Läser prästerna sin Bibel?
För några dagar sedan kom nyheten att prästernas inställning till könsneutralt äktenskap blivit mycket mera positiv. Ännu för något decennium sedan var tveksamheten mycket större än idag. Nyheterna har talat om att ca hälften av Evangelisk-lutherska kyrkas präster är för att välsigna samkönade par, och en stor del av prästerna förespråkar också planerna på att ändra äktenskapslagen i könsneutral riktning.
Det vemodiga i diskussionernaa är att de alternativa programpaketen verkar vara ganska få. Antingen köper man det nya obligatorium som råder i hela västvärlden, dvs bejakar det homosexuella samlivet och sammankopplar det med jämställdhet inför lagen eller så är man en mörkman, som inte låter folk som älskar varandra göra det.
Jag anser att man kan respektera varje människa och hennes/hans människovärde utan att fördenskull acceptera allt vad människor gör. Man har också enligt vår grundlag rätt att ha en övertygelse, det råder åsiktsfrihet. Eller råder det??
Jag intresserar mig inte för vad människor väljer på det personliga planet, vem man tycker om och varför. Det är var och ens ensak. En annan sak är att varje människa ansvarar för sitt liv.
En annan sak är dock vad samhället reglerar eller inte reglerar. Äktenskapet är sammankopplat med familj och barn. Naturens svar är att varje människa har bara en biologisk far och en biologisk mor. Ingen har två mammor eller två pappor, däremot kan många ha två kvinnor eller två män som vårdar dem.
Också i många vanliga adoptioner, när adoptivföräldrarna kommer in i bilden för att de biologiska föräldrarna inte har möjlighet att ta hand om sina barn, eller inte vill göra det, när de ”nya” föräldrarna gör allt för att barnet ska trivas och ha det bra, så ser man ofta hur ”barnet” åtminstone i vuxen ålder vill ta reda på sina biologiska föräldrar och varför de inte kunde fostra sitt eller sina barn. Det sitter mycket djupt.
När nu många av kyrkans präster har ändrat åsikt undrar man om prästerna mera läser sin Bibel. Hur är det möjligt för en präst att bejaka en ordning som Bibeln så tydligt avvisar? Prästens uppgift är ”att förvalta kunskap”. Och hur är det möjligt att kyrkan ändrar sig i fråga efter fråga?
Är det svårt att förstå att en sådan kyrka mister sina medlemmar i ett accelererande tempo? Orden, som jag hoppas är irrelevanta ringer i mina öron: ”…till intet annat duger det än kastas ut och trampas ned av människorna.” (Matt 5:13).
Henrik
Namn: Henrik Perret
Ingmar Rönn
2.7.2014 at 18:00 #
I min pessimism undrar jag väl snarare hur det skulle kunna vara annorlunda, när den utbildning, som de blivande prästerna manglas genom, spottar ut dem i arbetslivet med ett stadigt inympat tvivel på det Ord de skulle förkunna.
Varför skulle man nu bry sig om att sätta tid på att studera något som man i sina studierna fått lära sig är så ”otidsenligt och förlegat” som Bibeln?
Också förundrar jag mig över att det ändå, trots allt, finns så många goda, bibeltrogna präster som det ändå finns.
Jag finner det tämligen bedrövligt att man inte under dessa långa tider som problemet funnits har satsat på att få till stånd en ”menighetsfakultet” också här i landet, behovet har ju varit uppenbart!
Att problemet med de bibelnegligerande prästerna är gammalt visar t ex följande händelse.
Ett dussin församlingsbor är samlade till bibelstudium, och har till den kvällen bjudit in kyrkoherden. Under kvällens lopp ställer en av deltagarna en fråga som härrör sig till Daniels bok. Då visar det sig att khden inte vet något om boken ifråga, och inte kan dra sig till minnes om han nånsin har läst den!
Detta hände för mer än trettio år sedan, och prästen ifråga var redan då medelålders.
Men, som motvikt var jag i vintras och lyssnade till en prästman, som värdesatte Guds Ord högt nog att ha lärt sig Markusevangeliet utantill. Och drog fullt församlingshem när han berättade evangeliet i fråga. Så länge det finns sådant liv finns det hopp!
Henrik Perret
28.7.2014 at 23:59 #
De svaga förbindelserna från världens it- center i Bromarf har gjort att jag inte hunnit och kunnat granska om det kommit några reaktioner. Beklagar djupt, har inte märkt.
När hösten börjar, om vi får leva då, ska jag bli aktiv igen, en del energi har onekligen gått till Facebook, som kanske inte kan räknas till de intellektuella höjdarna. Men onekligen får man del av ett och annat matnyttigt där också.
God fortsättning på sommaren!
Henrik