Henriks kommentarer

Fick idag en svensk kristen tidskrift där ledaren hade rubriken Gå bort ifrån mig, Satan!

De som läser sin Bibel vet att detta är ett citat (Matt 16:23). Det är Jesus som säger det åt Petrus, som det verkar, men egentligen åt en som är hos Petrus och använder honom mot Jesus. Jesus hade berättat för sina lärjungar om det nödvändiga korset. Han måste gå upp till Jerusalem, han skulle bli överlämnad i syndares händer och lida döden på ett kors. Den välvillige Petrus förstod inte att hans tankar plötsligt kom i syndens tjänst, därför att han ville locka Jesus bort från korsets väg.

Det är en ganska anmärkningsvärd kontext. Jesus hade precis talat med lärjungarna om vem Han är, och Petrus hade svarat på alla lärjungars vägnar: ”Du är Messias, den Levande Gudens Son.” (Matt 16:16). Och då sade Jesus till Petrus: ”

”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.” (Matt 16:17,18).

Det är som känt på (bl.a) detta bibelord som den romersk-katolska kyrkan bygger läran om påvens ofelbarhet.

I perikopen omedelbart efter detta, säger Jesus: ”Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.” (Matt 16:23).

Också om Jesus sade orden till Petrus, sade han inte: gå bort ifrån Petrus, Satan! Utan ”gå bort ifrån mig!”

Den onde hade angripit Jesus genom Petrus. Men det var inte Petrus som var den ondes mål, utan Jesus.

Därför ber kyrkan i Jesu namn: Gå bort ifrån mig, Satan!

Det är en alternativ bön. Det finns en annan bön, en begäran i NT.

”Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa.” (Luk 5:8). Orden sades till Petrus när Jesus kallade honom. Kanske var Jesu formulering nu inför vägen till Jerusalem en medveten anspelning på Petri kallelse.

Men det finns i evangelierna en berättelse om hur Jesus befriar en besatt.

Då bad man att Jesus skulle lämna deras område. (Mark 5:17). Jesus hade löst en människa, enligt Matteus var det faktiskt två (Matt 8:28), och de onda andarna hade bett om att få fara in i en svinhjord. När de onda andarna farit in i svinen störtade de sig ner i sjön och drunknade. Då bad man Jesus att lämna deras område.

Dessa två böner Gå bort ifrån mig, Satan! och Gå bort Jesus! är två nationella alternativ. Allt mera hör vi det ropet från vårt land: gå bort, Jesus. Ingen psalmsång, inga julfester eller vårfester med kristet innehåll i skolorna. Inget kors, sade British Airways till en av sina anställda. Vi ser detta i hela västvärlden.

Men det finns också de som säger till Jesus:

”Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.”  (Luk 24:29).

Den bönen vill jag be. Och Jesus säger sedan åt Guds motståndare, Åklagaren: Gå bort ifrån mig, Satan!

Jesus har den makten.

Nu blåser det upp till storm i vår kyrka. Kalla vindar blåser på olika håll. Vi misströstar inte. Jesus befaller den onde. Han är tvungen att vika undan för Jesus.

Henrik

Riksdagen förkastade igår det medborgarinitiativ som hade undertecknats av flera än 100 000 personer och som handlade om att inte låta den nya äktenskapslagen träda i kraft. Den nya äktenskapslagen är ju godkänd av riksdagen och stadfäst av presidenten. Med rösterna 120 – 48 förkastade riksdagen den elfte timmens försök att stoppa den nya äktenskapsagendan.

I diskussionerna har man hela tiden sagt från politikerhåll att kyrkan är fri att följa sin egen äktenskapssyn. Inom kyrkan höjs däremot rösterna (också biskopars) för att kyrkan bör följa samhällets lag. Det handlar om mänskliga rättigheter, heter det. Också kyrkan måste omfatta dem.

När jag ser på det uppkomna läget och på det faktum att vår kultur och vårt land nu bryter med en lång kristen och biblisk tradition, tror jag att vi tagit ett stort steg i alldeles fel riktning. Detta kommer att ha stor inverkan på vårt folk, trots att det egentligen gäller en liten grupp människor.

Mest upprörd är jag över att man så flagrant helt bortförklarar Bibelns tydliga vittnesbörd. Våra bekännelseskrifter (t.ex. Augsburgska bekännelsens apologi, art XXIII) talar tydligt om att äktenskapet kan inte ändras, för det är skapat av Gud. Därför är det bara Gud, inte några mänskliga lagar eller förordningar, som kan ändra äktenskapet.

Jag har tänkt att ett samhälle, en kyrka, en institution klarar sig långt mot yttre fiender. Det värsta är förrädare, medlöpare, inre fiender. ”Bland er själva ska män uppträda som talar vad förvrängt är”, sade Paulus åt presbytererna från Efesus. De inre fienderna är de farligaste.

Nu ser vi (bl.a på Helsingfors stifts hemsida ) material och vackra texter och böner för samkönade par. Allt är nu redo.

Jag tänker på frestarens ord i paradiset: Skulle då Gud ha sagt? Hans ord då avslöjar den rösten också i dagens diskussioner: Guds Ord och vilja framstår som helt orimliga, medan avvikelser och förnekelse framstår som det rätta, naturliga och vackra.

Så är det också nu.

Ingen ska tro att jag eller mina meningsfränder tycker illa om homosexuella. Jag har många homosexuella vänner, och ingen av dem har någonsin gjort mig illa på något sätt. Jag tycker inte heller att utlevd homosexualitet, som jag tror att Bibeln klart avvisar (vilket borde intressera varje kristen) inte är synden framom alla synder, som intrycket lätt blir i ett skede när någon fråga diskuteras – och måste diskuteras. De är medmänniskor, lika fullt och lika mycket som någonsin de heterosexuella. Alla människor kämpar med sina frågor. De texter som berör homosexuella synder talar också om många andra synder (heterosexuellas, och gemensamma) som behöver klaras upp med förlåtelsens Herre. Kristi död på korset är försoningen för alla synder, både dina och mina.

Några har uppmanat mig att nu skriva ut mig ur kyrkan, de flesta av dem sådana som redan gjort det. Det är en fråga som jag arbetar med, och tänkt på länge. Jag föreställer mig att det finns många av kyrkans medlemmar som gärna skulle understöda ett sådant beslut.

Min motfråga blir dock: ska församlingen skriva ut sig om biskopen, kyrkoherden, prästen avfaller från och överger den kristna tron?

Nu ber vi om Herrens ledning. Vi försöker förkunna evangeliet och leva ut det så att så många som möjligt finner tron på Jesus Kristus, världens Frälsare.

Vi tar avstånd från den teologi och andlighet som vill negligera Bibelns egen röst i denna (och andra frågor). Samtidigt ber vi om att Gud ska upplysa oss genom Ordet var vägen går och också var och när vi har gått vilse.

Jag vill önska Guds välsignelse åt alla som på olika håll, i olika kyrkor och gemenskaper samlas i Jesu namn och i tro på Guds Ord.

”Alla har en och samme Herre, och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom.” (Rom 10:12)

Henrik