Stora vägval
Den som läser Bibeln får aldrig något stöd för att spränga sig och ta livet av andra, inklusive sådana som inte har samma religion eller övertygelse. Vi kristna är kallade att älska, aldrig att hata. Vi kan hata det onda, men aldrig någon människa, om eller när vi förfaller till sådant sker det aldrig med biblisk fullmakt.
Tvärtom, vi ska välsigna våra ovänner och be för dem som förföljer oss.
Men hur rå på islamismen? Problemet i en mening är att ett studium av koranen, muslimernas heliga skrift, snarare stöder de radikalas ståndpunkt än de moderatas.
Jag tror att en viktig aspekt är att muslimer börjar bevaka vad som sägs och lärs i moskéer och i andra sammanhang, t.ex. på nätet.
Samtidigt som detta sker, finns det en allt större öppenhet för islam – eller rädsla? – i våra länder. Vi monterar ned det kristna arv som har fött medmänsklighet, sjukvård, hjälp, respekt, demokrati och frihet och vill öppna för sådana som inte underskriver dessa grundläggande principer. Det för mig obegripliga är t.ex. att många, som vill kalla sig feminister, samtidigt vill öppna för islam, utan att fråga sig vilken kvinnans ställning är i muslimska länder. Vill vi ha sharia i stället för vårt rättsväsende?
Svåra frågor, därför att vi inte ska bilda block mot människor.
Det finns ett svar som den svårt sjuka läkaren och apologeten Nabeel Qureshi skriver om i en ny bok: No God But One. Allah or Jesus? Den har nyligen utkommit också på svenska.
Han berättar om sin väg till kristen tro. Och han beskriver ingående de stora frågeställningarna; vilka är skillnaderna mellan islam och kristen tro? Sharia eller evangeliet? Tawhid eller Treenighet? Muhammad eller Jesus? Koranen eller Bibeln? Jihad eller korstågen? Och de stora frågorna om vad vi kan veta, hålla för sant.
Det blir ingen förändring i samhället eller i relationen mellan människor om inte hjärtat förändras. Igår kväll ägde en terroristattack rum i centrum av London. Sju döda, 48 skadade, många med livshotande skador. Tre terrorister skjutna.
Alla vid liv före kl 22.08 (lokal tid) igår kväll. Varför??
Vårt svar ska inte vara utfrysning, varken ut- eller frysning. Snarare inkludering, uppsökande omsorgsgemenskap, men med ett kristallklart evangelium om Jesus Kristus.
Dr Michel Brown har inträngande ord att säga till borgmästaren i Manchester, och till hela västvärlden.
Dr Brown har också sagt viktiga ord om den konsert i Manchester, som för många blev deras sista. Artisten, Ariana Grande, en vacker ung kvinna, som sjöng för barn och unga, med ett speciellt budskap till flickor. Men när man läser texterna till hennes sånger och försöker få grepp om hennes budskap, blir man deprimerad och chockad, säger Brown. Hon sjunger rentav vulgärt med mer eller mindre förtäckta ord om fri sex, om masturbation, om sådant som t.ex. unga barn inte skall behöva höra (det yngsta offret var en 8 år gammal flicka). Ariana Grande har gjort mycket gott, bl.a när hon har besökt de skadade och drabbade i Manchester och när hon tagit initiativet till en välgörenhetskonsert vars intäkter ska gå till de drabbade. Till den delen fint och värd all uppskattning!
Men vilket är det budskap som ska bära unga människor ut i livet som vuxna? Är det radikalislamismens du ska hata, eller är det det västerländska du ska njuta och skaka av dig det som känns fel men som alla vill (för att anspela på en av hennes sånger).
Eller är det det kristna evangeliet, som lär oss att älska, baserat på att Gud först har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder?
Stora vägskäl!
Vi behöver nu Pingstens Ande och det liv och den kärlek som Herren vill utgjuta i vårt hjärta!
Henrik
Namn: Henrik Perret