Se människan!

Se människan!

Jag tycker att kyrkan har två diken att hamna i. Det ena diket är att låta tidsdandan styra kyrkan, att låta allt gå, att bli en kameleont, och låta sig färgas av de värderingar som gäller i tiden. Till detta hör att inte bryta med det som Gud dömer som synd, utan hellre bortförklara eller bara strunta i klara bibelord.

Det andra diket är att uppställa ideal, att ställa upp idealmänniskor, som gör att dagens människa inte kan bli annat än förtvivlad. Ingen människa kan leva så som Gud vill.

Jag tror att det finns anledning att säga : se människan. Gud dömer inte människan, utan synden i människan.

Den kristna församlingen borde vara den plats där just människor som kört fast (och vem av oss har inte gjort det!?) skulle vara välkomna. Nu blir det något av detta: jag är för sjuk – för sjukhuset!

Då har något blivit fel. Något verkligt fel.

Kyrkan skulle vara barmhärtighetens plats. Jag tycker kyrkan har misslyckats i att ge människor barmhärtighet och hopp. Att säga ”glöm buden” är inte barmhärtighet.

Barmhärtigt är att gå med människan i nöden. När hon är svag. Att visa sig vara sin medmänniskas nästa just genom att demonstrera och praktisera BARMHÄRTIGHET.

Det borde inte vara svårt. Det ligger nära till hands… Vi själva är i behov av samma barmhärtighet.

Detta är ingen from fras. Tyvärr inte. Men behovet av NÅD förenar,

Se människan!

Henrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *