Blev litet ”mätt” på min gamla blogg och sökte en annan. Stannade för en färdig bild, en spårvagn, som får kraften uppifrån. Det är en billig bild, som bl.a. Hasse Alfredsson i sin klassiska ”Ringaren” (lyssna på den på Youtube!!) använder med orden: och det är ju modernt och bra!
Verkligheten är nog modernare och starkare än analogin, som kan synas billig och sliten.
Jag har inför Midsommarhelgen sett på nätet för att få reda på kyrkans verksamhet. Tyvärr måste jag säga att jag inte blev helt imponerad. Den församling jag försökte kolla hade uppdaterat sina hemsidor senast i december 2012. Inga verksamhetsuppgifter för idag hittade jag, trots att jag inte är helt hjälplös i datavärlden.
Om inte ens den som är intresserad finner det man söker, hur ska då de vars intresse måste väckas finna fram…??
Under min rundvandring på nätet fann jag nog tecken på ett slags innegäng, med ganska ofarlig och odramatisk verksamhet.
Jag börjar oroa mig för Borgå stift, men jag understryker att jag vill ta det som ett problem ”inom familjen”. Jag frågar mig alltså vad jag kan göra för det.
På mina resor har jag nog sett en mycket positivare sida också, aktiva och hängivna kristna, som verkligen vill vinna sina medmänniskor! Det är inte länge sen en församlingsaktiv person berättade hur hon och hennes man på julafton tog hand om invandrare och kunna överlämna en Bibel på deras språk!! Heja!
Men i Kyrkpressen och i Hbl, där präster och aktiva kommer ut, skrivs nog en hel del annat. I dagens Hbl skriver en präst i Borgå stift om att kärlek och helighet kan finnas i ett förhållande utan ringar, dvs samboförhållanden. Detta är inte vår kyrkas lära.
Reaktionerna på grund av Finska Missionssällskapets beslut har visat att det finns kristna människor som reagerar och frågar. En del har redan tröttnat på situationen. De tänker att det inte längre finns något svar inom vår kyrka.
Är våra präster troende? Den frågan har jag allt oftare mött. Jag är själv en av dem som måste få frågan och begrunda den. Frågan kan uppfattas elakt, men det är förvisso inte avsikten. Men mycket litet talas det om Jesus, om tron, och mycket av det som sägs i etiska frågor återspeglar mera tidsandan än Guds Ord.
Kyrkan måste vara något annat än en liten intresseförening för invigda.
Jag vet inte riktigt hur man ska kunna uppmärksamma denna sida utan att bli destruktiv och negativ. ”Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.” Må Gud lära mig det.
Det är bäst att be med psalmisten:
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.
Där måste det börja, men sen måste också annat följa.
”Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen…” (Apg. 1:8).
Det är min bön, både för andra och för mig.
Kristendomens framtid har alltid varit i Herrens hand. Så är det nu också.
Henrik
Finska Missionssällskapets årsmöte hölls idag i Pauluskyrkan i Helsingfors.
I samband med behandlingen av verksamhetsplanen föreslog Finska Bibelsällskapets representant, verksamhetsledaren Timo Junkkaala, att man i texten skulle göra följande tillägg:
”Koska kysymys samaa sukupuolta olevien parisuhteista jakaa voimakkaasti mielipiteitä kristittyjen kesken eri puolilla maailmaa ja koska Lähetysseura haluaa kunnioittaa yhteistyökirkkojen näkemyksiä, se pidättäytyy siunaamasta ja lähettämästä lähetystyöhön samaa sukupuolta olevia rekisteröityneitä pareja.”
Timo Junkkaalas förslag förlorade med rösterna 205-222, 32 röstade blankt!
En av styrelsemedlemmarna i FMS, ansåg att det var olagligt, för det strider mot lagen! Det skulle innebära att FMS’ styrelse skulle vara tvungen att vidta åtgärder som är diskriminerande.
Det är nog enligt min mening en ohållbar tolkning. Att en kristen organisation inte skulle kunna ställa krav på sina anställda, i detta fall missionärer, är helt orimligt. Det skulle ju innebära att Ortodoxa kyrkan, Katolska kyrkan och andra kristna samfund skulle ha en olaglig hållning i dessa frågor. Här handlar det ju inte enbart om rättigheter utan också om lämplighet. Där måste en prövning kunna ske.
Det är märklig att det finns röster inom kyrkan som säljer ”hela paketet” och förespråkar en ”händerna opp” -linje i alla frågor.
Läser man Timo Junkkaalas faktiska text finner man inte något diskriminerande där. Han hänvisar till att frågan delar de kristna och att samarbetskyrkornas uppfattningar inte skall utmanas utan respekteras. Han kunde ha formulerat sig betydligt skarpare.
Situationen blir inte mindre komisk och farsartad mitt i all den djupa tragiken när FMS’ styrelseordförande biskop Repo säger att ”FMS har inte ändrat syn på äktenskapet”. Eller när biskop Irja Askola säger att hon ”inte har tagit ställning till könsneutralt äktenskap.”
Detta är en ”teologisk schizofreni” som bara vissa biskopar och kyrkliga dignitärer är begåvade med! Alla dessa beslut skulle ha varit otänkbara för bara några år sedan.
Nu bör ett juridiskt utredningsarbete skyndsamt göras så att vi befrias från dylika uttalanden där man hävdar att ett tillägg enligt Junkkaalas förslag skulle vara lagstridigt.
Jag har varit anställd i FMS under mina studieår. Det var en av de finaste arbetsplatser man kan tänka sig. FMS var ett andligt hem för mig och många ”hemlösa studeranden”, som i Missionskyrkan fann gemenskap över alla lokalförsamlingsgränser. När jag reste för FMS i slutet av 1960-talet kunde jag konstatera att FMS’ vänner var väckelsefolk, från olika grupper, särskilt från Kyrkans Ungdom och andra väckelsekristna grupperingar inom kyrkan. Många av mina goda vänner har sedan varit missionärer, utsända av FMS.
Redan förre missionsdirektorn Henrik Smedjebacka kände stor nöd för att själva kärnan i FMS’ mission höll på att försvinna. Han skrev om de miljarder som inte kände Kristus.
De dokument man har fått läsa under de senaste åren vittnar om en helt annan syn på vad mission är. Och nu dyker denna frågeställning upp som ett kvitto på att allt inte står väl till.
Det som nu sker blir ”kanske den mest sorgsna dagen under min livstid i finsk kyrkohistoria”, som en av mina vänner skrev.
Biskop Björn Vikström förvånar sig (på hemsidan i Facebook) över att homosexualiteten väcker så starka känslor.
Enligt min mening handlar det dock inte (primärt) om det. Det handlar om att stora grupper inom kyrkan, med benäget bistånd från många i biskopskollegiet, och nu i en missionsorganisation agerar mot tydliga Skriftens Ord. Det handlar om skapelseteologi, det handlar om människosyn, om äktenskapsteologi, inte alls enbart om ”olika syn på en sexualetisk fråga”.
”Ni har hört att det är sagt: vi kan leva med detta”. Men jag säger: vi kan inte leva med detta!”
När jag skriver så behöver ingen tro att jag tror mig vara någon messiasgestalt. Anspelningen på Jesu framställningssätt beror på att det enligt min uppfattning handlar om Jesu ord. Jesus sade att ”de två (man och kvinna) skall vara ett kött”. Människan skapades till Guds avbild, till man och kvinna skapade Han dem.
Nu hoppas jag att HERREN själv ingriper och sänder en väckelsens och förnyelsens Ande över hela vår kyrka inklusive våra biskopar och präster.
Henrik
Namn: Henrik Perret