Henriks kommentarer

Den norska Kinamissionären Marie Monsen skrev en bok för flera decennier sedan, som heter Bönens makt.

Boken är ett mäktigt vittnesbörd om att Gud hör bön.

Hon berättar om märkliga bönhörelser både i hennes eget liv och i andras liv.

Boktiteln uttrycker ett av de viktigaste uppdragen som en kristen människa har. Hur många löften i Bibeln handlar inte om bön!

Den situation, som jag beskriver i mitt förra blogginlägg (nedan), är ett mycket angeläget böneämne.

Varje nödställd och prövad människa är ett rop om förbön, som vi kristna skall ta på allvar. Det finns så många exempel på bönens makt att kristna människor borde se sina möjligheter.

Många tycker att det inte händer så märkliga saker i vår tid. Mäktiga bönhörelser, sådant läser man om i Bibeln och i missionshistoria, men det finns något av ”förgången tid” över dem.

Betyder det att vi kristna idag ber mindre än tidigare generationers kristna?? Det är den allvarliga frågan.

Gud har på mitt hjärta lagt ganska många människor. Listan blir längre och längre. Och med jämna och ojämna mellanrum försvinner något namn, för att de inte längre finns här i världen.

Detta är ett arbete, som jag med glädje vill gå in i. Jag vill inte gå in på detaljer, men bara intyga att Gud har välsignat våra böner med bönhörelser och glädje.

Bönens makt. En uppmaning och en uppmuntran.

Henrik

Jag har förundrat mig över den hetsjakt som pågår mot Päivi Räsänen. Det finns ingen rimlig proportion mellan de svallvågor som följt efter Päivis tal och själva talet. Hon sade ju ingenting som är främmande för en kristen människa.

Att den världsliga pressen går åt henne kan man i viss mån förstå. Många har inte överdrivna skamkänslor. Att en övertygelse kan väga tyngre än gruppens åsikt, direktiv och allmänt vedertagna normer, i något fall t.o.m. lagen, vet nog alla. Vi har ju, vilket jag tidigare skrivit, otaliga exempel på sådant, allt från gröna rörelser, husockupationer och andra idelogiska aktioner till undangömda flyktingar med utvisningshot.

Ju mera jag grubblar över vad som är orsaken till denna proportionerligt starka reaktion, kommer jag till att det som det handlar om INTE – i motsats till vad som angetts – är hennes tal i Kankaanpää, utan att det handlar om hennes person. Hon är fel. Så kan man egentligen inte säga eller skriva, men så är det. Och grunden till att det är fel är hennes (väckelse)kristna tro. Det är enligt min mening ett förakt och stundom ett hat mot den kristna tron, som är den egentliga orsaken. Vad hon säger eller förklarar är en bisak, det hör man knappast.

Det sorgligaste i denna soppa är att hennes värsta motståndare finns inom kyrkan. Den kyrka som skulle glädja sig över att en bekännande kristen är kyrkominister, ser detta som en belastning! Att ärkebiskopen sedan säger att hennes åsikter inte är kyrkans röst är ju tragikomiskt.

Den senaste svängen, som jag läst i intervjuform, är vännen Olav S. Melin, som kommer med påståenden och insinuationer som jag finner fullständigt obegripliga. Att antyda att Päivi Räsänen uppträder olämpligt med krav på att ha monopol på kristen tro, är fullkomligt befängt. Att hon är en belastning för kyrkan och regeringen! På vad stöder Olav S. Melin detta påstående? Vad i hennes tal konkret är sådant som kyrkan inte står för?? Upp till bevis, måste man ju säga.

Det finns i alla dessa inslag något av det bekanta ”han är en förnuftig karl, (för) han har samma åsikter som jag.” Och omvänt. Och det är detta omvända som gäller för Päivi Räsänens vidkommande. Hon har tagit ställning för det heterosexuella monogama äktenskapet. Hennes kritiker, allt från Simola till Melin stöder den nya ideologin (”könsneutralt äktenskap”), och kan inte fördra sådana som har en annan syn, förefaller det.

När någon på senaste kyrkomöte ställde frågan om kyrkans inställning till dessa frågor, svarade kanslichefen Jukka Keskitalo att kyrkans inställning inte har förändrats. Han hänvisade till kyrkans officiella ställningstaganden. Bl.a. Sari Roman-Lagerspetz, som flitigt debatterar och agerar för den nya agendan, har sagt att vissa missionsorganisationer (bl.a Folkmissionen, som står Päivi Räsänen nära) inte omfattar kyrkans syn på homosexualiteten, vilket ju inte alls stämmer.

Det skrämmande är enligt min mening att kyrkans ledning och kyrkans kritiker här finner varann i kampen mot Päivi Räsänen.

Man kan vara oenig med Päivi Räsänen i många frågor. Jag är inte partipolitiskt bunden, har röstat på flera partier i olika skeden. Jag är inte säker på att ett kristligt parti är en så okomplicerad fråga. Men i den värdedebatt vi står i idag är det säkert ett pragmatiskt alternativ, inte det enda dock.

Men när Päivi Räsänen blir angripen för att hon säger det som är kristen trosuppfattning baserad på Bibeln, då vill jag stå upp för henne. Få finländare har blivit så åtgångna i massmedier som hon. Hennes familj har det säkert inte lätt.

Många anser att Päivi Räsänen representerar en ytterlighetsposition. Jag tror att de flesta inte har läst hennes tal. Jag tycker att hon inte säger något som helst dramatiskt. Hon talar inte som ett helgon, utan som en vanlig människa, som läkare och som kvinna och mor.

Märkligt att en kristen kyrka angriper en av sina medlemmar när hon försvarar ofödda barns och döende åldringars mänskliga rättigheter. Och stryker medel ur budgeten, som flera av kyrkans missionsorganisationer skulle ha använt till  mission (!) och internationell diakoni, säger inte det något?

Jag undrar om vi har stigit in i en ny tid.
Martyriets.

Henrik

Vi har drabbats av en intressant diskussion. Inrikesminister Päivi Räsänen talade med sin man på ett seminarium i Kankaanpää. Hon sade bl.a. att en kristen människas övertygelse kan komma i konflikt med lagen, framför allt dryftade hon som är läkare i det civila abortlagstiftningen och eutanasin.

Det märkliga är att när Päivi Räsänen försökte försvara människovärdet, som i vissa fall är hotat (vissa ”riskgrupper” aborteras, gamla människor får inte alltid kvalitativ vård osv) så är resultatet ett hyenaskri från såväl politiker som representanter för media.

Alla vet att en övertygelse, och speciellt en kristen övertygelse, kan komma i kläm i en sekulariserad lagstiftning. En läkare här inte rätt att vägra utföra abort trots att det strider mot hennes djupa övertygelse – det är närmast i Finland och Sverige som lagen är så skriven – hon ställs till svars om hon vägrar. En bloggare skrev att djur har ett större rättsskydd än den ofödda människan eller den gamla och sjuka människan.

Det är beklämmande att inse att majoriteten av Räsänens kritiker inte har läst hennes tal utan köpt Iltalehtis demagogiska kristendomshat och svalt allt.

Många politiker har kommenterat Päivi Räsänens seminarieföredrag, bl.a ministrarna Henriksson och Tuomioja. Båda tycks på något sätt utgå från att Päivi Räsänen representerar en subjektiv och ganska extrem tolkning, medan de uttrycker en neutral och sansad hållning. Tuomioja har rätt att säga vad han tror (uttrycka sin övertygelse, t.ex. att Bibeln, koranen och Mein Kampf på något sätt tillhör samma kategori när det gäller deras normativa värde), men det är i alla avseenden uttalanden i samma kategori som Räsänens. Detsamma gäller ju justitieminister Henrikssons kommentarer, de är lika fullt uttryck för hennes subjektiva övertygelse. Alla har en värdegrund, uttalad eller outtalad.

Jag tycker att ministrar i samma regering skulle visa solidaritet så långt det är möjligt.

Jag undrar samtidigt vad som var extremt eller överraskande i Päivi Räsänens tal.

Dessutom handlar det ju om åsikter som varje kristen människa kan omfatta. Det Päivi Räsänen har sagt finns skrivet i vår kyrkas Gudstjänsthandbok, i inledningsorden till 24 söndagen efter Pingst.

Att det i olika sammanhang funnits civil olydnad, t.ex. när det gällt att skydda utvisningshotade individer, borde också vara känt.

Det är direkt beklämmande att konstatera, att de flesta kritiker sannolikt läst Iltalehtis skriverier, och andra motsvarande, men högst sannolikt inte läst vad Päivi Räsänen har sagt.

Och det är också vemodigt att märka, att det finns en så utbredd oförmåga att läsa vad Räsänen har avsett.

Henrik