För några  dagar sedan kom nyheten att prästernas inställning till könsneutralt äktenskap blivit mycket mera positiv. Ännu för något decennium sedan var tveksamheten mycket större än idag. Nyheterna har talat om att ca hälften av Evangelisk-lutherska kyrkas präster är för att välsigna samkönade par, och en stor del av prästerna förespråkar också planerna på att ändra äktenskapslagen i könsneutral riktning.

Det vemodiga i diskussionernaa är att de alternativa programpaketen verkar vara ganska få. Antingen köper man det nya obligatorium som råder i hela västvärlden, dvs bejakar det homosexuella samlivet och sammankopplar det med jämställdhet inför lagen eller så är man en mörkman, som inte låter folk som älskar varandra göra det.

Jag anser att man kan respektera varje människa och hennes/hans människovärde utan att fördenskull acceptera allt vad människor gör. Man har också enligt vår grundlag rätt att ha en övertygelse, det råder åsiktsfrihet. Eller råder det??

Jag intresserar mig inte för vad människor väljer på det personliga planet, vem man tycker om och varför. Det är var och ens ensak. En annan sak är att varje människa ansvarar för sitt liv.

En annan sak är dock vad samhället reglerar eller inte reglerar. Äktenskapet är sammankopplat med familj och barn. Naturens svar är att varje människa har bara en biologisk far och en biologisk mor. Ingen har två mammor eller två pappor, däremot kan många ha två kvinnor eller två män som vårdar dem.

Också i många vanliga adoptioner, när adoptivföräldrarna kommer in i bilden för att de biologiska föräldrarna inte har möjlighet att ta hand om sina barn, eller inte vill göra det, när de ”nya” föräldrarna gör allt för att barnet ska trivas och ha det bra, så ser man ofta hur ”barnet” åtminstone i vuxen ålder vill ta reda på sina biologiska föräldrar och varför de inte kunde fostra sitt eller sina barn. Det sitter mycket djupt.

När nu många av kyrkans präster har ändrat åsikt undrar man om prästerna mera läser sin Bibel. Hur är det möjligt för en präst att bejaka en ordning som Bibeln så tydligt avvisar? Prästens uppgift är ”att förvalta kunskap”. Och hur är det möjligt att kyrkan ändrar sig i fråga efter fråga?

Är det svårt att förstå att en sådan kyrka mister sina medlemmar i ett accelererande tempo? Orden, som jag hoppas är irrelevanta ringer i mina öron: ”…till intet annat duger det än kastas ut och trampas ned av människorna.” (Matt 5:13).
Henrik