Henriks kommentarer

Yle Teema har börjat sända en serie om Richard Dawkins’ värld. Det första avsnittet sänds häromdan. Den som missade det kan ännu se det på Yle Areena (några dagar!)

Det första programmet behandlade synd, rätt och fel. Han undersökte bl.a om de som tror på Gud har en bättre sexualmoral än de som inte tror.

Men detta är inte Dawkins’ hela värld. Det finns ett intressant videoklipp på Youtube, där  ung kvinna ställer en fråga till Dawkins som gör honom stum. Det faktum att Dawkins ville tänka över svaret får inte vara till hans nackdel. Men det svar som han kom med är nog allt annat än övertygande.

Det påminner nog om rökridåer, i ett trängt läge.

Se här: http://www.youtube.com/watch?v=9W4e4MwogLo

Dawkins är en intressant person. Han ger ofta ett sympatiskt intryck, men kan – som vi alla – vara mindre sympatisk ibland. Detta enligt de många videoinspelningar som finns på Youtube m.fl.

På många sätt är Richard Dawkins kontroversiell.

I programmet reagerar Dawkins starkt inför en bild på utövad homosexualitet, som visas honom. Samtidigt är en politiskt korrekt, han är HLBT-rörelsen och tycker att man ska ha friheter att välja hur och vem man älskar.

När Dawkins debatterar med den australienskiske kardinalen George Pell blir han irriterad över att folk ler skrattar åt honom.
– Varför skrattar ni? frågar en uppenbart irriterad Dawkins.
– Tycker Du inte att det är något komiskt över att man försöker definiera vad ingenting är? svarar Pell.

När Dawkins ombads ställa upp i en debatt mot William L. Craig i England häromåret, vägrade han. Han bekostade däremot en kampanj med texten ”There is probably no God” (det finns troligen ingen Gud). (se t.ex. Atheist Bus Campaign på Wikipedia).

I kampanjen ingick också en bild av en glad liten flicka.

– Varför sätta etikett på mig? Får jag inte välja själv? hette det i kampanjen.
Intrycket skulle vara att ett barn som inte drabbas av religiös indoktrinering är lyckligt och glatt.
Smått pinsamt blev det kanske när det i tidningarna Times och Daily Telegraph avslöjades att flickan kom från ett evangeliskt kristet hem..

Kristna studerande och andra svarade på Dawkins’ busskampanj med att inför debatten skriva ”There is probably no Dawkins”, vilket ju stämde. Dawkins kom inte.

Nu ska man inte försöka få billiga poäng. De stora frågorna avgörs inte med några svep. Det handlar om djupa frågeställningar och en uppgörelse med sanningsfrågan i varje människas själ.

Men Dawkins’ värld är heller inte så klar och entydig som han själv vill framställa den.

Kanske Dawkins ännu är en Saulus på en damaskus-resa?? Skulle inte kristna människor knäppa sina händer för denne medmänniska?

När en känd finsk ateist sade ”jag är inte intresserad av Gud”, svarade biskop Jari Jolkkonen: varför talar han då hela tiden om Gud?

När professor Ingmar Hedenius i tiden var aktiv ateist i Sverige sade man att hans trosbekännelse var: det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet.

Det bästa svaret på all ateism är en frimodig, glad och öppen kristen bekännelse, som inkluderar både lära och liv.

”… ett Kristusbrev, känt och läst av alla människor.”

Henrik

Den senaste tiden har jag funderat mycket över Israel och judarna. En märklig händelse var premiärminister Benjamin Netanyahus julhälsning till kristna (!) 

Han sänder sina ”varmaste hälsningar till alla kristna i hela världen”. Han talar om en gemensam bakgrund och antyder gemensamma rötter. (http://www.youtube.com/watch?v=IrXEzFQzD9s).

På något sätt ser man att samma hat, som drabbat det judiska folket också har drabbat de  kristna – och tvärtom: man känner igen hatet mot judarna genom hatet mot kristna.

Det finns en förklaring till hemligheten bakom detta, tror jag.

”Hans blod må komma över oss och över våra barn.”  Matt. 27:25

Det är för Messias skull som lidandet kommer. För Jesu blods skull, som är en välsignelse när en människa omvänder sig, men som är en dom tills människan omvänder sig (rätt fattat).

Också Israels president Simon Peres sände en julhälsning. Det verkar som om Israels ledare anar att vi hör samman.

Med detta menar jag inte att en kristen kan godkänna alla politiska mm beslut, som Israel tagit.
Men jag tror att det finns ett gemensamt öde och en hemlighet till att vi hör samman. Tiden drar ihop sig.
Frälsningen kommer från judarna, säger Jesus till den samaritiska kvinnan.

HERREN är trofast.

Henrik

”East is East, and West is West, and never the twain shall meet”, skriver Rudyard Kipling i sin kända The Ballad of East and West.

Jag har haft huvudet vänt mot väst, det har i många avseenden varit min referensram – och är det för all del ännu – medan öst har representerat mycket sådant som man vill se bort ifrån.

Den senaste tiden har dock frågan rubbats ganska mycket. Från väster kommer sekularisering, nyateism, materialism och gudsfrånvändhet, med pengar, droger och sex som speciella markörer. Men från öster möter jag en gammal kristenhet, som när många dimmor, som legat över länderna skingras,  blir allt mera synlig. Ett arv från gamla tiden med goda världen, integrerad kristen livssyn, och mycket annat sådant.

Detta gäller i särskild mening Ryssland, som är ett kluvet land, med både modern materialism och hos folkets djupa lager en kristen syn på livet.

Men också i Kina dyker andligheten starkt upp. Den kyrka som inte ”funnits”, har ökat explosivt, och församlingarna är levande och dynamiska och svåra – eller omöjliga – att stoppa. Och i flera andra asiatiska länder är det andliga (kristna) nyvaknandet påtagligt och utmanande för oss i det ljumma Finland.

Vi behöver dessa kristna. ”Kom över och hjälp oss!”

Henrik