Archive for januari, 2013

Svår ekvation

torsdag, januari 31st, 2013

Hört i en diskussion:

”Varje döpt person är en fullvärdig medlem i kyrkan med alla rättigheter.”

En stilla reservation: Men hur är det då med tron? Hör inte den med? Ska man inte tro? Och delta?

”Varje döpt person är en fullvärdig medlem, också de som inte deltar regelbundet, eller kanske alls. Så länge de är döpta medlemmar.” 

En ny variant: varje döpt medlem och kommunikant (person som deltar i nattvarden), också de som inte deltar särskilt ofta, är kyrkans fullvärdiga medlemmar.

Det är kanske litet bättre om man tolkar det välvilligt.

Men märkligt att det som är reformationens huvudfråga är så oviktig i dagens kyrkliga diskussioner: tron. Trons rättfärdighet.

Men ekvationen, hur blev den?

Varje döpt medlem är en fullvärdig medlem av kyrkan, med alla de rättigheter som tillkommer en medlem i den evngelisk-lutherska kyrkan – också de som inte deltar, också de som säger att de inte tror…

 Men många döpta medlemmar, som deltar regelbundet och som bekänner tron, har inte samma rättigheter som de som inte deltar… 

Trots att också de betalar sin kyrkoskatt (och det är ju Argumentet).

Svårt för mig att fatta.

Lättare är det däremot att förstå att man inte kan räkna med ett brinnande intresse för hur det går för kyrkan bland de unga teologer, som gång på gång har fått köpa ett ”nej” från kyrkans sida. Deras inställning är i allt högre grad: couldn’t care less…

Det är också kränkande, att kyrkliga samfälligheter tar bort missionsunderstöd från flera av kyrkans missionsorganisationer! Vi betalar också kyrkoskatt, vi som tror som man trodde ännu för ett par, tre decennier sedan och före det i hundratals år, vår rätt är kränkt.
Det är nog en tidsinställd bomb. Dags att göra bättring!

Men Guds Ord bär inga bojor! Och det finns massor av möjligheter för den som vill verka. En stor hunger efter Guds Ord, en nöd, som vi får dela, människor, som vill ha förbön. En glädje att få arbeta i Guds rike.

Detta arbete växer både i våra lutherska församlingar och vid sidan av dem, i gudstjänstgemenskaper, husförsamlingar och nätverk. 

Henrik 

 

 

 

Rädd för utanförskapet?

lördag, januari 26th, 2013

Jag minns att Göran Persson, f.d. svensk statsminister, ofta under sina sista år som statsminister talade om rädslan för utanförskapet. Han avsåg då (om jag minns rätt) vikten av att Sverige håller sig med i Europa och inte blir marginaliserad och isolerad.

Han var ju på många sätt en skicklig demagog (nu sagt i positiv mening), han kunde popularisera och ”förenkla” budskapet så det blev memorerbart, förstått och mottaget.

Men jag ställer en helt annan fråga.

Är Du rädd för utanförskapet, nämligen att vara och förbli utanför Guds rike. Det är inte jag som sparkar ut någon, inte heller någon annan människa. Det är nog som det heter i en gammal psalm: ack hur sig mången utesluter..
Människan, som avvisar Guds kallelse, ”när hon får höra den Helige Andes röst”.

Vi kan inte förenkla problematiken, som om det skulle gälla Hermods brevkurser: vill du tyska, så kan du tyska.

Här handlar det om mycket som vi inte rår på. Men det finns en personlig kamp med gudsfrågan, som vi nog har ansvar för. 

Idag fick jag höra om en gammal mor, som nu har gått över gränsen till evigheten, som hade sjungit för sina barn den gamla sången ”Innanför eller utanför..”


Jag hittade sången på Andreas Holmbergs blogg och sätter ut den här:

INNANFÖR ELLER UTANFÖR / bröllopssalen en gång, / innanför eller utanför / evigheten så lång? / Innanför eller utanför, / lyss till min frågande sång. / Innanför eller utanför, / var skall du stå en gång?
2. Ropet snart höres kring världen gå: / ”Brudgummen ses i skyn!” /Änglaskaran kring honom står. / O vilken härlig syn! / Innanför eller utanför…
3. Dörren öppnas till himlens sal. / Änglar hörs harpor slå. / Utanför är det natt och kval. / Mörkrets härar där står. / Innanför eller utanför…
4. Salig skara till dörren går, / tågar med jubel in. / Härlig brudgum där inne står, / hälsande bruden sin. / Innanför eller utanför…
5. Fåvitsk hop står i mörkret kvar. / Lamporna slocknat ut. / Hemska öde: bli lämnad kvar, / oljan har tagit slut. / Innanför eller utanför…
6. ”Herre, öppna din dörr igen!” / ropar man nu och ber. / Svaret kommer från brudgummen: / ”Jag känner inte er.” / Innanför eller utanför…
7. Utanför eller innanför, / ack, besinna det väl! / När Guds kallande röst du hör, / slut ej hjärtat, o själ! / Innanför eller utanför…

Jag tänker nog med sorg i hjärtat på att den unga generationens kristna har gått miste om mycket när en stor del av dagens kristna musik inte förmedlar särskilt mycket substans. Det är mera ”händerna upp” (inget ont i det!) och ”jag tackar dig” eller ”jag prisar dig” eller ”jag älskar dig” – och inget ont med det heller. Men de sångerna kräver en ”klangmatta”, en bakgrund, för att fungera rätt.

Det allvar som präglade gamla väckelsesånger behöver vi idag.
Man får gärna sjunga Hillsong och annat, men vi skulle behöva få tillbaka de sånger som ställer oss inför evighetsfrågorna. 

Är du rädd för utanförskapet?

Henrik

 

Ett revolutionerande tal

tisdag, januari 22nd, 2013
 
”To repeat my opening comments: woe betide those who differ with this new reality announced at yesterday’s presidential inauguration. The war is on against people of conscience and people of faith who do not affirm homosexual practice, no matter how loving and fair-minded they may be.
In my book, A Queer Thing Happened to America, I stated that this was the progression of gay activism:
 
First, gay activists came out of the closet;
Second, they demanded their “rights”;
Third, they demanded that everyone recognize those “rights”;
Fourth, they want to strip away the rights of those who oppose them;
Fifth, they want to put those who oppose their “rights” into the closet.
 
I have often been ridiculed for laying out this progression, but it is unfolding in front of our eyes, with a massive shift taking place in just the last year. And with the president of the United States declaring at his second inaugural speech that homosexuality (and more) is equivalent to gender and skin color, a line has been drawn in the sand. And that line in the sand will soon become a line in the courts and law books to the point that anyone who does not affirm homosexual practice will be codified as a bigot or worse.”
 
Så skriver Dr Michael Brown, känd teolog, pastor och messiansk jude.

President Obamas tal var verkligen revolutionerande. Han hänvisade till kvinnornas protest, till de färgades protest och till gayaktivisters protest mot polisens räd mot deras bar i New York (Stonewall).

“We, the people, declare today that the most evident of truths—that all of us are created equal—is the star that guides us still; just as it guided our forebears through Seneca Falls, and Selma, and Stonewall . . . .”

Seneca Falls, Selma, and Stonewall? By Seneca Falls, Obama was referring to a watershed moment in the women’s rights movement that took place in the mid-1800s in Seneca Falls, New York. By Selma, he was referring to the pivotal Civil Rights marches and protests that took place in Selma, Alabama in the mid-1960s. And by Stonewall, he was referring to the Stonewall Riots that took place in New York City in 1969 when drag queens and their gay friends fought back against the police who raided their bar.

So, the president spoke of Seneca Falls, Selma, and Stonewall in the same breath, and in front of the whole nation at his inauguration, thereby equating women’s rights, black civil rights, and “gay rights” – which include bisexual, transgender, and other categories as well – also putting the women of Seneca Falls, the blacks of Selma, and the drag queens of Stonewall in the same category.

Do we realize just how significant this is? Do we grasp the implications?

I bönerna, som famlade mellan bön till ”Amerika”, till ”Gud”, till  människan, fanns det uppenbar synkretism. Betecknande är att en av bönerna slutar med ”i Jesu och alla andra heligas namn”.

Min personliga åsikt är att detta är en ny religion. Inte ”ny” i den meningen att tankarna skulle vara unika och dyka upp först nu, utan ny i den meningen att den har fått offentlig status för första gången i ett så publikt tillfälle. En tydlig bekännelse. Vakna! 

Henrik

 
 
 

Trettondagstankar med Luther

söndag, januari 6th, 2013

Jag blev ännu en gång tagen av hur god bibelteolog Martin Luther var. Hans iakttagelser är fina och mycket talande. Det är verkligen motiverat att fördjupa sig i Kyrkopostillan allt som oftast!

Luther fäster sig vid samma frågor – bland många andra – som Lenski sedan. Han påpekar att de vise männen for till Jerusalem, därför att de förutsatte att en kung skulle födas i huvudstaden, som sig bör. Men Luther påpekar att stjärnan försvann, och att de vise männen fick hålla sig till Ordet, tron på det osynliga. Sedan när de kommit iväg, visade sig stjärnan för dem igen. Hur många tankar hade inte gått genom deras huvud före det! Var hela den långa besvärliga resan förgäves?

Luther påpekar också att intresset för dessa frågor ofta är större bland människor, som kommer från en hednisk miljö, en många som lever med Bibeln i byrålådan.

De vise männens stora intresse för Jesusbarnet smittade inte av sig. Livet i Jerusalem fortsatte som förut. Med ett bedrövligt undantag: Herodes. Han forskade, inte för att finna sanningen, utan för att undanröja alla tänkbara rivaler. Mycket lidande följde.

Summa summarum: hela julen har i år för mig understrukit att krubban och korset hör samman. Från första stund är evangeliet omgivet av kamp, av den ondes hat mot Jesus och Guds rike. Denna kombination av den stora glädjen och lidandet hör med till den kristnes liv också efter högtiden.

Men julen fortsätter ännu hos oss till tjugonde dag Knut, och dess verkan och följder i evighet.

Kristus är världens ljus, Han och ingen annan.

Henrik 

Trettondagstankar

söndag, januari 6th, 2013

”From the childhood of Jesus Matthew selects two highly significant incidents: Gentiles adore him as the King of the Jews, and the king of the jews attempts to murder him.”

 Så skriver Lenski i sin kommentar över Matteus och dagens text (2:1-12). Han understryker också att Matt. i sin framställning inte bara fäster sig vid de historiska händelserna. Han motiverar dem också och visar vad som ligger bakom. Därför skriver Matt. också ”i Betlehem, i Judeen”, för att både precisera platsen men också knyta beskedet till de bibliska profetiorna. 

Maria och Josef kom ju från Nasaret i Galileen, och Judeens betydelse framhävs, för ”Skriften skulle i allt uppfyllas” kan man säga.

Jag har ibland sörjt över att om nu liberal exegetik måste finnas, varför kunde då Herodes ha fått konsultera några sådana – de hade ju svarat att GT inte säger något om var Messias skall födas (att Mikas profetia handlade om någon helt annan, sedan länge död och begraven). Då hade mångas liv blivit sparade!

Men Matteus’ julevangelium i kap 1 och 2 är gripande läsning – allt sätts på plats för att judarna, som blir väckta – eller borde ha blivit väckta! – av hedniska visa mäns uppenbara intresse för löftena. Matteus inleder berättelsen med ordet ”se”, vilket enligt Lenski tyder på överväldigad överraskning och starkt understryker det historiska.
Också ”de vise männen”, som många exegeter vill se som magiker (utg från ordet ”magoi” i grekiskan). De var snarast astronomer, sannolikt från Babylon, och deras agerande styrker inte intrycket av sagoberättare, eller ”trollkarlar”, äventyrare el.dyl. De svarar koncist på Herodes’ svar utan att förstå hans onda avsikter.

Men de utgår att han är judarnas nyfödde konung. Den insikten måste ha föregåtts av många diskussioner, iakttagelser, samtal osv.

Hedningar såg detta – men judarna såg inte detta.

Idag börjar allt flera judar studera Nya testamentet. Många har också funnit att Jesus inte kom med något annat än vad Mose och profeterna hade förkunnat att skulle komma.
Han är ”den som skulle komma”. För att det skulle fullbordas, som var sagt.. 

Henrik

A Personal Preface

onsdag, januari 2nd, 2013

Peter Kreeft och Ronald K. Tacelli har skrivit ett personligt förord, som jag gärna till alla delar skriver under och låter gälla som det första bidraget för år 2013, förutom den evigt aktuella Välsignelsen.

  Our compelling reasons for writing this book are three

1. We are certain that the Christian faith is true.

2. We are only a little less certain that the very best thing we can possibly do for others is to persuade them of this truth, in which there is joy and peace and love incomparable in this world, and infinite and incomprehensible in the next.

3. We are a little less certain, but still confident, that honest reasoning can lead any open-minded person to this very same conclusion.

Skönt med presens indikativ i teologiska sammanhang. Så annorlunda än biskop emeritus Lennart Koskinens kommentar på Kotimaa24: ”agnostisimen är det enda ärliga ställningstagandet till gudsförhållandet”.

Trosbekännelsen är inget tvång, den är en del av förkunnelsen, en presentation av tron,  inte en trosprestation.

Henrik

I Jesu namn!

tisdag, januari 1st, 2013

4 Mos. 6:24-27

Henrik