Richard Dawkins’ värld
Yle Teema har börjat sända en serie om Richard Dawkins’ värld. Det första avsnittet sänds häromdan. Den som missade det kan ännu se det på Yle Areena (några dagar!)
Det första programmet behandlade synd, rätt och fel. Han undersökte bl.a om de som tror på Gud har en bättre sexualmoral än de som inte tror.
Men detta är inte Dawkins’ hela värld. Det finns ett intressant videoklipp på Youtube, där ung kvinna ställer en fråga till Dawkins som gör honom stum. Det faktum att Dawkins ville tänka över svaret får inte vara till hans nackdel. Men det svar som han kom med är nog allt annat än övertygande.
Det påminner nog om rökridåer, i ett trängt läge.
Se här: http://www.youtube.com/watch?v=9W4e4MwogLo
Dawkins är en intressant person. Han ger ofta ett sympatiskt intryck, men kan – som vi alla – vara mindre sympatisk ibland. Detta enligt de många videoinspelningar som finns på Youtube m.fl.
På många sätt är Richard Dawkins kontroversiell.
I programmet reagerar Dawkins starkt inför en bild på utövad homosexualitet, som visas honom. Samtidigt är en politiskt korrekt, han är HLBT-rörelsen och tycker att man ska ha friheter att välja hur och vem man älskar.
När Dawkins debatterar med den australienskiske kardinalen George Pell blir han irriterad över att folk ler skrattar åt honom.
– Varför skrattar ni? frågar en uppenbart irriterad Dawkins.
– Tycker Du inte att det är något komiskt över att man försöker definiera vad ingenting är? svarar Pell.
När Dawkins ombads ställa upp i en debatt mot William L. Craig i England häromåret, vägrade han. Han bekostade däremot en kampanj med texten ”There is probably no God” (det finns troligen ingen Gud). (se t.ex. Atheist Bus Campaign på Wikipedia).
I kampanjen ingick också en bild av en glad liten flicka.
– Varför sätta etikett på mig? Får jag inte välja själv? hette det i kampanjen.
Intrycket skulle vara att ett barn som inte drabbas av religiös indoktrinering är lyckligt och glatt.
Smått pinsamt blev det kanske när det i tidningarna Times och Daily Telegraph avslöjades att flickan kom från ett evangeliskt kristet hem..
Kristna studerande och andra svarade på Dawkins’ busskampanj med att inför debatten skriva ”There is probably no Dawkins”, vilket ju stämde. Dawkins kom inte.
Nu ska man inte försöka få billiga poäng. De stora frågorna avgörs inte med några svep. Det handlar om djupa frågeställningar och en uppgörelse med sanningsfrågan i varje människas själ.
Men Dawkins’ värld är heller inte så klar och entydig som han själv vill framställa den.
Kanske Dawkins ännu är en Saulus på en damaskus-resa?? Skulle inte kristna människor knäppa sina händer för denne medmänniska?
När en känd finsk ateist sade ”jag är inte intresserad av Gud”, svarade biskop Jari Jolkkonen: varför talar han då hela tiden om Gud?
När professor Ingmar Hedenius i tiden var aktiv ateist i Sverige sade man att hans trosbekännelse var: det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet.
Det bästa svaret på all ateism är en frimodig, glad och öppen kristen bekännelse, som inkluderar både lära och liv.
”… ett Kristusbrev, känt och läst av alla människor.”
Henrik
Namn: Henrik Perret