder är det andliga (kristna) nyvaknandet påtagligt och utmanande för oss i det ljumma Finland.

Vi behöver dessa kristna. ”Kom över och hjälp oss!”

Henrik