Orden är Danny Danons, Israels FN- ambassadörs. Han säger att ”denna bok, den Heliga Skrift, innehåller mer än 3000 är av det judiska folkets historia i landet Israel. Ingen, ingen kan förändra den historien.”
Det kan löna sig att google fram hans kommentar efter den skamliga omröstningen, där USA inte använde sig av sin vetorätt.

Men orden kom för mig idag när jag läste Hbl och den i och för sig mycket välskrivna kommentaren av Hilkka Olkinuora. Jag läser gärna vad hon skriver, hon skriver bra, hon formulerar sig ofta fyndigt och fint.

Men jag reagerar mot en mening, som egentligen är en tendens i många teologers och prästers betraktelser idag.

Hilkka Olkinuora konstaterar att barnamorden i Betlehem, som Herodes gav order om, inte har någon utombiblisk källa. Hennes slutsats är symptomatisk: ”Barnamordet utan like är egentligen ett barnamord utan lik.”

Och det är ju fyndigt sagt. Men frågan är om den satsen har någon som helst täckning, eller om den måste med bara för att den fyndiga formuleringen kunde användas? (Jag frågar, påstår inte).

Den underliggande frågan lyder: är en uppgift osann bara för att den finns i Bibeln? Eller ännu mera exakt: om uppgiften bara finns i Bibeln men inte i utombibliska källor?

Vi har otaliga exempel på uppgifter som endast finns i bibliska texter, men som senare kunnat dokumenteras. Det är bara att slå upp och läsa in sig.

Dessutom har vi uppgifter om Herodes, som uppvisar tydligt paranoida drag: alla som kunde tänkas hota hans ställning och popularitet, var i livsfara. Herodes lät döda en av sina tio hustrur, 3 av sina söner, åtminstone en överstepräst och många politiska motståndare! Så den bild som Matteus (kap 2) tecknar av Herodes stämmer exakt med den bild den judiske historieskrivaren Josefus tecknar.

Det finns också exempel på grymheter som Josefus inte omtalar. Så det faktum att han inte omnämner  barnamorden i Betlehem är inget bevis för att det inte är historiskt korrekt.

Det kan ännu vara skäl att tillägga, att den berömda arkeologen Albright hade uppfattningen att Betlehems befolkning vid tiden för Jesu födelse bara skulle ha uppgått till ca 300 personer. Det torde därför ha handlat om ganska få – men inte desto mindre tragiska – mord, kanske 5-10 personer. Detta kan för Josefus ha varit för obetydligt i en miljö (både grekisk och romersk) där inställningen till barns rätt att leva inte var odiskutabel.

Man håller som bäst på med utgrävningar som kanske kan kasta nytt ljus över Herodes – eller borde man skriva  nytt mörker?

Alltså: Matteus anger inte något antal, men han säger i klartext att något förfärligt skett, och att detta tom skulle ha profeterats om i GT.

Att vissa skrifter talat om hundratals, tusentals (jag har som mest sett antalet 14000) offer är säkert en överdrift. Men att säga att det naturligtvis inte var så, är nog inte sant. Och allra minst i en tid som söker efter orsaker att inte ta Bibelns budskap på allvar.

Se t.ex. denna link: http://www.biblearchaeology.org/post/2009/12/08/The-Slaughter-of-the-Innocents-Historical-Fact-or-Legendary-Fiction.aspx#Article.

Där finns en hel del uppgifter.

No one, no one, can change that history. Så säger också jag, om Matteus’ julberättelser. De är inte fiktiva, utan som Lukas inleder sitt evangelium: factum est (”det hände sig”).

Henrik