Sahlberg säger:

Den kyrka som vill nå de höga i samhället, når varken de höga eller de låga,
men den kyrka som vill nå de låga i samhället, når både de låga och de höga.

Det är ju precis det som Jesus säger. Han talar om evangelium för de små (se t.ex. Matt. 11). Det säger Paulus också: inte många visa och kloka, inte många av förnäm släkt…

Jag har som präst många gånger märkt hur personer, som kunde klassificeras som tillhörande de högre skikten i samhället, hyser en djup respekt för t.ex. Frälsningsarméns arbete. Samma sak har vi märkt med Veikko Hursti, som arbetade land “gatans människor”, men som fick uppmärksamhet och erkännande av rikets högsta ledning.

Men hur är det när kyrkan sitter vid bjudningar och tillställningar med maktens människor – det ska vi göra när vi blir bjudna – hur långt har det fört ur evangeliets synvinkel?

Ett svar är: man kan aldrig veta. Det skriver jag under, och jag föraktar inte detta att kyrkans biskopar och präster och andra medlemmar knyter kontakter med hög och låg.

Men Nya testamentet har en speciell kärlek till “de små”, som i världens ögon kanske är obetydligare, men som i Guds ögon är höga och rika.
Inför Gud är vi alla lika, “…är vi allihopa”.

Jag tror vi har något att lära oss här.

Vad säger detta? Märker vi dessa tongångar hos oss också? Samma kyrka som av hänsyn till andra religioner ville vara försiktig för att inte äventyra relationerna till andra. Men muslimerna sade att de naturligtvis vill vinna nya bekännare, och att de förutsätter att också de kristna försöker göra det…
Men tonerna i tiden låter annorlunda. Det enda som inte är riktigt legtimit är tron på Jesus Kristus. Aldrig har jag läst någon seriös insändare som uppmanar till motstånd mot just t.ex. muslimerna och som ifrågasätter deras rätt att utöva sin religion.

“Predika ordet i tid och otid…”  2 Tim. 4:2.
Många känner till ordet “kairos”, som betyder tid i betydelsen den lägliga tiden, ögonblicket, en bestämd tid (i motsats till ‘chronos’ = tid i allmänhet). I den grekiska texten står det eukairôs (med långt o) och akairôs, både vid den goda, glada tiden (när folk gärna lyssnar) och när de anser att ingen tid finns.

Vi har en skatt som är värd allt. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning, för var och en som tror.
Trots all möjlig intolerans.
Henrik

En ”konventionell” kvinnlig präst sa häromdagen till mig:
”Jag är kvinna. Jag är präst. Men om de som försvarar kvinnliga präster försöker
förinta dem som har annan åsikt, då hugger de av en arm, och då kommer hela kyrkan att förblöda till döds.” I jämförelse med extremismen på den politiskt korrekta sidan, är det numera så att de så kallade kvinnoprästmotståndarna kan stå för glad öppenhet.

—-
Han skriver till mig:
”Det finns många goda underbara kvinnor i Svenska kyrkan som är eller ska bli
präster. Vi ser olika i en fråga. Då tycker jag att vi var för sig kan utöva våra ämbeten i frid, tala väl om varandra, samverka i allt som inte ger samvetsnöd, och hjälpa varandra i omsorg och kärlek.”

“Mig” är alltså Göran Skytte, och “han” i senare citatet Bo Brander, föreståndare för Laurentiistiftelsen i Lund, teol. dr, verksam inom SSB mm.

Jag citerar honom därför att jag tycker att så skulle vi kunna tänka här också.

Lehti kirjoittaa mm että “Porvoon hiippakunnassa kysellään: ‘Kuka haastaa Suomen teologisen instituutin johtajan Henrik Perretin?’
— Perret kertoo Kotimaalle että häntä on jo pyydetty ehdokkaaksi, mutta hän ei vielä kerro vastaustaan.”

En ole niin sanonut. Olen sanonut että vastaan vasta maaliskuussa tai ehkä vasta huhtikuussa, en ole vielä päättänyt, eli EN TIEDÄ.

Toivon mukaan jokainen löytää hyvän ehdokkaan riippumatta siitä olenko mukana vai en.

Varför i all världen?

Svar: han är troende, och han är en forskare som vågar – när sanningen kräver det – gå motströms.

Han berättade att han har ca 200 vetenskapliga publikationer – kanske alla inte är så toppenbra, sade han anspråkslöst – och jag tror att jag dock vågar säga att jag har ett hum om vad vetenskap är och känner den vetenskapliga processen.

Någon dag senare talade jag med en annan högt utbildad akademiker, en docent inom en annan disciplin, ett annat ämnesområde.

Han sade: det är nu bara så att vi får gå vidare, vi är sådana där “fem-bröd-och-två-fiskar-människor. “

Det finns en välsignad stämpel över kristna, de är och förblir människor med fem bröd och två fiskar även om de har hög akademisk bildning. Men det är detta som Gud välsignar. Människor och forskare, som får ovett över sig, som kategoriseras och katalogiseras men inte bemöts. När agumenten tryter börjar man sätta etiketter på folk.

Nu skall inte detta fattas så att man måste tro på just vad dessa två forskare säger, eller de två som jag hänvisade till i början. Låt tankens frihet råda!

Detta samma fenomen kan märkas inom teologin. Man kan påstå nästan vad som helst utan klar argumentation, men den som har “fel åsikt” har mycket svårare att göra sig hörd.

De två personer, som jag inledde med att hänvisa till, ingen av dem för övrigt teologer, kan uppmuntra oss att stå fram för Kristus och för sanningen också om det blåser motvind. Och också om vi tycker att vi är som den lilla pojken i texten med bara fem bröd och två fiskar, när behoven är så mycket större!

Därmed inte sagt, att motvind är målet, men ofta är det nog ett villkor för en kristen. Från något håll blåser det nog alltid motvind.

Men hör och häpna! Det finns kritiker som säger att detta kan äventyra den anglikanske kyrkans relationer till andra religioners bekännare, t.ex. muslimer.

Men det slutar inte här. När BBC frågat muslimerna svarar de att de finner det helt naturligt att kyrkan gör så, också de försöker vinna anhängare från andra religioner, inklusive kristendomen.

Muslimer förstår kristna som håller fast vid sin tro, för det gör de. De förstår också övertygade kristna som hänvisar till Bibeln. De har svårare att förstå kristna som kallar sig kristna men inte håller fast vid sin tro och sin övertygelse i praktiken.
Till eftertanke!

En order, inte diskussion… Har inte de orden ny relevans nu?
Men det är inte på grund av Mannerheim som vi agerar, vi har order från högre ort, från Kyrkans Herre, Jesus Kristus.
Där står all makt (eller rätt), alla folk, allt vad jag har befallt, alla dagar.

Detta kan inte diskuteras, i betydelsen ifrågasättas eller ens modifieras.
Har inte denna motion något att säga också oss inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland?

Han konstaterar att ateismen förutsätter att människans intellektuella förmåga, såsom förnuftet och iakttagelseförmågan har utvecklats som ett resultat av en process som har styrts av slumpmässiga mutationer och det naturliga urvalet. Men det naturliga urvalet är enligt prof. Puolimatka endast intresserad av hur varelserna beter sig, inte fakticiteten i deras föreställningar. Det naturliga urvalet kan inte avgränsa sig mot felaktiga föreställningar. Detta innebär att man på basis av evolutionsteori och ateism inte har orsak att tro på det mänskliga förnuftets tillförlitlighet.

Det inns inte skäl att tro på föreställningar som det mänskliga förnuftet har utvecklat. Ateismen är en av dessa föreställningar. Av detta kan man hävda att det inte finns orsak att anse att ateismen är en riktig föreställning.

Ur ett teistiskt (en som utgår från tron på en Gud) perspektiv sett kan man däremot säga, eftersom man utgår från att Gud har skapat världen, att teisten kan vara öppen för detta hur skapelsen har ägt rum. En teist kan anse att det är möjligt att Gud också skapat genom makroevolution, anser Puolimatka.

Man kan fråga sig hur en ateist kan tro på att hans intelligens, hans iakttagelser och hans tänkande är pålitligt, när det har uppkommit helt slumpmässigt och inte egentligen intresserar sig för sanningsfrågan, eller av att värdera olika uppfattningar.

För att inte också fråga efter det meningsfulla i att forska och ta reda på. Både Puolimatka och en av hans stora påverkare Alvin Plantinga har konstaterat att hela det moderna vetenskapsbegreppet har fötts i en kristen referensram. Den som tror på Gud vill veta mera, vill veta sanningen om allt som man kan få veta. Den som bekänner tron den Gud som skapat människan till sin avbild har också intellektuella skäl att tro att hon kan få en vederhäftig information om livet.

Henrik

http://www.kotimaa.fi/index.php?option=com_content&task=view&id=7792&Itemid=38

Kuitenkin tuntuu siltä että myös sisällöllisillä syillä on oma osuutensa tästä kokonaisuudesta. Jos näin, siis jos, kyse on huonoista uutisista.