I kyrkomötet pågår som bäst en debatt om att bredda äktenskapssynen enligt det ombudsinitiativ som inlämnats.
Konstitutionsutskottet har avgett sitt betänkande, som slutar med konklusionen att kyrkans äktenskapssyn inte skall breddas och initiativet ska förfalla. Fem medlemmar av konstitutionsutskottet, bland dem biskop Björn Vikström, har skrivit ett avvikande beslutsförslag som föreslår att ombudsinitiativet ska godkännas (dvs äktenskapssynen ska breddas) och att biskopsmötet ska bereda frågan vidare. Om kyrkomötet inte godkänner förslaget, utan omfattar konstitutionsutskottets (majoriteten) förslag, så ska biskopsmötet bereda frågan vidare och ge direktiv angående handbokens formulär osv.
Om jag bedömer diskussionerna rätt, kan biskop Vikströms förslag bli godkänt, frågan är givetvis med hur stor marginal.
I kyrkomötets diskussioner har ett av de centrala argumenten varit att de som försvarar kyrkans traditionella syn använder lösryckta bibelord och inte beaktar bibeltexternas historiska kontext mm (se betänkandet).
Min fråga blir: ska inte kyrkan läsa just de texter som behandlar äktenskap, homosexualitet och hit hörande frågor? Och för det andra: om Gamla testamentet, som Jesus bekräftade, Jesus själv och apostlarna är entydiga i sin undervisning, är det då fråga om ”lösryckta bibelcitat” och svag bibelargumentation?
Robert Gagnon, som har skrivit en av de viktigaste böckerna i ämnet (The Bible and Homosexual Practice) har besvarat denna typ av argumentation.
”In the discussion of divorce in Mark 10:1-12, Jesus is portrayed by Mark as appealing to both Gen 1:27 (”God made them male and female”) and Gen 2:24 (”for this reason a man shall leave his father and mother and will be joined to his wife and the two will become one flesh”). Jesus then adds the comment: ’So they are no longer two, but one flesh; thus what God joined together, let no one separate’ (Mark 10:6-9). This suggests that, at least in Mark’s view, Jesus accepted the model for marriage and sexual union presented in Genesis 1-2.
Jesus, then, understood that marriage was ordained by God ’from the beginning of creation’ (Mark 10:6) as the union of a man and a woman, not of a man and another man, or a female and another female. He shows no awareness, much less acceptance, of any other pattern – even though no Jew in antiquity could have been oblivious to homosexual relationships among many Gentiles. There was no need for him to comment on whether homosexual unions should be permitted and, if so, whether his stance on divorce and remarriage should apply to them too. The creation texts authorized only type of sexual union. It would have been foregone conclusion for him that homoerotic relationships and human – animal unions, both proscribed in Leviticus, were unacceptable. The whole point of Jesus’ stance in Mark 10:1-12 is not to broaden the Torah’s openness to alternative forms of sexuality but rather to narrow or constrain the Torah’s sexual ethic to disallow any sexual union other than a monogamous, lifelong marriage to a person of the opposite sex.” (Gagnon, op.cit. ss. 193-194).
Biskop Vikström har i den finska utgåvan av sin bok om sexualiteten förbigått Gagnons viktiga opus. Dessutom behandlade han inte Chrys Caragounis’ lilla, men viktiga småskrift, Homoerotik samt också Olli-Pekka Vainio omfattande och viktiga inlägg i boken Homoseksuaalisuus Raamatussa ja Kirkon opetuksessa.
I den svenska utgåvan tar biskop Björn Vikström upp samtliga ovannämnda böcker. Men enligt min mening har argumentationen uteblivit. Gagnon t.ex. svarar grundligt på sådana argument som ”homosexualiteten i den mening som vi känner var inte känd under antiken, under de bibliska författarnas tid.”
Hela diskussionen går tillbaka till en avgörande grundfråga: är Jesu ord auktoritativa för hans Kyrka 2000 år senare? Och är Jesu ord i Mark 10 (Matt 19 osv) ord, som inte bara talar om det livslånga förbundet mellan en man och en kvinna, utan också är en bekräftelse av den syn som 1 Mos 1-2 så tydligt förfäktar?
Hur kan man tydligare säga att detta är Bibelns syn, när både skapelseteologin i 1 Mos (och den övriga Pentateuken) och Jesus, i sin undervisning, samt apostlarna tydligt säger detsamma?
Hur kan man påstå att man kan komma till en annan slutsats när man utgår från kyrkans egna auktoriteter? Om texterna tydligt motsäger konklusionerna, måste man konstatera att de, dvs slutsatserna, är oriktiga.
Till slut: att hålla fast vid den traditionella äktenskapssynen betyder inte att man avvisar den homosexuella människan. Här har vi nog mycket att lära oss.
Men kan sannerligen uppskatta och värdera homosexuella personer utan att fördenskull ändra det av Gud instiftade äktenskapet, som bara Gud kan ändra.
Konstitutionsutskottets betänkande (på svenska och finska) finns på kyrkans hemsidor (www.evl.fi). Av ngn anledning kan jag inte kopiera dem just nu.